Nilla! Välkommen att följa mig i min värld!
Pyjamas! Javisst! Nu kan du följa en stor del av familjen- i alla fall tre stronga men sköra tjejer. Välkommen in!
Annelie! Tack för besöket och välkommen in i min värld!
Iréne! Barn är en gåva och jag förstår att du har en lika älskad  liten góbit som lilla Viktor.
Tess,Tossemora och Anonym! Tack och Välkomna in i mitt lilla Galleri!
Maria! Ja, nu kan du följa mig på nära håll. Plus titta på mina alster.


Jag fick besök av min käraste jobbarkompis idag på fm. Vi har alltid haft det väldigt roligt ihop. Samma humör och ironi. Lika nära till skratt båda två. Och nu har allting blivit så annorlunda. Jag kan ju knappast skratta längre. Låter mest som en kraxande kråka.Det blev därför först ett väldigt sorgligt möta. Jag grät och grät. Hon tröstade och tröstade. Försökte muntra upp mig på vårt vanliga skämtsamma vis och lyckades emellanåt med det. Tack och lov, så kom det att bli flera skratt också under hennes besök. Så är min tillvaro nu - hopp mellan skratt och gråt - och det känns bara bra att det är så. Låta tårarna spruta oavsett vem som ser dem.
Hon själv fick dignosen MS vid 40 års ålder. Innan dess var hon med om en likadan utredning som jag. Inget syns ju förrän på de allra sista undersökningarna på neurologen. Hennes utredning slutade i ett lite tidigare skede än min gjorde. Det kändes som en lättnad för oss båda då. Så blev jag sjuk och måste starta en utredning för egen del. Hon kände ju till alla turer i en sådan och följde min hela tiden. Jag kom att behöva ett steg längre än hennes och DÅ visste vi båda vartåt diagnosen lutade.
Nu har jag en bukett med vackra rosor på mitt bord, som jag fick av henne.En underbar gest från en älskad vän, så dem njuter jag väldigt mycket av. nu. Och gråten har lugnat sig igen.