i form av en skål med vitmossa, lingonkvistar, blåbärsris och ljung.

Det är Väninnan, som har gjort en avbild på sin skog. Där hittade hon och hennes Man 27 l lingon och det syntes inte att de hade plockat, så mycket fanns det där. Hon ville dela med sig av skogskänslan för hon vet att jag älskar att gå i skogen och hon vet att det är omöjligt för mig nu. Av det förstår jag att hon har tänkt på mig även på hennes lillsemester.

Nu står min lilla skog på uteplatsen, så att jag kan titta på den varje dag. På så vis kan jag följa med i årstidsskiftningarna, som är så viktigt för att jag ska vara i harmoni. Jag känner mig väldigt, väldigt nöjd över att ha den. Tack snälla, goá, rara Väninna!

Samma dag hade jag två Personliga Assistenter, för en ny skolades in hos mig. De peppade mig att följa med till ICA och handla. Det är jag så tacksam över för vi hade så roligt på den turen. Jag blev skjutsad i min vanliga rullstol. Det tyckte jag var så skönt, för jag har varit så trött i kroppen nu.

Halvvägs till ICA bor min jobbarkompis C. Jag fick en sådan lust att ringa på hos henne...var så länge sedan vi sågs. Hon är inte så snabb längre...tur att jag vet det...så vi stod kvar och plötsligt kom hon nyduschad utfarande i långbyxor och BH. Ingen blygsel där inte. Vi kramades och pratade och skrattade...vi känner varandras sorg, så vi gråter sällan ihop. Det blev en så mysig stund ihop.

Handlingen på ICA gick bra frånsett att kortautomaten inte gillade den kod, som jag slog in. Då hjälpte min PA mig med det. Jag kanske inte tryckte ner knapparna tillräckligt mycket. Expediten talade högt och tydligt till mig, precis som om jag inte kunde handla. Hon trodde nog att jag var nybörjare :-))

På hemvägen stannade vi till och hejade på en av mina PA:s döttrar. Hon jobbade men hade ändå tid att prata en stund. Hon verkade bli så glad över att vi stannade till där vid hennes jobb.

Oj, så bra det är med PA! De har en annan ork än Mannen att hjälpa mig med upplevelser. Love, love, love!