fast det är så mycket rajtan-tajtan överallt. För min del känns det som om jag firat Sverige klart. Kan ju inte ens sjunga Nationalsången, hurra eller skåla, så varför ska jag ödsla tid på det för. Min träflagga, som brukar åka ut och in vid alla firardagar står kvar i skåpet och det är verkligen inte likt mig.
Nej,idag satte jag mig i solstolen istället och riktade ansiktet upp mot solen, som tittade fram så varm vid lunchtiden. Mannen klippte gräsmattan med sin tysta Elklippare. Inga grannar var hemma i närheten. Jätteskönt, tyckte jag! Det blev en riktigt mysig och skön stund utomhus. Aldrig har väl trädgården blommat så praktfullt som i år. Fantastiskt vacker är den.

Framåt som jag alltid har varit, så har jag redan varit med om så många upplevelser. För flera år sedan var jag och Mannen på Skansen i Stockholm och vinkade till det Kungliga sällskapet, när de kom åkande i den öppna landån. Vi köpte biljetter till sittplatser, så vi såg hela festligheten på nära håll.
En gång räcker för sådana äventyr, sedan känns det som att det går lika bra att se det på sin TV ifrån sin sköna fåtölj. Jag kanske tänker just så här, bara för att jag vet, att jag ändå inte skulle orka åka iväg på några firanden nu...Jag är så nöjd över allt, som jag redan har upplevt och jag kan ta fram de tillfällena ur mitt minne när som helst nu.