Kardinal-, citron- och påfågelögafjärilar

studerade Väninnan och jag på nära håll, när vi hade Fjärilssafari i min trädgård i onsdags. Av solens sken lockades flera olika sorters fjärilar fram till de ljuslila Oreganoblommorna.

Väninnan rullade mig så att jag satt så nära plantorna, som det gick utan att skrämma bort fjärilarna. Sedan satt vi helt stilla och njöt av deras ofattbart, fascinerande mönsterteckningar på vingarnas översidor, deras sammetsaktiga yta och deras vackra färgsättning. Ibland satt de bara och fällde ut sina vingar som för att visa upp dem för oss. De kanske bara torkade dem, vad vet jag...

Vi var så nyfikna på vilka sorter det kunde röra sig om, så jag bad Väninnan att hämta min Fjärilsbok. Den är egentligen inte min utan tillhör någon av flickorna, men den får vara kvar hos mig, tycker de. Det är verkligen inte lätt att artbestämma fjärilar, för de finns i så många liknande färgsättningar. Oj, vad vi bläddrade fram och tillbaka i den innan vi blev överens om vilka arter det var.

Väninnan berättade om hur hon fick sitt barnbarn att lägga tillbaka en tjock, grön larv där han hade hittat den, efter att ha förklarat för honom att den skulle bli en fjäril. Barn kan ju inte veta det sammanhanget. Det måste vi vuxna tala om för dem. Jag vet att hon kände sig stolt över att det blev hon, mormor, som talade om det för honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0