och hälsade på hos mig. Det är PA M:s barnbarn, som är hos mormor i en månad.

Hon är en liten späd och nyfiken tjej med mörka drag vid ögonbrynen och mörka ögon. Det var så roligt att få träffa henne för jag har följt henne sedan PA M. kom till mig. Hon skrattade när jag petade henne med min fot. Hon var mycket imponerad av mina blinkers och mitt lyse på ELrullen. När hon satt grensle i mitt knä, stödd av mormor, så hoppade hon "Mormors lilla kråka..." Hon log när jag vinkade för den gesten känner hon igen och klarar av att göra själv ibland. Ljuvliga bebisar!

Hon kom hit istället för min lyftinstruktör, som har skadat sig och är sjukskriven. Egentligen hade det varit skönt att få igång lyften nu, för dagbädden är jättejobbig för mig att ta mig i och ur. Sjukvården måste man ha tålamod med. Inget kommer fort om inte min ordinarie arbetsterapeut smyger ut ett hjälpmedel före all pappersexercis. Just nu har hon helgledigt för att ladda  om sina batterier. Det måste hon unnas att få göra emellanåt. Hon är annars den enda som är bra på att slingra sig runt all byråkrati. Hurra för henne!

Så länge lovet varar för Mannen, då tar jag sovmorgon till nio eller tio. Det känns skönast att ligga kvar med Ventilatormasken i sängen, för på morgonen är jag långt ifrån pigg. Kroppen är stel och andningen helt slemmig. Jag hjälps upp ändå och jag kommer igång så där runt tolv. Då sitter jag vid datorn varvat med att åka runt en del i huset. Då sitter jag och tittar på om det händer något utanför mina olika fönster. Jag är vaknast i hjärnan på kvällen. Det är bra vid mitt TV-tittande. När Mannen och jag tävlar vinner jag oftare än han. Kroppen är tröttast igen då, så jag lägger mig vid tiotiden bara för att få vila den med hjälp av Ventilatorn.

Nu har jag fått kaffe och en Alladinpralin, så magen känns rätt belåten men också full, för det trycks upp en del slem extra en stund nu efteråt. Detta eviga slemmande och torkande. Jag blir trött i axeln av det.

Har ni tittat på fotona på mina Gullungar (Inlägg 30dec2009)??