för mig som för alla andra.

Medan jag jobbade klagade många på hur långsamt det var när de var hemma och inte på jobbet. Så har jag aldrig känt det. Jag har egentligen aldrig haft svårt för att sysselsätta mig varken på jobbet eller hemma. Det underliga nu är, att tiden går lika fort, fast jag gör minimalt med saker under en dag.

Till och från ser jag ogräs som borde tas bort, en kvist som borde klippas, en sten som ligger i oharmoni, något skräp som borde kastas, en stol som står "fel" och borde flyttas, någon bortglömd tidning som borde tas in - ja, ni förstår vad jag menar - allt sådant som man gör i bara farten och knappt tänker på att man gör medan man kan gå.

Lusten att göra sådana i-bara-farten-grejor måste jag tänka bort. Ibland är det nära att jag far upp utan att tänka mig för, men benbrottet sitter som tur är i färskt minne, så jag hejdar mig ifrån att resa mig upp i tid. En vinst i det hela är alltså, att jag nu alltså kan sitta stilla och bara se mig omkring och ta in alla rörelser i naturen. Så lugn har jag aldrig någonsin varit förut. I min tystnad kommer det fram fåglar mycket nära mig. Just de här dagarna är det en liten, liten Rödhakeunge som trippar omkring i slänten, på gräsmattan och vid fontänstenen. den är ljuvlig att sitta och beundra.

I förrgår åkte jag med Väninnan och PA M. och shoppade blommor. Igår planterade PA E. dem. Hon bytte ut de vissna sommarblommorna till fräscha höstblommor i mina krukor. Jag valde att köpa Bollkryss, en vit och en gul, två sorters, lila Prydnadskål, vit Ljung och en klart, lila Cyklamen. Cyklamen är fantastisk att ha utomhus. Den tål 4 grader kallt. Förra året stod en sådan och blommade i uterummet ända till december. Vad nöjd jag är över den resan med Färdtjänsten. Nu har jag det så fint här igen.  

Under mina gräsänkedagar kom förkylningarna till Nhea och Sara och barnbarnen, så jag har inte träffat dem på evigheter, känns det som. Vi har förstås använt cyberrymden under tiden Tur att den tekniken finns! Jag har både fått videofilmer och foton, så jag har kunnat följa deras dagar bra ändå. Igår fick jag två vackra kort med kärleksfulla hälsningar från min Kusin. Nästa gång som hon kommer hit har jag en överraskning till henne. September är rik på födelsedagar. Idag fyller min Skånska väninna år, så hon får ett fint Grattis-kort av mig. Somris, mina två bröder, min mamma och Skåningarna har födelsedagar då. Roligt att fira alla!

Nu verkar det ha lugnat ner sig på vårdfronten. Min nya säng med madrass är på plats i TV-rummet. Kvar är en ommöblering, som ska göra om datorrummet till ett vilorum. Det är en uppgift, som har överlämnats till Mannen och som då kommer att ta en viss betänketid innan den blir gjord.

Lugna obokade dagar är så sköna. Jag mår bättre när jag kan planera min dag själv. På bokade dagar gör jag antagligen för mycket, för jag blir så trött i kroppen då. Jag gör nog, när jag tänker efter, både de spontana sakerna och de inbokade, alltså dubbelt så mycket som annars. Ofta får jag lust att skriva även när jag har haft mycket omkring mig, fast jag känner en sveda i nacken. Vid femsnåret är jag sedan helt utslagen och har redan då förbrukat hela dagens energi. Jag vill ju helst skriva varje dag. Det måste jag tänka om i, men jag känner alltid en viss tidsnöd och den stressar mig.