Jag uttrycker min känsla för familjen genom min målning,
som speglar barnbarnens livfulla rörelser omkring mig

Sedan i torsdags har vi varit väldigt nära varandra. Vi behöver varandra när vi hamnar i svåra livskriser.
Sara, Somris och Nhea ger mig så mycket värme, så den energi, som jag förlorade på min svågers begravning, fyllde de på igen hos mig.

Somris, H(hjärtat), Viktor träffade jag två av dagarna hemma hos mig. Viktor är i en riktig lekperiod, så det är en ren fröjd att sitta och titta på honom. Han vill inte gärna krama mig men kastar små varmleende ögonkast till mig emellanåt. Han åkte i mitt knä, helt fascinerad, runt hela kvarteret med El-rullen. Det är också en slags kärleksförklaring. Viktor fick flow och skapade sin första akrylmålning.

H provade mina hjälpmedel både inne och ute. Hon tog en egen runda med El-rullen och kom tillbaka mycket stolt och nöjd. Hon skapade en fimpkruka till PA E.


Sara och Greta och Somris familj kom på lördagen. När så många var samlade ville Mannen bjuda på fläskfilélunch. Jag satt med ute hela tiden i ett underbart sensommarväder och njöt av all rörelse, som de gav mig runtomkring. Greta hjälpte till att mata mig. Hon var så stolt i ögonen, när hon blev delaktig i den hjälpen.



Nheas familj kom som hastigast förbi med lite kvarglömda saker. Nhea och jag kramades så skönt. Alice dras med en förkylning, så hon kom bara förbi som hastigast i lördags. Skulle bara "heja" på Momma medan hon satt kvar i bilen. Oj, så ledsen hon blev när hon inte fick gå ur bilen. Hon svängde sina små ben över bilstolskanten men kom ingenstans när hon var bältad. Vi försökte säga, att vi ses en annan dag, men det tyckte inte hon. Lilla gumman, med sin bestämda vilja, ville stanna hos Momma.

Love, love, love!