i form av lilla söta Dr. Katarina. Hon gav mig det positiva beskedet, att jag får åka hem redan idag! Yippi!
Hon berättar att lungorna transporterar bort koldioxiden bra och att nattens mätkurva såg bra ut. Jag behöver inte ens kallas för återbesök. Det låter fantastiskt bra, förstås.
Problemet med slemmet och saliven, som rinner hela tiden är, att jag inte känner slemmet i tid och inte sväljer undan saliven.Det retar då i svalget och inte i luftrören, så någon vidgande medicin hjälper inte i det läget. Det enda rådet mot den här slembildningen nu är, att inte ta slemlösande medicin för då kan slemmet bli för löst och jag får ännu svårare att hantera det i svalget och att prova plåster mot saliven.
Jag får antagligen träffa sjukgymnasten en gång till innan jag åker härifrån. Hon kan mycket om andningsbesvär och antagligen allt om Ventilatorn.
All personal är väldigt trevliga här...har gott om tid att prata...är specialister på sitt område. Gillar att jobba som jag kan se.
Det känns ändå konstigt att jag kan vara så oerhört orkeslös när allt ser så bra ut här, så då grät jag en skvätt och skrev till henne på mitt block: "Det är en dj-a sjukdom!".
Det går inte att göra någonting för någon för att hindra dess framfart...
Nu får jag leva dag för dag igen och ha små delmål framför mig, som att få ELrullstolen i morgon och att åka på skolavslutning på fredag ihop med alla mina kära. Love, love, love!