så att regnet formligen öser ner. Jag tänker att det är i ren sympati för att min svåger slutade sina dagar igår. Just nu mitt i regnet ser det ut som att det ljusnar. Ljuset vill nog påminna om att det är alla stunder, som vi har haft ihop, som jag ska minnas. Ändå tar det en tid att vänja mig vid tomrummet.

Jag älskar er Svintoflickan, Nhea, Somris, Väninna! Det är så skönt att ni är delaktiga i det som sker. Era ord är kärlek.