av Vita Liljan, som tittade in på lite fika och en pratstund.

Det känns ju helt otroligt att det går att hitta tillbaka till en kärlek, som skadats lite under årens lopp. Jag blir lika berörd av det varje gång, som vi ses. Så är vi också lika envisa och ger oss inte i första taget. Och inte heller är vi rädda för att det ska göra ont inombords ett tag, när vi jobbar oss igenom allt som kommer upp till ytan. Vi vet att det blir desto bättre efteråt.

Nu kan vi sitta bredvid varandra och känna hur vibbarna far fram och tillbaka utan ord. Sorgen smärtar till en stund och sedan rör vi oss i glädjen igen. Vi har samma sorts humör. Vi behöver humorn för att orka gå vidare.

Jag hade just trappklättrat när hon kom, så vi skämtade om det. Den tekniken borde alla prova på, tycker vi. Och den borde verkligen visas upp för barnbarnen, säger vi. Vi kommer ofta in på de små barnen. De som för livet vidare med full energi.

Vi skiljs i en lång kram och jag får ett SMS om att resan hem hade gått bra. Det är kärlek på hög nivå.
Love, love,love!