Strax efter det att mina kusiner M och K
Händelsen utspelade sig på följande vis:
I godan ro satt Mannen och jag på nedre platån av trädgården och njöt av kvällssolen och kusinernas uppmuntrande berättelser, som glatt dröjde sig kvar inombords. Plötsligt såg jag en liten snokunge snabbt ringla från husväggen och med riktning emot stenmuren. Jag knackade liv i Mannen, kan ju inte ropa, så att han också fick se den innan den försvann in i Oreganoplantan framför muren.
Mannen. som är ormrädd, hämtade en spade som tillhugg, utifall att den lilla ormen skulle komma fram igen. Vi gick och tittade men vi såg inget som rörde sig där i rabatten. Så vi återgick till vilstolarna igen. Men jag, som är ytterst nyfiken av mig var förstås tvungen att gå dit en gång till för att titta om jag möjligen kunde se något...Jag böjde mig framåt och då tappade jag balansen och tog ett flertal akrobatiska fotsteg åt alla håll upp och ner på stenarna, trampade ner på alla tre prydnadsfjärilarna i rabatten och så for benen i vädret innan jag föll bakåt, pladask rakt ner i Oreganoplantan.
Just där på den ogästvänliga platsen var väl det sista stället, som jag då ville ligga på med tanke på ormen...och jag tog mig inte upp själv. Lite panik kände jag allt i det läget innan Mannen med stor möda kunde dra upp mig därifrån. I fallet hade jag hamnat på en kvist, som gick av mot min rygg och det gjorde riktigt ont och så kom det blod också...
Jag hämtade mig rätt fort efter fallet och satt här och tyckte att det var för dråpligt, att jag ska vara så nyfiken att jag glömmer bort vad jag klarar och inte klarar nu.
Av ormen har vi inte sett en skymt...
fniss
Ja det är väl bara du som kan råka ut för något sådant min älskade nyfikna mamma! Klart du inte kunde sitta kvar i stolen och bara njuta när det ringlade något så intressant som en Orm i din egen trädgård!! skrattar
Vilken tur att pappa var hemma, annars hade du fått trycka på larmknappen och innan de hade kommit fram hade nog snoken hunnit klättra över dig både en och två gånger!
KRAMIS
(Hoppas du inte får ont i ryggen av grenen!)
´hihih, så tokigt det gick.Man ska inte jaga ormar. Många kramar . Jag smsar dej imorgom.
men usch...vilken tur att du inte föll på nån sten eller så..eller på ormen...jag är ormrädd!!
jag log lite åt ditt matinlägg eller vad man ska kalla de för jag kom o tänka på en sak..inte alls samma sak men ändå..
när jag väntade lea hade jag på gränsen till graviditets diabetes..så därför fick jag inte dricka cocacola kakor o liknande..
riktigt cocacola är min svaghet..inte sån där fusk från willys eller ica..medan mannen alltid köpte sån dricka för de är billigare..
men till fredagsmyset den fredagen jag varit hos barnmorskan o fått veta jag skulle dra ned på socker då köpte han riktigt cocacola...hur tänkte mannen?
ingen aning...o de vet nog inte han heller..men jag började storgråta..fånigt men ändå..skratt...
allafall så lät de väldigt härligt att bli lite ompysslad...här är de största sonen som får göra mina naglar i ordning.
kramkram o hoppas att du inte fick ont i ryggen o att du får en fin dag i morgon ..utan ormar!!
hua ligen för att ha snokar på tomten, jag kan förstå din man helt och hållet då jag är så in i baljan rädd för orm! Såg en idag ute i vattnet när vi var och badade (jag satt på land) och det var nästan att jag ville gå och sätta mig i den varma bilen helt frivilligt!
Tur att du inte gjorde dig mer illa när du ramlade och jag hoppas att såret på ryggen, snart läker ihop!
Kram kram
