Då fick den rosa höstelden, som jag fick av henne förra veckan, sällskap.


Tiden bara flyger iväg när vi träffas. Vi har ju så mycket att ventilera, prata om. Hon är också så aktiv om dagarna och är därför med om många händelser, som jag får ta del av på ett mycket humoristiskt vis. Jag kan vara hur trött och trög som helst innan vi ses, men när vi skiljs är jag "skrattfull" (som lilla Greta sa härom kvällen) och allt känns så lättsamt.

Hon har hälsningar med sig från andra kusiner. Jag får då anledning att ta kontakt med dem. Och det är roligt för jag gillar att skriva. Jag känner mig så omfamnad av dem på något vis.
Love, love,love!