som han plockade själv på sin tomt och så kärleksfullt sträckte fram med sin lilla hand  till mig, när jag skulle åka därifrån.



Han har nu förlikat sig med min situation...ser väl att jag är samma mormor fast jag inte talar och äter. Kramas gärna fast så´nt annars är skämmigt. Det är en stor ära för mig att få hans kramar...få känna att han älskar mig precis som jag är. Barn är gudomliga på så vis!
Han kan läsa nu och är så stolt varje gång vi kommunicerar på det viset...stolt över att han klarar att "prata" med mig utan mellanhänder. Han växer med min svaghet och blir en hjälpande person...erbjuder sig snabbt att göra saker åt mig....förklarar för lillasyster om hon inte förstår vad jag menar. Han berättar gärna hur det går i skolan...vet att jag intresserar mig för vad han får lära sig. Han drar ofta roliga historier...han minns att jag har humor.
Jag är så tacksam över allt som är HAN och jag blir alldeles varm av kärlek...love, love,love!