fick jag av min Kusin, när jag tog mig dit i onsdags. Hon har hiss, så det gick så bra så att komma till lägenheten. Hon har klagat på att hennes rosa pelargoner blir vita när de blommar om. Är väl  ympade på vita, tänker jag. Jag hade därför med mig en äkta Mårbackapelargon, som har sitt ursprung från min mammas gamla pelargon. Den blir garanterat rosa år från år.

Det var första gången som jag besökte henne i hennes nya lägenhet, så det blev en husesyn först.
Lägenheten är en tvåa, precis lagom stor, och väldigt mysig. Vi tittade på väggen i sovrummet med alla foton på familjen. Det är så intressant att se alla släktdrag, som går igen framför allt i barnbarnens utseende. På ett foto finns även jag med som åttaårig brudnäbb på hennes bröllop. Jättesöt, är jag!

Jag träffade hennes Katt, som ropar "mama" när den är hungrig. Den röjde med mattorna en del, i ren och skär avundsjuka, för att min Kusin pratade med oss och inte med den.

Hon har många minnessaker, som jag kommer ihåg från min mosters hem. De berättar hon så fängslande historier om, så att jag kan se bilder framför mig. Jag har också lätt för att pendla i dofter och känslor mellan den tiden och nutid. Hjärnan är fantastisk.

Nu fick jag se balkongen i verkligheten och inte bara på foto. Vilken bra trädgårdsmästare hon är. Blommorna växer sig kraftiga och höga där. De blommar för fullt ännu, kanske för både andra och tredje gången, och de kommer inte att hinna blomma klart, innan frosten och kylan tar kål på dem. Därifrån fick jag med mig en vacker rosenkvist med tre gula rosor, som nu doftar i hela vardagsrummet.