som inte var PA E:s.

Det dröjde en stund innan jag kände vems hand det var. Det var Sara som sa: "Godmorgon!" medan hon strök mig på ryggen med den ena handen och höll mig i handen med den andra. Vilket fantastiskt sätt att vakna på! Jättetryggt och skönt!

Av ren glädje glömde jag visst bort att andas, för när PA E. stängde av ventilatorn, så snurrade hela rummet. Yrseln försvann snabbt och jag stapplade upp till gåstolen utan att benen vek sig. Jag hoppade över duschningen idag, då fick jag mer tid ihop med Sara. Mysigt, mysigt!

Natten blev sisådär efter Hjältegalan. Det kom upp många känslor under programmet. Hörde att Mannen låg och vred sig också. Jag har därför varit slemtrög hela dagen. Ingen dag är lik den andra. Jag vet aldrig på kvällen hur jag kommer att må dagen därpå. Nu börjar jag bli van och tar dagen som den kommer. Trist om någon utanför familjen kommer, som vill prata, när jag har jämnt göra med att klara av min andning. Då får de väl hålla tillgodo med min PA.