som det är nu. Lagom, menade jag.

Jag fryser idag, så det var bara att sätta på mig den röda velourmysdräkten och en grå ulltoffel och lägga undan bikinin igen. Och lägga mig under min rosa-lime-ljusblå-vita fleecepläd inomhus istället. Genast blir jag otålig och börjar undra när värmen ska komma tillbaka. Vilket velande! Först för varmt, då vill jag ha svalt. När det blir svalt, då vill jag ha varmt. Hur ska vädermakterna kunna veta vad som blir bäst för mig!? Lagom, tänker jag mot cyberrymden!

I natt sov jag annars den bästa sömnen efter olyckan. Det var så svalt i sovrummet igår kväll. Skönt!  Jag blev "purrad" av Hemtjänsten klockan 08,15 i morse, mitt i min djupaste morgonsömn. Hon kom in i sovrummet och sa ett hurtigt  " Gomorron!" och ställde bara fram gåstolen vid sängkanten, så det var bara för mig att kränga av mig Ventilatormasken och "pallra" mig upp. Yrvaket gäspande satt jag i min duschstol medan hon tvätttade mig på kroppen med min rosa tvättlapp. Jag når inte upp till handfatet från stolen...kan i nödfall tvätta av händerna, när någon står med och passar stolen, så att den inte tippar.

Jag har fått en mjukismadrass av Arbetsterpeuten, för att avlasta mina höfter, som ömmar på natten. Jag ligger som i ett fågelbo. Återigen känner jag mig som en ompysslad bebis.  Jag klarar inte av att göra några snabba kast i sängen med mitt gipsade ben. Jag vill helst att det också ska ligga på sidan. Det är så tungt att lyfta! Ibland under natten vid sidorullningarna, trycker jag antagligen emot med det gipsade benet, för då gör det jätteont i frakturen. Då vaknar jag till och blir jätterädd! Jag vill absolut inte skada benet mer. Jag vill bli av med gipset som det är tänkt från början...alltså idag om 4 veckor.

Ändå vill jag inte att juli månad bara ska vara en nedräkningsmånad tills gipset ska tas bort. Jag vill att sommaren ska vara länge.

Det gäller därför att få till ett riktigt bra sätt att ta mig ut på. Innan jag får en fast ramp in till huset via ordinarie trappan, så får jag använda min manuella rullstol utomhus, för idag tog Arbetsterapeuten och Mannen in ELrullen i huset. Den är så mycket bekvämare för mig att sitta i än den andra är. Nu sitter jag som i en fåtölj, som jag kan höja och sänka och ställa in så att jag sitter kanonbra. Kanske lite lågt ändå för benet, som jag får avlasta med högläge i sängen emellanåt. Då brukar jag läsa i Stieg Larssons tredje bok, lösa korsord eller se på TV, så det känns bra med de stunderna också.

Att ta mig ut nu är ganska krångligt via en mobil ramp vid tvättstugedörren. Den får jag absolut inte åka med ELrullen på.  -"Stolen kan tippa då.Jättefarligt", säger Arbetsterapeuten. Och det vill jag förstås inte vara med om...nu räcker det med olyckor för mig.

Det vore enklast för mig att sova på rygg nu med foten liggande högt på en kudde, men jag sover inget bra om jag ligger på rygg nu. När jag provar att lägga mig så, då sätter jag bara i halsen och måste fara upp i sängen för att få luftvägarna klara igen. Alla sådana manövrar med att få slemmet att lossna är otroligt arbetsamma för mig, så jag försöker undvika att ligga "fel". Svalget känner inte av när jag måste svälja. Det här är funktioner, som man använder massor med gånger under ett dygn och som man normalt aldrig tänker på att man använder. Jag sitter  här och medan jag skriver rinner alltså saliven ut ur munnen...jag dreglar som en bebis...dels för att jag inte sväljer och dels för att munnens muskler inte håller munnen tät. Jag, som fyller år snart, passar på att önska mig hakklappar med texten "Världens bästa mormor".

Mitt inlägg idag känns väldigt typiskt kvinnligt...från kyla till önskelista...så härligt ascosiationsmönster! :-))