om jag bortser ifrån att jag har ALS, förstås.

Dagen bjöd på sommarvärme med en klarblå himmel. En sådan där varm dag när det är lagom skönt i skuggan.
Jag fick  en lugn och bra fm vid datorn inne varvat med att sitta i en stol i skuggan ute och vid lunch sondmatade jag mig inomhus, där det var rätt så pollenfritt. Mitt urusla tillstånd från fm. före hade gått över. :-)

Efter en, som jag tyckte, lång väntan kom så äntligen mina älsklingar...inte Somris, som redan har Grattat mig...men alla de andra. Mina älskade Mågar kom också till mig, svärmor. Det blev jag särskilt glad över, känner jag. Jag fick en färgglad sommarklänning av Sara och ett väldigt fint och kärleksfullt kort av Hans, som han har gjort själv. Alice kom med ett inramat foto på sig, där hon är så söt. Och Nhea överräckte en underbar blombukett till mig, som det hängde det mest kärleksfyllda kort, som jag kan tänka mig, på. Kärlekstårarna rann under en lång, lång Kram. Love, love, love!


Hela em satt vi i den blommande syrénbersån...pratade...fikade och tittade på barnen, som lekte med full energi.
Den Mexikanska hängmattan var populär, som alltid, så där låg det alltid någon och svävade i tysthet. De vuxna hade haft det festligt kvällen före, så lite baksmälla fanns nog med i bilden även om de inte visade det så mycket. Jag minns ju själv hur det kunde vara dagen efter ett partaj...Det är så roligt att de är på fester fast de har barnen små, tycker jag. Synd bara att inte jag kan vara barnvakt längre för det var också väldigt roligt. Nu njuter jag istället av varje minut som jag ser dem...försöker skapa lite närkontakt ändå.

PS: Vid tvåtiden dök helt oväntat de skröpliga svärföräldrarna upp. De är ; senila, hör- och ser dåligt och har dålig blodcirkulation. Jag har tyvärr inte mycket behållning av deras besök utan lämnar över dem i Mannens omsorg.De ville så gärna träffa mina älsklingar, så de stannade också kvar hela em. Måste förstås vara roligt för dem med lite miljöombyte. DS.