när han som nu är sämre i en infektion, därför att hans immunförsvar har blivit så svagt av all cancermedicin?

Egentligen kan vi dela vårt gemensamma öde att våra liv blir förkortade mot vad vi hade tänkt oss. Men han vill inte så gärna prata på det viset. Han planerar framåt på ett vis som inte jag gör. Jag vill ju ta tillvara varje dag, som är nu och inte ha för många planer framåt i tiden. Så i den frågan tänker vi olika.

Jag tänker ofta på honom men jag kan inte fullt ut känna min sorg över hans sjukdom och hur den påverkar hans familj. Min sorg är ju så stor över min egen och min familjs situation...den räcker liksom inte till för mer elände.