Tidigt imorse somnade vår älskade mamma, fru, mormor, svärmor och vän in.
Hon kommer för alltid fortsätta leva genom oss.

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Allt vad vi var för varandra det är vi fortfarande
Le mot mig.
Tänk på mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av er vardag
Jag väntar på er för en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.

Av: Okänd



Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där, Jag sover inte
Jag är de tusen vindar som blåser
Jag är diamantglittret på snön
Jag är solljuset på mognande säd
Jag är det stilla höstregnet
när du vaknar i morgonens stillhet
Jag är det snabba lyftet av tysta
fåglar i cirklande flykt
Jag är det mjuka stjärnljuset på natten
Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där, Jag sover inte.

Av: Indianhövding, New Mexico

I två dygn har mamma bara sovit.
Hon vaknar till korta stunder för att få nya mediciner och titta vem som sitter där och håller hennes hand.
Men sen somnar hon om igen.

Känns så skönt att hon äntligen får slappna av lite i kroppen efter all den kamp hon utkämpat de senaste månaderna mot slemmet och den tunga andningen.

Vi i familjen turas om att sitta och hålla hennes hand, hon är aldrig ensam.

Mamma har gett mig uppgiften att hålla lite koll på hennes blogg och facebook, själv orkar hon inte alls med det längre som ni redan förstått.

Igår frågade jag om hon ville att jag skulle läsa högt vad ni hälsade till henne, men hon skakade på huvudet - hon var för trött. Orkade inte.
Men så vid 19.30 så rullade hon in i köket, pekade på mig och datorn och ville att jag skulle slå på den och läsa för henne.
Vi öppnade hennes mailbox  och där låg det 50 mail och väntade på henne!!

Jag läste dem, var och ett högt för mamma så gott jag kunde. En del fick jag pausa lite i för att rösten inte bar hela vägen. Jag frågade flera gånger om hon orkade höra fler, men hon nickade bara och ville höra alla.

Så alla era hälsningar har gått fram, mamma har hört och vi tackar allihopa för alla varma ord och omtankar som ni skickar både mamma och oss närmaste.

En hel del har även hört av sig och frågat om hon orkar besök -
men jag skriver det här för jag tror jag når ut till de flesta av er då -
mamma är så svag nu och orken är i princip helt borta. Hon använder alla sina krafter till att andas och försöka få upp allt dumt slem som rinner ner i lungorna på henne hela tiden och hon orkar inte ta emot besök alls längre.
Vi har därför tagit beslutet att bara vi närmaste ska finnas i hennes närhet de här sista dagarna,
vi hoppas att ni alla förstår och respekterar vårt beslut.
Men om någon av er som inte redan gjort det vill skicka en hälsning till henne så går det jättebra att göra det så lovar jag att läsa upp det för mamma!

STOR KRAM TILL ER ALLA från oss alla.
/Somris

Idag är vi samlade alla 3 döttrar och vår pappa vid mammas sida.
Mammas andning är tung, så tung.
Hennes ögon är så trötta, så trötta.
Och hennes ork är helt slut.

Vi sitter vid hennes sida, turas om att hålla hennes hand, ger henne den kärlek hon så väl behöver just nu när tankarna virvlar i hennes huvud om det som komma skall...
det är tunga sekundrar, minutrar och timmar vi har idag.

Men vi är alla samlade och mamma kämpar på så gott det går.
Hon ville precis som igår att jag skulle skicka er alla kärleksfulla hälsningar,
jag ska se om hon orkar senare så ska jag läsa högt för henne vad ni skrivit till henne från igår.

/somris

Idag tog mammas ork slut innan hon lyckades komma ut på internet för att skriva er några rader.
Men hon vill ändå inte lämna er blogg läsare utan några ord denna dag så hon bad mig gå in och skriva några ord.

Något jag såklart vill göra för mamma.
Men vad skriver man i någon annans blogg, åt en person som är så dålig att hon inte orkar skriva själv?
När varje andetag är en stor kamp för att få luft,
när varje andetag rosslar i hela bröstkorgen,
när varje andetag är så tungt att ta att hon måste använda kraft och styrka varje gång för att andas - kraft och styrka som hon inte egentligen har...

När allt mamma vill få göra är att lägga sig ner i sängen och vila,
men det går inte
för då hamnar allt slem i fel strupe och det blir bara en enda lång kamp för henne att lyckas få bort slemmet upp ur fel strupe så hon får luft igen.
Vad är det för vila?
Ingen såklart...det tar mer energi och kraft ifrån henne än det skänker henne vila.
Det är jobbigare för henne att lägga sig ner att vila än att sitta upp,
men egentligen orkar hennes kropp inte sitta upp.

Vilken kamp hon för min mamma,
varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.

Men idag tog krafterna som hon alltid brukar spara till er som läser slut,
idag orkade hon inte gå in här och skriva några rader till er,
idag behöver hon sina krafter till att bara vara, sekund för sekund.

Inte ens glädjen att få sitta här vid sin dator och skriva några ord till sina vänner som finns omkring henne ute i cybervärlden fick hon tillräckligt med krafter till idag. Det som jag vet betyder så mycket för henne!

Men en sak orkade hon göra idag - hon orkade be mig gå in här och skriva er några rader. Men sen tog orken slut...
men jag är säker på att ni som läser härinne kan ge henne styrka via era varma ord och tankar som betyder så mycket för mamma! ♥♥♥
/Somris

att varje rörelse är som att bestiga världens högsta berg. Varje rörelse drar också igång en mängd slem. Likadant är det vid datorn. Då aktiveras antagligen de slemtäckta stämbanden när jag tänker ihop vad jag ska skriva.  Nu har jag inte en lugn stund mer än när jag sover. Om jag inte hade slem och mask så skulle jag inte vara uppe så mycket som jag är nu. Jag försöker vila mig i Elrullen men det är ju inte så bekvämt som om jag normalt sett låg i en säng. 

I morse vid väckningen och upptagningen klantade Hemtjänstens personal sig. Hon körde iväg med duschstolen så att slangen till masken slets loss. Stod där som ett fån och sa Förlåt. Vadå Förlåt? Sådant går väl inte att förlåta!

 

så är det dags att lägga mig för natten väl medveten om att efternatten och fram till uppstigningen blir en plåga med min muntorrhet av Ventilatormasken och allt segt slem som torkar fast i munnen. Jag önskar att jag kan sova utan masken nu men jag vet inte om jag kan andas utan att slemmet kommer fel. Om det gör det så behöver jag hjälp mitt i natten. Av min inte så lättväckta och snarkande Man ? Det är som att välja mellan pest och kolera.

Annars har veckan varit som vanligt. Min ögonstyrda dator levererades i onsdags så nu har jag lämnat tillbaka den som jag fick låna. På em kom Väninnan och fick lite fika och en pratstund. Distr sköt kom och bytte vätska i PEG. Jag har solat och åkt runt kvarteret. På kvällarna har jag sett på TV.

 

men solen visade sig så jag satt ute i tre timmar. Det var 25 grader så det var väldigt varmt på huvudet . Jag flyttade mig lite för att få skugga emellanåt. Vällingtiden kändes som en hel evighet. Då är jag låst vid pumpen och kan inte bara åka iväg hur som helst. Långtråkigt var det idag.

När jag kom in igen tränade jag på ögondatorn. Jag provade att titta med ett öga och det gick ganska bra då. Ibland går det bra när jag stirrar på en bokstav och ibland går det inte alls. Knepig teknik är det.

Nu ska jag vila mig till Förkväll.

så måste jag hålla koll på mina skötebarn blommorna. Jag vill ju inte att någon av de hon har skött om med stor omsorg ska vissna medan hon är borta. Svårast just nu är en primula. Jag tjatar och pekar och känner mig stundtals till besvär. Men PA ska ju göra mina ärenden och blommor betyder mycket för mig som ni vet. Det är ju ändå massor med saker som jag avstår från att påpeka. Ibland orkar jag inte chefa och ibland känns det inte så viktigt på något vis. Då blir jag lite som Ferdinand: sitter hellre och tittar på fåglarna.

Igår övade jag med den ögonstyrda datorn och det gick riktigt bra. Det gäller att inte vara alltför nyfiken och låta den skriva klart varje bokstav innan ögonen flyttar vidare till nästa. Tålamod och att ta det lugnt är inte min starka sida. När det gick bra så var det faktiskt ganska roligt.

På em blir jag så kraftlös att jag behöver flyttas med liften mellan stolarna. Det är svårt att förstå för andra att jag inte har någon muskelkraft att trycka ifrån med eller stödja mig med. När jag slapp anstränga med resningar så fick jag mer ork till travet, TV och att Trisskrapa. Vinst? Nej, varken på hästarna eller lotterna. Skrapningen är ändå ett roligt moment tycker jag.

Nu är påskpyntet nerpackat igen. Jag har kvar fjädrarna i busken vid berget som H har dekorerat. Fjädrarna fladdrar så mysigt av vinden Och de har så vackra färger. De får sitta tills det kommer blommor på andra buskar.

Glömde skriva igår att det är så roligt att ni följer min blogg. Jag kom åt någon knapp så att det mesta som jag hade skrivit försvann och det var inte kul precis. Jag skrev om det mesta men glömde det om bloggen.

för lilla Alice fyller år. Hurra hurra hurra hurra! Och puss och kram!

Nu har jag skrapat klart mina påsklotter. Det blev sex nya lotter innan turen vände. Spännande och roligt så länge det varade.

Annars är jag aldrig slemfri. Orkar knappt byta mellan två stolar utan att jag blir helt andfådd.  Bäst känns det när jag Sitter och är fågelskådare. Idag har jag beundrat två förälskade skator som försökte imponera på varandra med olika konststycken .  Säga vad man vill om skator men en färggrann skrud i regnbågens alla färger har de. Bergfinken kom på en kort visit precis som Björktrasten. Det blev en riktigt underhållande stund vid fönstret.

De landade som vanligt på den lilla stentrappan som leder upp till övre platån i trädgården. Sedan flög de in en stund i  blågranen. Kom ut från den och spatserade omkring i släntrabatten. De är ju så söta och vackra.

Vid elvatiden kom Nhea på mammabesök. Det var så bra att jag fick träffa henne redan dagen efter kalaset. Kramas lite och få känna hudkontakt. Hon berättade om sina presenter och var nöjd med nästan alla. Ett byte blir det nog och det är helt okej. Alice hade skickat med en påsktavla som har ett handavtryck och fjädrar. Det är en påsktupp, förklarade Nhea.

Idag har jag mailat till chefen om tider som jag känns bättre för mig med mitt slemmande på morgon och kväll. Det är ju värt att försöka få till det så bra som det går. Det blir spännande att se vad hon svarar på det.

Förra veckan var jag så hård i magen så då ökade vi Lactulosen lite. Idag vid maten blev det ingen fis utan bajs i blöjan. Som tur är räcker duschen till toastolen så bytet gick smidigt.

men jag är inte med fysiskt utan via Cyberrymden. Så fick det bli i år. Födelsebarnet känner nog mina vibbar, tänker jag.

Sedan i torsdags har huset haft liv och rörelse för Somris familj kom hit varje dag. Ibland var jag med och pratade och ibland satt jag och sög i mig alla intryck som var och en visade upp. Det var mysigt barnprat blandat med tonårsprat och vuxenprat. Sådant är så härligt att lyssna på. Det ser kanske inte ut som jag gör de, för mitt ansiktsuttryck är inte så muntert levande längre, men jag njuter oerhört mycket.  

H och Somris satte fjädrar och pynt i ris så det är så mysigt här nu. H satte också fjädrar i en buske som jag kan se från datorn. Den r en färggrann kontrast till de bruna nakna växterna i trädgården och lyser verkligen upp.

Jag har fått blommor brev teckningar kärlek så jag omges av allas kärleksförklaringar.

Igår kom Saras familj med påskpresenter. Det var så roligt. Hans och Greta var på ett strålande humör och lekte och ritade. Jag fick skraplotter så de hjälpte mig att skrapa två var som det inte var någon vinst på. Otur! Men idag skrapade PA resten och det blev tre nya lotter igen. Det var ju roligt tycker jag.

Jag passar på att tacka för alla underbara hälsningar! De värmer mitt hjärta nu när jag inte orkar skriva till var och en personligen.