eller är det hans feberinfektion, som har gjort honom så svag att han har tappat livsgnistan?

Han som har haft så många framtidsplaner, under hela sin cancertid, vill just nu inte ens åka hem till sitt älskade hus på landet. Han känner sig för dålig för att vara hemma, säger han. Tycker inte att han klarar av sig själv utanför sjukhusets väggar.

Matlusten är borta för svalget är så torrt, så att varje tugga blir jobbig för honom att försöka få ner. Han bryr sig inte om att personalen gör läckra näringsdrinkar åt honom...vill inte dricka dem heller, så han får näringslösning via dropp.

Jag känner inte igen min svåger nu! Han som har varit så positiv och trott på en utläkning hela tiden. Han har tappat gnistan. Det är ett nytt sätt för honom att tänka, känner jag. Är han bara PC-svag eller känner han på sig att hoppet om överlevnad är ute?