är Somris familj på väg hit i det vackra vintervädret. Jag hoppas förstås att vinterväglaget är bra idag och är så oplogat som igår.

På juldagen skrev jag lite i datorn samtidigt som jag bad Mannen om blomvård. Vattning, omflyttning av blommor och utplacering av blomgrupper, som vi fått av alla goá, kära vänner. Det uppdraget blev oerhört svårt för honom. :-) Det blev väl inte heller precis som jag hade tänkt mig, men det känns  bättre för mig nu än när alla blommorna stod på ett och samma bord i alla fall. Han fick också sätta upp barnbarnens ljuvliga julkort på frysen med magneter. Först satte  han dem så högt så att jag inte kunde se dem. Då måste han genast ändra och flytta ner dem till min rullstolshöjd...så går det när inte hans tankar är hos mig...

Dunk, dunk, sa det på porten vid lunchtiden. In kom min älskade Syster och Man med en rykande färsk tulpanbukett i olika färger. Jag som varit så seg innan fick massor med liv i mig av pur glädje. Vi fick en så härlig stund ihop då vi satt och pratade, skämtade och skrattade precis som vi alltid har brukat göra. Love, love, love!

På Annandagen bjöd Sara oss till Nheas hus för deras ombyggnation blev inte klar till julhelgen. Jag åkte i vår egen bil, för den nya orten kom så plötsligt på att det var försent att beställa Riksfärdtjänst. Resan gick bra i alla fall.

Hans, Greta och Alice drog genast igång med att leka i Alice nya studsmatta...boppa, boppa. Några korta avbrott för mat tog de men de var snabbt igång igen. Jag njöt jättemycket fast jag blev oerhört trött alldeles för fort.

Julklappsutdelningen skötte Hans och Greta. Alla blev nöjda utom Greta, som inte fick så många leksaker att pyssla  med. Stackarn! Hon hämtade nytt mod när hon fick hjälp av Pappa att pussla ett musikpussel. Då var hon kvittrande glad igen. Skönt!

Hans öppnade och visade upp alla mina julklappar. Jag beundrade varje sak, för det var verkligen enbart bra saker som jag fick. Han är så stolt när han känner att han har en viktig uppgift att fylla.

Vi kramades och sa Tack och Hejdå och pulsade så ut i snön. Jag  behövde hjälp med rullstolen av två Mågar och Mannen, för den är långt ifrån lättkörd när det är snö ute. Det blev en härlig Jul för mig...inte samma stressadde tempo som annars...mycket Kärlek i luften.

Nu rullar fotona av barnen och barnbarnen på min digitala fotoram, som jag fick i julklapp. Den älskar jag redan...den gör att de känns väldigt nära mig då. Love, love, love!