finns väl beskriven i Boken "Prins Annorlunda" av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson. Jag har läst klart den nu. I den hittade jag många beröringspunkter med mig och min familj. Hur livet blev annnorlunda än vi hade tänkt oss.
Jag citerar nu några sådana ställen från boken:

"Kanske är det så att sorg och smärta belyser skönheten och glädjen i livet. Att det är svårt att se det fantastiska om man inte har erfarenhet av det motsatta. Kanske uppskattar vi topparna när vi mår bra just för att vi har varit nere i djupet och gått igenom svårigheter. Motsatserna kanske skapar en tydlighet och är beroende av varandra."

"Vi kände oss lyckligt lottade att ha någon som hade så mycket kärlek att ge. Det öppnade för oss andra att göra detsamma tillbaka. Någon ägde på så sätt en nyckel till våra hjärtan"

"Det var en märklig känsla att sätta sig framför läkaren och vänta på vad han skulle säga. ......Vi visste att de följande minuterna skulle vara av avgörande betydelse för vår framtid. Våra liv skulle för alltid komma att präglas av vad vi nu skulle få höra"

"De följande dagarna var vi i chock och reagerade inte mycket på den omvälvande informationen......som vi precis hade fått. Det var som om vi hade förlorat förmågan att känna. Vi hade en glaskupa runt oss och kanske den skyddade oss från smärtan."

"Ömsom var vi i chock och kände inte något alls, ömsom for vi in i smärtan och upplevde inget annat än ångest och rädsla eller ilska och bitterhet."

"Jag stod och betraktade en romersk kolonn samtidigt som jag njöt av den goda italienska glassen, när de senaste månaderna plötsligt föll över mig med en väldig tyngd. Tårarna började rinna och jag undrade om det var fel att jag kunde känna lycka mitt i allt. Men jag insåg att jag inte behövde stanna vid smärtan och sorgen, detta ögonblick var större än så. Jag kunde njuta av den vackra historiska kolonnen och känna  den goda smaken av glassen samtidigt som jag kände hur enormt ont allting gjorde. Tårarna rann men jag var samtidigt lycklig. Det ena uteslöt inte det andra även om min hjärna ville sortera bort någon av känslorna. Men det gick att gråta av smärta, känna den goda smaken av glass och uppskatta en romersk pelare - samtidigt. Jag var olycklig och lycklig på samma gång"

"Medvetenheten om att livet inte är oändligt kan till och med skapa en intensitet och glädje hos oss, en insikt om vilken gåva vi har i våra händer att förvalta. Livet är nu och inte senare. Vi har hört dessa ord många gånger, men emellanåt förstår vi innebörden i dem med en sådan tydlighet att det är som att vakna upp ur en lång sömn."

"Vi var ständigt på vår vakt så inte något skulle gå fel. Det viktigaste var att ...skulle fortsätta att må så bra det över huvud taget var möjligt."

"Vi har fått detta livet tillsammans och det spelar i grunden inte så stor roll hur saker och ting hänger ihop eller vilken mening det finns i det som sker. Det som har betydelse är hur vi kan skapa så mycket kärlek som möjligt i livet. Om vägen vi väljer är full av liv........Vi känner tillförsikt i att kraften och kärleken finns där inom oss själva......."
 
"Till solglittret hör doften av både odödlighet och död. Att varje skede i naturen är ett naturligt framåtskridande. Vi förnimmer att livet innehåller båda kontrasterna och att de är förbundna med varandra. Livet blir därför så mycket vackrare och mer dyrbart. Vi blir påtaglitgt medvetna om våra egna liv."

"En betydelsefull insikt vi har nått fram till är att försöka leva med öppna ögon och samtidigt se att vi faktiskt inte alls kan planera och kontrollera våra liv. Livet går vidare och vi kan inte göra så mycket mer än att följa med."

Svintoflickan som funderar mycket över min förändring som människa får kanske svar på några av sina frågor nu.
Jag ser mig själv som att det är mitt skal som förstörs och att jag som person är samma alspensel som jag alltid har varit, fast med en annan medvetenhet än tidigare.


Min medvetenhet nu är att jag kan se i den här bilden hur de smäckra blomskaften rör sig helt lätt av vinden. Att skuggan flyttar sig så att solglittret kommer på nya blommor. Att insekterna flyger surrande omkring. Att de sätter sig en stund på en av blommorna. Att de surrande flyger iväg igen. Att jag kan känna doften av primulan. Jag ser och känner så mycket mer nu än tidigare. Förut skulle jag bara ha sett en bild på vårblommor......