när Mannen blir magsjuk när han äter jultallrik just när han som bäst behövs som chaufför.
Jag fick snabbt komma på något sätt att ta mig till Alice Lussefirande.
Det blev PA M., som glatt ställde upp och skjutsade mig med vår bil.
Hon fick inte använda sin egen, sa anställningslagen.

Föräldrar och släktingar samlades utanför Dagiset och klockan tre kom alla barnen uttågande.
Lucior, tärnor och tomtar. De satte sig på underlägg och sjöng några inövade sånger.
Lilla Alice var en tomte med tomtekappa och luva med skinnkanter. Så söt, så!
Mitt i alltihop måste hon bara krama mamma och pappa. Sedan gick hon tillbaka till gruppen och var med på rörelserna till "Litet hus i..."
Hon tyckte nog att alla vi också borde göra rörelserna.

Tack vare min förlängda arm PA M., så fick jag ändå se det allra gulligaste Luciatåg, som man kan tänka sig fast Mannen låg nerbäddad. Och jag fick även se hur hon har det på sitt Dagis.
Sådant är det alltid roligt att få en inre bild av.

Flashbacken gällde en Juldag, då Mannen också låg magsjuk.
Då tog jag bilen och körde i snöoväder till Somris med bilen packad av julklappar.
En tur som normalt tar 4 timmar tog 8 timmar. Långa sträckor åkte jag på oplogad väg eller alldeles bakom plogbilen i täta långa köer. Jag måste ha haft änglavakt på den resan.
När jag kom fram grät jag av utmattning och av rädsla. Då kom Somris ut och tröstade mig.

I fortsättningen kommer jag att gardera mig med att beställa RiksFärdtjänst.
Då vet jag säkert att någon kommer och hämtar mig dit jag vill.