så jag svettas här vid fönstret nu när solen tittar fram. Den luras mycket nu med sin värme inomhus för ute är det kallt och blåsigt. Det är bara att acceptera att hösten är här.

Lekfullheten vaknar även hos stora starka män, som Olle ibland. När såplösningen tar slut så gör han ny med sex puffar såpa och vatten. Lagom blandning, som ett Kajsa Varg-recept. :-) I solskenet får varje bubbla alla regnbågens färger. En del blir pyttesmå och andra väldigt stora. Såpbubblor av Olles lösning dröjer sig kvar en stund i gräset till Viktors stora förtjusning. Och H får lite skällning av Olle för att lillebror får såpa i ögonen fast han inte klagar alls över det utan bara skrattar. Just då ser det lite komiskt ut när Olle bannar på H. när han själv står med en burk såpbubblor i handen. Ja, se pappor! Passar alltid på att visa sin karlamakt.
Jag njuter av all lekfullhet och av varje blåst bubbla!


På tal om acceptera! Det är mycket som jag måste acceptera nu. Eller "finna mig i", som jag kallar det för också. Det hjälper ju inte hur arg jag än blir. Jag har det som jag har det ändå. Ibland kommer det över mig hur mycket som jag inte kan vara med om eller göra längre. Jag som aldrig har haft något tålamod får verkligen lära mig att ha tålamod nu. Min värld är en lugn värld. Jag kan sitta oerhört länge och bara titta mig omkring. Det är samma liv och rörelse i naturen, som det är i den materialistiska världen har jag upptäckt. Skillnaden är att i naturens livfullhet finns det ingen stress.

Familjens livfull är det ljuvligaste som finns. I den ser jag ingen stress heller.