Igår fick jag flera fina möten
som lättade upp humöret.
På fm kom Hemtjänstens A. till mig och fikade på sin lediga dag. Underbara A! Vi pratade om hennes nya jobbstation, om filmer och om golf till att börja med, sedan blev det barnprat. Hon har en fyra-årig liten prinsessa precis som jag har min femåriga Greta. Prinsessorna älskar först rosa och sedan ändrar de sin smak till ljust lila. Hur kan det komma sig att det blir samma färgval hos olika prinsessor? Liksom Alfons hittar Greta på alla upptänkliga anledningar till att inte kunna somna, när hon vill vara med mamma en stund till. Hon säger då att hon inte kan somna i sitt rosa rum precis som A.:s lilla tjej. A. ger henne därför ett nymålat rum i vitt och lila på hennes födelsedag. Hon har kalas idag.
På eftermiddagen åkte jag till min lilla, tunna, virriga Mamma, som fyllde 85 år. Hon hade redan sällskap av min Syster och min Kusin. De var vid Fjärilsparken när jag kom med min PA M., så vi väntade en stund i trapphuset. Jag hade min EL-rulle. Det tog inte så lång tid innan det hördes skratt och prat i hissen. Jag gissade att det var de som kom, så precis när hissdörren öppnades tutade jag flera gånger. Mamma blev så överraskat glad, så hon höll på att glömma att hon använder rullator, när hon ville rusa fram och hälsa. Hon blev både glad och ledsen. Det förstår jag så väl. Det kan inte vara lätt att se sin tidigare alerta dotter sitta i rullstol och dessutom vara stum och matas med sondmat. Vi försökte lätta upp känslorna runt det och det lyckades bra, tycker jag. Min situation fick inte ta över hennes kalas. Hon kom igång, som hon gör emellanåt, och visade foton och berättade om gamla minnen. Då är hon nästan som förr i tiden och det känns så roligt. Hon hängde även med på allt skoj, som kom från min Syster och min Kusin. De är gudomliga, som klarar av att skapa glädjestunder mitt i eländet.
Åh, så bra det kändes för mig att träffa Mamma! Om inte hon hade funnits, så satt ju inte jag här nu. :-) Hon har haft svårt för att vara kärleksfull under årens lopp. Har väl inte haft sådana depåer att ösa ur. Nu tillför hon mig lite kramar och tröstande ord, så en Mamma är väl alltid en Mamma - virrig eller ej.
PA M. tyckte att jag hade gjort månadens goda gärning när jag gjorde Mamma så glad.
På fm kom Hemtjänstens A. till mig och fikade på sin lediga dag. Underbara A! Vi pratade om hennes nya jobbstation, om filmer och om golf till att börja med, sedan blev det barnprat. Hon har en fyra-årig liten prinsessa precis som jag har min femåriga Greta. Prinsessorna älskar först rosa och sedan ändrar de sin smak till ljust lila. Hur kan det komma sig att det blir samma färgval hos olika prinsessor? Liksom Alfons hittar Greta på alla upptänkliga anledningar till att inte kunna somna, när hon vill vara med mamma en stund till. Hon säger då att hon inte kan somna i sitt rosa rum precis som A.:s lilla tjej. A. ger henne därför ett nymålat rum i vitt och lila på hennes födelsedag. Hon har kalas idag.
På eftermiddagen åkte jag till min lilla, tunna, virriga Mamma, som fyllde 85 år. Hon hade redan sällskap av min Syster och min Kusin. De var vid Fjärilsparken när jag kom med min PA M., så vi väntade en stund i trapphuset. Jag hade min EL-rulle. Det tog inte så lång tid innan det hördes skratt och prat i hissen. Jag gissade att det var de som kom, så precis när hissdörren öppnades tutade jag flera gånger. Mamma blev så överraskat glad, så hon höll på att glömma att hon använder rullator, när hon ville rusa fram och hälsa. Hon blev både glad och ledsen. Det förstår jag så väl. Det kan inte vara lätt att se sin tidigare alerta dotter sitta i rullstol och dessutom vara stum och matas med sondmat. Vi försökte lätta upp känslorna runt det och det lyckades bra, tycker jag. Min situation fick inte ta över hennes kalas. Hon kom igång, som hon gör emellanåt, och visade foton och berättade om gamla minnen. Då är hon nästan som förr i tiden och det känns så roligt. Hon hängde även med på allt skoj, som kom från min Syster och min Kusin. De är gudomliga, som klarar av att skapa glädjestunder mitt i eländet.
Åh, så bra det kändes för mig att träffa Mamma! Om inte hon hade funnits, så satt ju inte jag här nu. :-) Hon har haft svårt för att vara kärleksfull under årens lopp. Har väl inte haft sådana depåer att ösa ur. Nu tillför hon mig lite kramar och tröstande ord, så en Mamma är väl alltid en Mamma - virrig eller ej.
PA M. tyckte att jag hade gjort månadens goda gärning när jag gjorde Mamma så glad.
Kommentarer
Trackback
