Jag fastande direkt för den sången. Den gick rakt in i mitt hjärta. Självklart var det hela paketet med sång, artisten Malena Ernman och arrangemanget, som fångade mig. Och de härliga dansarna som hon hade omkring sig. Och hennes klänning med alla fjädrar, som framhävde hennes mjuka rörelser. Att hon är en världsartist kan jag knappast förstå, för hon är ju en så enkel, go och rar och vanlig människa. Det har jag sett i flera intervjuer med henne. Men det var hennes varma utstrålning och hennes ögon, som glittrade, som jag fångades av. Jag njöt av varje sekund medan hon framförde den.
Jag har aldrig lärt mig franska, så jag visste inte alls vad orden betydde, när hon sjöng dem. Jag såg ändå på hennes kroppsspråk, att det måste vara en kärlekssång. 
Jag hittade texten till "La Voix" i en tidning härom dagen. Jag slutar aldrig att förundras över min nya medvetenhet. Jag hade ju "läst in" hennes kroppsspråk alldeles rätt, för så här lyder texten:

La Voix.
"Jag älskar dig för alltid,
lyssna på rösten.
Jag älskar dig natt och dag, mitt liv
är ingenting utan dig

Jag lever mitt liv för dig

du är mitt allt

Jag älskar dig för alltid, lyssna på rösten."

"Je t´aime pour toujours,
entends la voix.
Je t´aime nuit et jour,
en naissant toi.
Je vis ma vie pour toi,
c´est le reve pour moi.
Je t´aime pour toujours, entends la voix."

Nu har ni nog gissat vad titeln betyder, eller hur?
Den betyder:  "Rösten" , på franska.
Inte konstigt alls att jag blev så fångad av den! Jag som inte har en röst, som jag kan säga "Jag älskar dig!" med....jag måste också visa min kärlek med mitt kroppsspråk.

efter skadegörare har jag varit idag. Solen tittar fram, så jag gick ut för att få mig lite solljus. Jag har några ställen som jag kollar av varje dag. Det är vid mina Krolliljor och min Ligularia, Gullstav.
Djurvänner får förlåta, men jag kan inte tolerera att mina älskade växter, som ska blomma framåt hösten blir uppätna nu också. Det räcker med rådjurens kalasande på penséer och annat i april.
På Krolliljorna parar sig krollbaggarna och lägger sina ägg på bladen. De har tänkt sig att larverna ska smaska på bladen tills de blir baggar. Det betyder att växten blir helt barskrapad på blad och inte alls gillar tillvaron. Mina nypor kommer de inte undan! Jag är snabb fast jag är långsam och klen i fingrarna nu...fångar dem...släpper dem på stenplattorna och trampar till riktigt hårt...och där ligger de helt platta efteråt till min stora glädje. Låter brutalt men känns väldigt behagligt. Jag smeker lite lätt på bladen och tänker att nu kan ni växa er stora och vackra.
På Ligularia Gullstav härjar det sniglar. Bladen är mycket dekorativa hela säsongen och på höstkanten kommer det ljuvligt vackra oranggula blommor i stil med Rudbeckia. Sniglarna gör stora hål i bladen. Jag blir så arg över det! Dumma sniglar! De är ju så finurliga att de gömmer sig på dagen. Jag är en väldigt bra detektiv, så mig kkommer de inte undan. Jag kollar varje blad och på marken under dem. Idag hittade jag en stor snigel med sitt hus i timjanruggen under den. Jag tog varsamma steg uppför trappan till övre etaget, medan jag kände om jag hade larmet med mig. Jag kan  larma från hela min trädgård också. Den förpassade jag alltså till skogen. Snällt, va! Helt hjärtlös är jag inte...

Krollilja; den långa ljusa blomman.

Ligularia Gullstav.

som har fått ALS! Jag har väl aldrig varit så kärleksfullt bemött som nu. I postlådan dimper det ner de mest fantastiska kort nästan varje dag. Alla mina kära vänner vet att jag tycker om blommor, så den här veckan har jag fått syréner, orkidéer och dahlior på korten. De är så vackra allihop. Min låda, som jag samlar alla kärleksförklaringar i är full nu. Jag behöver utöka den med en till innan jag "trillar av pinn". Jag har även fått tre vackra blombuketter; röda och orange rosor och en blandbukett. De går jag och beundrar här inne och utomhus prunkar en massa olika vårblommor, så jag omges av blommor. Blommor, se det är mitt liv de´!
Idag på fm fick jag besök av en mycket älskad person. Min lyckost!. Min glädje över det besöket går inte att beskriva, känner jag. Den är överväldigande stor. När vi kramades kändes det så fint. Lika fint som när jag kramar mina älskade flickor. Våra hudars kemi stämmer så väl ihop. Lycklig, så att det bubblar inom mig, känner jag mig!
Vi gled ifrån varandra under en tid av flera skäl. Nu kände vi båda att det är dags att träffas och reda ut allting, för vi känner båda att vi älskar varandra oerhört mycket. Vi delar på så många minnen, som vi kan skratta åt. Vi sitter stilla bredvid varandra i nuet och ser på tulpanerna, pärlhyacinterna, gullvivorna, scillorna och plommonträdets blommor. Vi pratar om hur relationer behöver näring för att hållas vid liv. Vi pratar om att man inte kan älska alla. Vi pratar om hur viktigt det är att fatta sina egna beslut om sitt liv. Vi delar åsikter om mycket. Vi känner varandra väl utan ord.
Vi har båda två ett behov av proffs-hjälp för att lotsa oss vidare i livet. En sådan hjälp är guld värd för oss. Den ger oss underbara verktyg till att hantera vår situation och berikar våra liv. Plockar fram det positiva i oss, som alltid finns hos alla, om än det kan vara väl gömt och osynligt. Får oss att kunna skratta mitt i eländet.
Tänk att solen sken på oss hela den tid som vi träffades och bara den stunden. Någon gillade att vi sågs igen, tänker jag. Nu regnar det men vad gör det nu? Inte ett dugg :-)
Det är med en stor tacksamhet som jag avslutar den här dagen. Jag lägger ännu en dag till mina lyckodagar.

mot min väninna som inte mår så bra efter sin operation. Hon fick en inflammation under huden, så nu vilar hon och äter PC. Jag blir orolig att det är allvarligt farligt men lugnades av Somris, som kände till att det kan bli så och att sådant brukar gå över av en PC-kur. Jag blev så lättad, så lättad!

mot min måg Olle som opererar sin handled idag. Doktorn tar ben från Olles höft och sätter det vid hans handled, så han får två onda ställen efter opet. Stackarn! Hoppas nu också att hans värk försvinner så småningom och att den inte har blivit kronisk.
 
mot Somris som har så ont i sin axel och som inte tålde den dumma medicinen, som hon fick av jobbet. Den sorten är elak mot magen och hennes mage är inte någon krutmage i vanliga fall, så jag förstår att den protesterade på en gång. Stackars henne! Fick diarée hela natten. Hon behöver ju vara extra pigg nu när Olle kommer hem och har ont efter sitt op. Jag hoppas att dagens vila gör susen.

mot mina inomhusblommor, som blivit så misskötta på senaste tiden. Jag har spolat igenom orkidéernas krukor med vatten och klippt bort vissna rotskott och gula blad. Jag har tio orkidéer nu. Sex av dem blommar och de andra har nya blomstänglar på gång. Jag har gett min nerklippna Mårbackapelargonen gödselvatten och tittat till sticklingarna från den, som jag har satt ner i jord. De har redan rotat sig och börjat växa. Undrar om jag ska toppa dem så att de får fler grenar?

så här fin blev den förra året... trogen blomma och mycket tålig...står i Saras källare över vintern...
och är för länge sedan ett arvegods från min mamma.

som jag fick av Greta, när jag låg på sjukhuset, hängde jag på mig igår.





Jag skulle åka med Färdtjänsten till henne och Sara. Chauffören, som var en kvinna i 40-årsåldern gav mig genast beröm för det fina halsbandet. Hon sa att hon också hade sådana halsband hemma. som hennes lilla tjej tillverkar.
Hon var en underbar chaufför, som det var så sorgligt att åka med, därför att jag inte kunde tala med henne. Vi hade precis samma saker att ventilera, hörde jag när hon talade till mig, fast vi var två generationer. Jag skrev på mitt block, att jag tyckte det var synd att jag inte kunde tala med henne och synd att jag inte kunde skriva till henna i bilen när hon körde den. Då sa hon att hon gillade mig mycket oxå. Nästan så att tårarna kom...jag fick snabbt kliva ur bilen och möta Greta med en kram för att stoppa tårarna...hon,chauffören satt kvar och tittade på hur jag blev mottagen av Greta, innan hon gled iväg med bilen. Hon ville nog se hur Greta, som har gjort pärlhalsbandet, såg ut innan hon åkte.
Igår kände jag mig som en bra mormor hemma hos Greta. Det kändes så varmt och  skönt inombords. Vi fick så bra gemenskap både ute och inne. Hon låg hos mig i sängen en stund och åt upp sin glasstrut med ena benet slängt över det andra...helt avspänd...góa unge...och så tycker hon att det är så dumt att jag inte kan tala. Som tur är klarar vi oss väldigt bra ändå med mycker kroppskontakt.
Jag hade en fin em med Sara oxå, trots att vi pratade så att hon blev ledsen över min dumma sjukdom. Vad kan man annat bli?! Jag kramade om henne ordentligt flera, flera gånger och tänkte att "så bra att jag kan kramas fortfarande". Hon kröp tätt intill mig och det kändes så bra för mig att kunna hålla henne så nära mig.
Love love love

som han plockade själv på sin tomt och så kärleksfullt sträckte fram med sin lilla hand  till mig, när jag skulle åka därifrån.



Han har nu förlikat sig med min situation...ser väl att jag är samma mormor fast jag inte talar och äter. Kramas gärna fast så´nt annars är skämmigt. Det är en stor ära för mig att få hans kramar...få känna att han älskar mig precis som jag är. Barn är gudomliga på så vis!
Han kan läsa nu och är så stolt varje gång vi kommunicerar på det viset...stolt över att han klarar att "prata" med mig utan mellanhänder. Han växer med min svaghet och blir en hjälpande person...erbjuder sig snabbt att göra saker åt mig....förklarar för lillasyster om hon inte förstår vad jag menar. Han berättar gärna hur det går i skolan...vet att jag intresserar mig för vad han får lära sig. Han drar ofta roliga historier...han minns att jag har humor.
Jag är så tacksam över allt som är HAN och jag blir alldeles varm av kärlek...love, love,love!

som H(hjärtat) gav mig.




Ett tovat ullägg och noga utvalda snäckor ligger i den. H hittade sin egen lösning till mig nu när jag inte kan äta godis. Jag ska ha den stå framme så att jag ser den varje dag. Jag bryr mig inte om att det är en påskgrej. :-)
Love love love!

när jag gick upp till Stora stenen där solen värmer som bäst nu. Vilken underbart ljus känsla jag fick! Flera vackra klargula fjärilar virvlade runt omkring mig, alldeles för våryra för att ha någon ro att sätta sig stilla. Jag promenerade en stund fram och tillbaka i solskenet. Det värmde mig så gott.
Lilla blåmesen kom och satte sig alldeles nära istället och kvittrade på så högt och kvirrande, som den någonsin kan. Våren kom hit idag. Äntligen! Jag blev tvungen att ransonera min soltid. Sitta en liten stund bara till att börja med. Orolig över att bränna mig, så ovan som huden är nu för solstrålar.
Det är tvära kast dag från dag och ännu är det väl antagligen inte över med snöbyar för i år. Bäst att suga i sig en dag som i dag.
Efter Stora stenpromenaden satt jag i mitt inglasade uterum. Där blir det snabbt varmt av solen. Med fönstren lite på glänt hördes alla fåglars drillar in dit. Jag satt helt lugnt och bara njöt.

Och nu står mitt fastlagsris snöfritt igen. Fjädrarna darrar i blåsten.
För ett par veckor sedan såg det ut så här.

hade jag förra veckan. Jag fick en fantastiskt fin rosbukett med vit brudslöja i av maken. Jättegulligt av honom! Jag blev väldigt glad.

Hade själv glömt bort att det var den dagen...jag som alltid har hållit reda på allas firardagar förut...Fixat presenter och kort...planerat och stått i...Tänk vad allt är annorlunda nu.

Sara, Pyjamas, Vickan, Karro, Svintoflickan!
Miljoner Tack för ert kärleksfulla stöd och för era varma råd. Det värmer mitt hjärta att veta att ni tänker på mig. Det gör att ensamheten inte blir så ensam.
Ni är guld värda! KramKram

Tulpanbukett av våra vänner.
Våreld på vardagsrumsbordet.
Orkidéerna i mitt köksförnster.
Titta och njut!

Somris, Svintoflickan, Pyjamas, Vickan!
Tack för er omsorg och för alla era uppmuntrande ord! Roligt att målningen gladde er - tänkte nog att den skulle muntra upp lite - var själv väldigt låg då jag valde den, så jag gav den till er att titta på istället.
Tänk vilken skillnad det är från norr till söder i vårt land! 50 cm snö och vårblommor som blommar. Här mittemellan går det trögt med tökvasten. Snön segar sig envist kvar. Jag har inga vårblommor i mina rabatter ännu. Man säger ju att det ska komma sju sådana här snöoväder innan våren gör sin entré. Nu har det minst varit två i alla fall. Den som väntar på något gott....

från en klarblå himmel och jag har fått underbara kort med posten och på datorn från mina barn och barnbarn. 
Jag  blir alldeles varm av all kärlek som flödar till mig från dem alla. De är så underbara mot mig.
Jag älskar dem så-å-å mycket!

värker mormorshjärtat och gråter mormor...Jag får gripande rapporter från Somris och Nhea om deras kämpande med Viktors gråt och Alice klåda och jag klarar inte att göra andra insatser än att skriva tröstande tillbaka. Jag skulle vilja kunna göra så mycket mer; ta tåget till Somris och bilen till Nhea och avlasta lite, som mormor. Ingenting annat får mig att känna mig så utanför, som att inte orka vara mormor...

Jag gör som DiLeva " Följer mitt hjärta" och då känner jag mig så ofantligt mycket älskad och att jag älskar. Därför vill jag lämna ett kärleksfullt spår efter mig.