samma dag som vår tidning skrev en underbar vers om döden:

"Döden är ingenting alls.
Jag har bara fortsatt till
         nästa rum.
Jag är jag, och du är du
och vi skall alltid förbli vad
    vi varit för varandra.
Kalla mig vid mitt vanliga namn,
       tala till mig så där
  som du alltid har gjort.
Förställ inte rösten, inga
  påtvingade miner av
  högtidlighet och sorg.
Sluta inte skratta åt våra
gemensamma små skämt,
skratta som vi alltid har gjort.
Le och tänk på mig, önska något -
    en önskning för min skull.
Låt alltid mitt namn finnas med er
        där hemma, uttala
   det som ingenting har hänt,
sorglöst, utan spår av skuggor.
    Livet går vidare med samma
       innebörd som tidigare.
              Det går vidare.
    Livet är en obruten kedja.
Att jag försvunnit utom synhåll
       innebär inte att jag
    försvunnit ur era sinnen.
 jag väntar på er, under ett
               intervall,
     någonstans väldigt nära.
              Allt är väl."
                       Harry Scott Holland