när jag duschades. Jag satt på duschstolen och kände det som om jag badade i badskum. Så härligt, så! Min skånska PA hade lödder på hela armarna också.

Den rosa badsvampen, som jag fick av Somris, gör så att tvålen löddrar otroligt mycket. Min SPA-tvål med örtdoft är också så koncentrerad att den löddrar lätt. Idag blev jag ren från topp till tå men efter handdukstorkningen åkte kläderna snabbt på utan både Deo-roll-on och hudlotion. Jag blir lite disträ när jag får hjälp, så jag reagerade inte heller på det. När jag kom på det skrattade vi ikapp, så att mitt slem rossslade. Skratt är perfekt att lösgöra halsslem med! :-)

Idag kommer Mannen hem, så min nattarbetande PA tog sitt pick och pack och flyttade hem till sin Man. Det känns lite vemodigt, för jag har haft så fantastiskt bra dygn med mina PA. Det är så trivsamt att bara vara tjejer i huset, tycker jag. Det blir mycket mer prat och skratt då, och så är de mycket, mycket mer snabbtänkta än Mannen är. Jag har haft så bekväma dagar. Har inte behövt förklara så där utförligt, som jag måste göra till Mannen, som aldrig förstår mitt första meddelande.

Jag flyr fältet till en Handelsträdgård på em med PA M. och Väninnan. Jag vill köpa höstblommor till mina krukor, som ser så sorgliga ut nu. Orkar inte sitta och lyssna på Mannens  reseskildring just nu. När det inte fungerade, som vi hade planerat, att jag skulle följa med på resan, så känner jag enbart en orättvisa i hans friska möjligheter. Varför får inte jag också vara frisk?

Jag vill ju känna att vi fortfarande är ett par. Jag vet inte hur han tänker om det. Vi står just nu väldigt långt ifrån varandra...lever varsitt liv på två olika planeter. Undrar om han kommer att närma sig mig igen eller om han kommer att fortsätta att leva sitt eget liv fast jag inte har lång tid kvar att leva med honom...Jag tänker att det har han all möjlighet att göra längre fram...kanske tjugo år mer än jag...Varför stannar han inte upp nu ett tag?

när solen sken en dag och värmde upp uterummet.

med en väldigt fin tröstetavla till mig idag.

Den är gjord av svartmålad frigolit och tovad ull med knappnålar. Vilken lysande materialsammansättning! Jag blev helt lyrisk!
Genast kom vi igång med våra skaparidéer, som har varit åtskilliga under årens lopp. Vi tänkte oss en firma där våra Män skulle såga till frigolitramar, jag skulle måla dem och C skulle tova ull. Julmotiv vore nog lämpligt att börja med nu.
Med gemensamma krafter borde vi kunna montera dem, tänkte vi.
På den tiden när C och jag jobbade ihop, så försökte vi få med oss vår manliga arbetskamrat i våra företagsidéer, men han hade i regel samma inställning till vårt kreativa flöde, som våra Män alltid har haft. Vår presentation till min Man föll inte i god jord idag heller...han vill hellre spela golf och det var han ganska säker på att C:s Man också vill. Då kom jag ihåg när mågen NIsse trött på Sara och mig en gång sa: "Är ni igång igen!". Karlar gillar inte för många nya idéer har jag förstått genom åren.
...nåväl, vi är vana vid att inte få med oss den manliga parten i våra kreativa idéer...och för oss är det, ska jag villigt erkänna, de fantastiska flow:n, som vi får vid vårt skapartänkande, som är roligast. Vi skrattade hjärtligt idag och som vi har skrattat genom åren...C och jag.

och skir spets på rosa till Alice.

Jag har gjort en tavla med symboler som bara skolkillen  kan tyda.