av Konstnären Greta.


sommarflicka med långt gyllene hår.


flicka som nyss har legat i vatten men nu har vattnet runnit ut i blåsan upptill.


sjöjungfru ibland flygfisk och maneter i havet.

Och jag fick allihop! Det kallar jag Kärlek, det! Love love love!

så här kan kärleken se ut....

och det känns i hjärtetrakten, när mina gobitar åker och luftar lungorna med havsdoft. Jag önskar så mycket, att vädret ska vara varmt och skönt, så att mina gobitar kan njuta mycket vid havet. Åh, vad jag unnar dem alla att åka på semester! Det är en speciell känsla i att planera och packa till den. Och så har man alltid bilden av en solig semester med många havsbad. Det är härligt att tänka så. Klart att man blir besviken om soltimmarna blir för få. 
 


Semester för mig var det då jag flydde från hemmiljön, som var så slentrianmässig, och bodde i två-tre veckor vid havet.  Nu är det precis likadant för dem. De har sina familjer, som de måste vårda varsamt. De måste nog tillåta sig lite verklighetsflykt ibland också,  hur knasigt det än är i verkligheten. De måste nog också ha ett rejält miljöombyte för att väcka liv i relationen och för att kunna ladda om sina batterier, så att de får ny lust att möta nya utmaningar efteråt på hemmaplan. 
Jag blir lite sorgsen för att jag inte kan semestra som vanligt nu. Jag har tur, som har en Man med sommarlov...så att vi kan vara tillsammans mycket i sommar. Jag hoppas att vi ska trivas att vara här hemma i år. Jag brukar alltid få lite lappsjuka, när jag är hemma mycket och då brukar jag hitta på så att vi åker till lite upplevelser. Jag vet inte om jag känner så i år. Just nu mår jag gott här hemma med min dator och min solstol.
Jag har ELrullstolen, som ger mig en del frihet. Har nyss åkt till sjukhuset och in där till Arbetsterapeutens rum. Där kollade vi på "körkort"-slistan och såg att jag har några moment till kvar innan jag får okey från henne. Jag får använda den nu också på enkla passager, så jag ska ta mig ut varje dag  med, tänker jag.
För övrigt mår jag hyfsat...inte mycket värk...någon mindre mängd saliv...lite dålig balans. Jag blir alltid piggare när solen tittar fram, som den gör idag.

före turistinvasionen - inga båtar, inga människor - bara havet som rör sig allt efter vinden.

Jag satt på bryggan och kände historiens vingslag. Här rodde Maj ut ifrån till handelsman Flink, som Evert Taube berättar om i en av sina visor.

1997. Med ett enda penseldrag fick jag fram min innersta känsla då.


Undrar om jag redan då kände på mig att något höll på att hända med mitt liv?

säger fiskarna. I alla fall om Viktor får berätta om dem.



"Det är fiskar", säger Somris. "Ja-a", säger Viktor och ler.
Med glimten i ögat, som han oftast har, säger han "blupp" och ler med sitt góa leende mot tavlan och mot mig.
Tänk så lite det behövs för att glädja honom! Och så mycket mer det finns att lära sig och att få uppleva.
Love.love.love!

när hon fick min vårtavla i present

målade till barnbarnen - det gick som en dans - lite tankearbete - och så var tavlorna klara. Och bra blev de och mycket kärlek är det i dem. Det tycker jag att jag kan se...Nu får ni se också... En till att börja med.
Hjärtats tavla!
Sol,vind och vatten är det bästa som jag vet...

Här kommer en fruktkomposition.

Jag låter hjärtat visa hur min kärlek flödar...flödar jättemycket...

I förkylningstider som nu kan det vara bra att lägga ut lite vitlök, tänker jag.
Jag brukar äta rå vitlök varvat med lite äpple för att mota förkylningar. Otäckt, så att man nästan kräks
men nöden har ingen lag, som man säger. Sedan går jag där och stinker vitlök, så det är klart att jag
inte blir smittad för ingen vill ju träffa mig då.:-)

och jag lät färgerna rinna i ett litet blomsterarrangemang,
under tiden som Sara och Greta målade.

Några ljuvligt blommande vårkvistar av apel, som jag har målat in mycket kärlek i.
Den tavlan har Somris fått av mig och till min stora förtjusning pryder den en vägg i sitt hem.
lvist av apel

Kobbar och skär vid Bovallsstrand