med en väldigt fin tröstetavla till mig idag.

Den är gjord av svartmålad frigolit och tovad ull med knappnålar. Vilken lysande materialsammansättning! Jag blev helt lyrisk!
Genast kom vi igång med våra skaparidéer, som har varit åtskilliga under årens lopp. Vi tänkte oss en firma där våra Män skulle såga till frigolitramar, jag skulle måla dem och C skulle tova ull. Julmotiv vore nog lämpligt att börja med nu.
Med gemensamma krafter borde vi kunna montera dem, tänkte vi.
På den tiden när C och jag jobbade ihop, så försökte vi få med oss vår manliga arbetskamrat i våra företagsidéer, men han hade i regel samma inställning till vårt kreativa flöde, som våra Män alltid har haft. Vår presentation till min Man föll inte i god jord idag heller...han vill hellre spela golf och det var han ganska säker på att C:s Man också vill. Då kom jag ihåg när mågen NIsse trött på Sara och mig en gång sa: "Är ni igång igen!". Karlar gillar inte för många nya idéer har jag förstått genom åren.
...nåväl, vi är vana vid att inte få med oss den manliga parten i våra kreativa idéer...och för oss är det, ska jag villigt erkänna, de fantastiska flow:n, som vi får vid vårt skapartänkande, som är roligast. Vi skrattade hjärtligt idag och som vi har skrattat genom åren...C och jag.