efter skadegörare har jag varit idag. Solen tittar fram, så jag gick ut för att få mig lite solljus. Jag har några ställen som jag kollar av varje dag. Det är vid mina Krolliljor och min Ligularia, Gullstav.
Djurvänner får förlåta, men jag kan inte tolerera att mina älskade växter, som ska blomma framåt hösten blir uppätna nu också. Det räcker med rådjurens kalasande på penséer och annat i april.
På Krolliljorna parar sig krollbaggarna och lägger sina ägg på bladen. De har tänkt sig att larverna ska smaska på bladen tills de blir baggar. Det betyder att växten blir helt barskrapad på blad och inte alls gillar tillvaron. Mina nypor kommer de inte undan! Jag är snabb fast jag är långsam och klen i fingrarna nu...fångar dem...släpper dem på stenplattorna och trampar till riktigt hårt...och där ligger de helt platta efteråt till min stora glädje. Låter brutalt men känns väldigt behagligt. Jag smeker lite lätt på bladen och tänker att nu kan ni växa er stora och vackra.
På Ligularia Gullstav härjar det sniglar. Bladen är mycket dekorativa hela säsongen och på höstkanten kommer det ljuvligt vackra oranggula blommor i stil med Rudbeckia. Sniglarna gör stora hål i bladen. Jag blir så arg över det! Dumma sniglar! De är ju så finurliga att de gömmer sig på dagen. Jag är en väldigt bra detektiv, så mig kkommer de inte undan. Jag kollar varje blad och på marken under dem. Idag hittade jag en stor snigel med sitt hus i timjanruggen under den. Jag tog varsamma steg uppför trappan till övre etaget, medan jag kände om jag hade larmet med mig. Jag kan  larma från hela min trädgård också. Den förpassade jag alltså till skogen. Snällt, va! Helt hjärtlös är jag inte...

Krollilja; den långa ljusa blomman.

Ligularia Gullstav.