Innan maten är slut i påsen
Det är en vacker dag och ändå känns den så annorlunda. Det ligger som en väntan på en stor förändring i luften. Efter den förändringen är ingenting sig likt.
Min svågers liv håller på att släckas ut. Hans kamp för sin överlevnad var förgäves. Cancern vann över livet.
Livet, ja, det förunderliga livet, som går vidare för andra och även ger nya liv.
För snickaren, som är här och bygger en fast ramp till entrén, går livet på i sin vanliga trall. Hans liv pågår som om inget särskilt händer.
Ja det är konstigt att inte hela världen stannar upp ibland, eftersom det känns som den gör det för en del av oss. Lider såå med mina kusiner just nu och vet ju att vi har samma plåga som väntar oss - det gör det hela ännu värre....livet är inte rättvist! Inte just nu iallafall....
Jag tänker på dej.
Jag vill så gärna kunna trösta dej, men orden räcker inte till. När jag städade mitt skrivbord idag så hittade jag ett papper, där det stod några fina meningar om vänner:
-Sann vänskap är ljuset mellan vänner.
-Tillsamman kan vi nå längre och göra livets hinderbanor kortare.
-Vänskapen är som en panda-både stark och mild samtidigt.
-Sann vänskap är evig.
-Lägg din hand i min, så är vi starka tillsammans, så är vi svaga tillsammans, så är vi tillsammans.
-Din vän är svaret på dina behov.
- Vänner år som stjärnor, du ser dem inte alltid, men du vet att att de finns där.
De här meningarna beskriver lite om hur jag känner för dej.
Jag vill ge dej tröst, jag vill ge dej mod, jag vill ge dej glädje, när vi träffas, jag vill vara din vän.
Kram
Ja det är lustigt, men vem vet han kanske oxå har en sjuk fru eller en sjuk bror/syster -sånt syns ju inte. Tänker mest på kusin E som står med ett nytt liv i magen & ser ett annat tyna bort. Måste vara svårt att veta hur man ska rikta sitt fokus.
prata kan jag...
men när de gäller sånt här blir jag stum
förblir tyst o tankfull
och undrande
ändå full av kärlek för alla vackra
allt gott på denna jord
men tårarna vill rinna för dej..
för de nära
för alla som får gå igenom saknaden
längtan
minnen
men visst måste de väl vara början på något nytt...
något bättre...
där rosorna doftar rosor
och där änglarna dansar till kärlekens musik...
visst lever han..någonannastans..
men här är de tomt..
och de gör ont.
jag skickar en mjuk skör kram genom vinden till dej...
en kram av styrka av förtröstan
av kärlek !!!!!
