Vad skönt det var att
säga till min Man, att "Jag vill inte dö".
Jag vill vara snygg, älska med dig, vara kvar hos dig.
Att jag sa det just nu är nog därför att min Svåger dog. Då poppade en del funderingar upp efter begravningen. Somris och jag började att maila och senare även Nhea och jag. Jag har därför skrivit ut en del av en mailkonversation mellan Somris och mig. Det ville jag lägga ner i min egenhändigt tillverkade Vitbok. Det klarade jag inte av att göra själv. Då kom tillfället när jag måste be honom om hjälp med det.
Jag vet ju inte när min död blir aktuell, så det är bäst att klara ut så mycket som går redan nu. Jag ville därför att han skulle läsa igenom vad jag skrivit. Med en stor suck avslutade han läsningen och sedan visade jag honom var jag har "Lilians Vitbok". Den har legat i en korg i sovrummet bra länge nu. Jag tror ändå inte att han har sett den tidigare. Han fick sticka ner det nyskrivna arket i Vitboken, så nu vet han var han ska titta när det blir dags.
Sedan föll vi ihop i gråt hos varandra i en sorg som inte går att förklara. En efterlängtad stund blev det för oss båda, tror jag, då vi ömsesidigt kunde bevisa vår kärlek till varandra. Nu vet vi var vi har varandra...kan leva tysta tillsammans i vår känsla...kan också skratta ihop utan att det känns fel.
Love, love,love!
Hejsan.
Oh, vad det är härligt att få känna den totala samhörigheten med den personen män älskar mest av allt. Vila i den känslan.
Kram till Er båda
Störst av allt är kärleken!
Åå mamma att det finns en sådan bok, precis som jag hoppades fast du sagt att vi fick bestämma allt själva. Det går ju inte.....
Så vackert att ni kunde finna kärlek igen, jag tänkte på det härom dagen när det var en man på tv som förlorat sin fru och han pratade om deras tid så fint. Det är ju så man vill att det ska vara.
Kärlekskramar!
Äntligen...det behövde ni båda två.
Så svårt, så tungt, så hemskt...men tvunget.
Var rädda om varandra.
love, love, love