med en ljuvligt ljusblå blåklockeliknande blomma från sig och kusin K. Den måste jag vårda ömt för den är vald med en stor omsorg, kände jag.

Jag hade i all hemlighet, tänkt att kusin M skulle få träffa lilla Alice idag, men Alice hostade tyvärr för mycket för att komma till mig idag. Så de får ses en annan gång. Och jag får också vänta en tid på att få gosa med Charmtrollet; för först reser jag till Specialistsjukhuset och sedan reser hon bort några dagar. Så kan det bli lite långt emellan våra träffar ibland och inget att göra något åt.

När kusin M och jag träffas, så blir de träffarna alltid väldigt innehållsrika med mycket skratt och i mitt fall massor med host- och harkelattacker, för hon har outsinliga källor att ösa ur från sitt superaktiva liv. Jag får också veta en mängd oförklarade saker från min barndom, som min mamma aldrig berättade för mig. Mamma tyckte nämligen att barn var barn, som ingenting förstod, så varför förklara vuxensaker för dem. Jag var ganska intelligent även som liten, så jag kände lätt när sanningen inte kom fram till mig. Hon hade ju satt gränsen för vad som skulle berättas och jag var ett lydigt barn, efter bannor om min nyfikenhet från mina föräldrar. Jag vågade inte fråga mamma mer då.

Nu berättar kusin M om allting som jag vill ha svar på, för hon har varit med längre än jag och minns saker ända från min bäbistid. Hon ger mig en helhetsbild av min släkt och det har jag saknat förut. Vi känner också att vi står varandra väldigt nära, så det känns mycket naturligt och skönt när vi träffas. Jag lever upp och skriver som en tok och hon tar på och av sina läsglasögon hela tiden och så skrattar vi åt det också. Och så kramas vi mycket. Mjuka varma kramar blir det, som innehåller både tröst och sorg. Love, love,love!

Under en sådan träff, som idag, pendlar vi mellan väder, vind och djupaste allvar. Och mitt i allt prat lyssnade vi på Open French i tennis på radion och hejade på svensken, som är i semifinalen. Det är ett överlevnadsskydd, tror jag. Vi orkar inte vara i , den djupaste sorgen för länge. Vi tar oss ur den och börjar att tala om blåmesarnas ungar som kvittrar i tvättstugeventilen och om alla buskar som blommar så vackert nu. Måste suga på det godaste som ges oss nu. Måste ta alla tillfällen i akt att tillföra oss positiva upplevelser. Skapa, som jag brukar säga, ett kärleksfullt spår till eftervärlden. Det är vi två bra på!

Och just nu vann Svensken den spännande matchen och är därmed klar för finalen på söndag...Bravo! Det gick inte många minuter förrän kusin M ringde hit och ville dela den vinstglädjen med mig och Mannen. Så roligt livet kan vara mitt i eländet!