när jag väntar på avgipsning?

Jag är ju så ivrig och vill så mycket. Igår körde jag därför runt inne med ELrullen och klippte av vissna blad från mina krukväxter. Jag hade irriterat mig på dem så himla länge. Jag kom inte tillräckligt nära så många, men var rätt nöjd efteråt ändå. Ibland när jag hängde mig ut ifrån ELrullen, så kom oron över att jag faktiskt kan ramla ur stolen, om jag har otur och får övervikt. "Styrsla dig!", skulle min farmor ha sagt...tålamod är inte min bästa egenskap.

Jag har följt en golftävling i fyra dagar. Det är SAS Masters Golftävling på Barsebäck, som pågått och som har visats på TV. I Barsebäck har jag varit åtskilliga gånger under tävlingsdagarna under årens lopp. Varje gång bokade vi en stuga alldeles vid havet på den Campingplats, som ligger på gångavstånd från golfbanan. Jag känner väl igen hela banan efter mängder av kilometervandringar runt där. Jag känner mig hemma där. Nu när jag följer evenemanget via TV, så känner jag hela atmosfären, som om jag vore där.

Just det där att det och det kommer jag aldrig att kunna göra en gång till kommer i mina tankar...ibland med en stor sorg och ibland med likgiltighet. Ibland kan jag tänka att: " Då slipper jag göra det mer". Sorgen, förlusten av förmågan är ändå den stora kraften i tankarna, tycker jag, och jag måste alltid samla ihop mig igen och se till allt som jag fortfarande kan.