Jag hade bokat in varje dag, måndag till lördag, med en resa med Färdtjänst och till och med RiksFärdtjänst.

Jag ville se hur ett sådant aktivt liv påverkar mig. Jag ville se om jag blir sämre i kroppen av att vara aktiv, fast jag inte orkar att utföra förberedelserna och resorna själv.

På vardagarna har jag all tänkbar service med påklädning, smink, hår, packning, resorna och vid vistelsen dit jag kommer. Då kan jag slappna av och vila mig hemma före och efter resorna. Jag märkte igår när Mannen var PA, att det tar mer krafter från mig med hans ostrukturerade sätt att hantera dagens timmar. Det blir jag väldigt trött av. Han gör inte sysslorna, som är lika för varje dag, till rutiner, utan han frågar och frågar om samma saker hela tiden. Ändå är det hans eget val att vara utan PA på helgerna. 

Jag har alltid haft svårt för att hitta balans mellan aktivitet och vila. Svårigheten med det är likadan nu. Hur ska jag göra för att även orka att sitta och skriva vid datorn, som jag också tycker mycket om? När jag avstår från datorn, som nu några dagar känns inte det särskilt bra inombords. Att vara ute på "nätet" speglar så mycket liv och rörelse och det vill jag absolut inte vara utan.

Resorna med Färdtjänstbussen är väldigt sköna. Jag sitter bara i min rullstol och låter mig låsas fast i bussgolvet. Jag sitter högre där än i en vanlig bil, så jag har en bra utsikt. Sedan kan jag sitta och titta ut på höstens alla färger och när det är solsken, som igår, blir det en fantastisk upplevelse. Resorna påminner om mina promenader. Jag känner mig uppdaterad i naturens process, precis som tidigare när jag följde årstidsväxlingarna per fot, för att må bra i själen. Det är bara att suga i mig allt jag ser.

Jag är mycket nöjd med Färdtjänsten. Den kommer oftast i tid med trevliga chaufförer. Hittills har det bara blivit fel med en resa, som inte stod som bokad. Den löste min Svägerska på ett bra sätt med sin bil. Det blev en bra nödlösning. Jag klarar att gå in och ur en bil med hjälp. Det gick ju inte alls med gipsat ben. Ibland får jag åka med flera andra resenärer. Det är ingen nackdel för då får jag se mer av sta´ns omgivningar. Då kan jag se hur den förändras med nya affärer och nybyggnationer.

Jag hade tänkt att använda Färdtjänsten till shopping, för jag saknar shoppingen. Men det var ingen bra idé. Den fungerar inte alls nu när jag sitter i rullstolen. Jag sitter alldeles för lågt till alla varor. Varje gång jag måste titta uppåt kommer det ner slem i fel strupe och det är pest och pina med sådana hostanfall överallt. Jag laddar nu för att skicka efter lite kläder från Ellos istället.

Jag har kunnat ta mig in med min mobila ramp på alla ställen den här veckan. Jag har även klarat av att använda den vanliga toan med lite hjälp ner och upp till stolen. Varje sådant lyckat tillfälle känns väldigt positivt och förenklar besöken hos andra mycket.

Idag har jag en vilodag, som enbart styrs av mina pumptider. Pumpen kan jag använda överallt, så den låser mig ingenting. Jag känner mig inte svagare idag än andra dagar, så min provvecka verkar att ha fungerat bra för mig.