När förkylning och vatten i knät
däckar två av mina PA, Skånskan och PA E., då rycker PA M. in fast hon har USA-besök och semester. Mina PA är mina Eldsjälar och räddande Änglar.
Idag är jag nyduschad och Nyårsfin i min nya lila klänning, mina nya blanka tights och mina nya varma rosa luddsockar. Mina händer är inte så värst festfina. De var så kalla att de bär kamelhårsvantar utan fingrar, så att jag kan skriva på tangenbordet. Nöden har ingen lag...
Jag skriver 2009 årsslutsblogg medan "Sound of music" hörs i bakgrunden. Den är faktiskt alltid lika bra, känner jag. Jag tog en paus från TV:n en stund. Har ju sett den ett flertal tillfällen förut. Och så kommer jag väl att bänka mig vid TV:n hela kvällen också. Måste variera ställningen lite.
Mannen tänder en marschall och de två lyktorna utomhus, så att det blir lite feststämning vid huset. Det hör ju till liksom att de ska lysa fast vi inte är utomhus. Han slår till med oxfilé och rött vin idag och jag äter min kycklingbaserade sondmat. Jag får dofta på stekoset och på vinglaset istället. Som tur är har jag ingen stor hunger nu, så jag är nöjd med min mat.
Mitt årsslut blir en lugn tillställning men jag hoppas att ni, mina läsare, slår klackarna i taket, som jag brukade göra förr om åren. Glöm för all del inga brinnande ljus kvar inne, om ni går ut, som mina Skånska vänner, jag och Mannen gjorde en Nyårsafton. Då hade vi bara ren tur, som slapp en eldsvåda av vår klantighet.
Nu hörs det fyrverkeriljud hit in, när det är 6,5 timmar kvar till tolvslaget. Det känns som att jag får Ett Gott Slut på 2009.
Idag är jag nyduschad och Nyårsfin i min nya lila klänning, mina nya blanka tights och mina nya varma rosa luddsockar. Mina händer är inte så värst festfina. De var så kalla att de bär kamelhårsvantar utan fingrar, så att jag kan skriva på tangenbordet. Nöden har ingen lag...
Jag skriver 2009 årsslutsblogg medan "Sound of music" hörs i bakgrunden. Den är faktiskt alltid lika bra, känner jag. Jag tog en paus från TV:n en stund. Har ju sett den ett flertal tillfällen förut. Och så kommer jag väl att bänka mig vid TV:n hela kvällen också. Måste variera ställningen lite.
Mannen tänder en marschall och de två lyktorna utomhus, så att det blir lite feststämning vid huset. Det hör ju till liksom att de ska lysa fast vi inte är utomhus. Han slår till med oxfilé och rött vin idag och jag äter min kycklingbaserade sondmat. Jag får dofta på stekoset och på vinglaset istället. Som tur är har jag ingen stor hunger nu, så jag är nöjd med min mat.
Mitt årsslut blir en lugn tillställning men jag hoppas att ni, mina läsare, slår klackarna i taket, som jag brukade göra förr om åren. Glöm för all del inga brinnande ljus kvar inne, om ni går ut, som mina Skånska vänner, jag och Mannen gjorde en Nyårsafton. Då hade vi bara ren tur, som slapp en eldsvåda av vår klantighet.
Nu hörs det fyrverkeriljud hit in, när det är 6,5 timmar kvar till tolvslaget. Det känns som att jag får Ett Gott Slut på 2009.
Nu så är julen och mellandagarna över
med alla sina dofter av glögg, pepparkakor, sill, Janssons, punch och nysläckta stearinljus.
En sagolik jul bjöds jag på i år, i och med det vackra vintervädret, med både snöfall, trafikkaos och gnistrande snökristaller av solskenet. Det har varit för oplogat och för kallt för mig att gå ut i. Jag har ändå kunnat njuta av min vita jul, både från mitt köksfönster och från Färdtjänstens bussfönster. De minsta barnbarnen trotsade kylan och låg utanför ochn sussade i sina vagnar i ett par timmar.
Stora H lånade mina varma vinterkläder och var ute och lekte i de stora snöhögarna. Hon blev så förtjust i mina varma skinnskidhandskar, så att jag skänkte dem till henne. Nu vet jag att hon inte fryser om sina goá händer, när hon är ute i kylan. Inomhus åkte vi runt i varsin rullstol bara så där på skoj. Av henne fick jag en fint pyntad hjärtesten och ett ljusrött geléljus och i avskedskramen sa hon att hon kommer att sakna mig. Love, love, love!
Viktor spelade ut hela sitt lekregister då Alice kom. Han ville väl imponera på sötnosen. Han sprang fort, hojtande före och hon trippade efter i sina ljusrosa strumpbyxor stundtals på tå. När uppvisningen var klar lekte de ihop och var och en för sig och ofta likadant som den andra. De trivs så bra tillsammans fast de inte träffas så ofta. Det är ju ett stort avstånd mellan deras hem. De är ju så otroligt söta att se på. Love, love, love!
Jag fick en lovebonusdag med att hålla handen och att krama på Nhea, då Somris kom till mig. Jag fick tre härliga dagar med Somris. Åh, så skönt det känns att ha träffats igen. Då håller vi varandra i handen. Och så ligger jag bredvid henne, när hon sitter och stickar på ett par lila raggsockor till mig. Det känns så gott att vara nära. Jag får så många skratt av henne, som stannar kvar inom mig efteråt. Ändå vet jag att inom sig gråter hon över mitt öde. Love, love, love!
Det smärtar till vid tanken på att det antagligen är den sista december, jul och mellandagar, som mina nära och kära får fira med mig. Jag kan aldrig tro att min trötta kropp kommer att orka att ta sig igenom fyra årstidsväxlingar till.
En sagolik jul bjöds jag på i år, i och med det vackra vintervädret, med både snöfall, trafikkaos och gnistrande snökristaller av solskenet. Det har varit för oplogat och för kallt för mig att gå ut i. Jag har ändå kunnat njuta av min vita jul, både från mitt köksfönster och från Färdtjänstens bussfönster. De minsta barnbarnen trotsade kylan och låg utanför ochn sussade i sina vagnar i ett par timmar.
Stora H lånade mina varma vinterkläder och var ute och lekte i de stora snöhögarna. Hon blev så förtjust i mina varma skinnskidhandskar, så att jag skänkte dem till henne. Nu vet jag att hon inte fryser om sina goá händer, när hon är ute i kylan. Inomhus åkte vi runt i varsin rullstol bara så där på skoj. Av henne fick jag en fint pyntad hjärtesten och ett ljusrött geléljus och i avskedskramen sa hon att hon kommer att sakna mig. Love, love, love!
Viktor spelade ut hela sitt lekregister då Alice kom. Han ville väl imponera på sötnosen. Han sprang fort, hojtande före och hon trippade efter i sina ljusrosa strumpbyxor stundtals på tå. När uppvisningen var klar lekte de ihop och var och en för sig och ofta likadant som den andra. De trivs så bra tillsammans fast de inte träffas så ofta. Det är ju ett stort avstånd mellan deras hem. De är ju så otroligt söta att se på. Love, love, love!
Jag fick en lovebonusdag med att hålla handen och att krama på Nhea, då Somris kom till mig. Jag fick tre härliga dagar med Somris. Åh, så skönt det känns att ha träffats igen. Då håller vi varandra i handen. Och så ligger jag bredvid henne, när hon sitter och stickar på ett par lila raggsockor till mig. Det känns så gott att vara nära. Jag får så många skratt av henne, som stannar kvar inom mig efteråt. Ändå vet jag att inom sig gråter hon över mitt öde. Love, love, love!
Det smärtar till vid tanken på att det antagligen är den sista december, jul och mellandagar, som mina nära och kära får fira med mig. Jag kan aldrig tro att min trötta kropp kommer att orka att ta sig igenom fyra årstidsväxlingar till.
På tredje dag jul
är Somris familj på väg hit i det vackra vintervädret. Jag hoppas förstås att vinterväglaget är bra idag och är så oplogat som igår.
På juldagen skrev jag lite i datorn samtidigt som jag bad Mannen om blomvård. Vattning, omflyttning av blommor och utplacering av blomgrupper, som vi fått av alla goá, kära vänner. Det uppdraget blev oerhört svårt för honom. :-) Det blev väl inte heller precis som jag hade tänkt mig, men det känns bättre för mig nu än när alla blommorna stod på ett och samma bord i alla fall. Han fick också sätta upp barnbarnens ljuvliga julkort på frysen med magneter. Först satte han dem så högt så att jag inte kunde se dem. Då måste han genast ändra och flytta ner dem till min rullstolshöjd...så går det när inte hans tankar är hos mig...
Dunk, dunk, sa det på porten vid lunchtiden. In kom min älskade Syster och Man med en rykande färsk tulpanbukett i olika färger. Jag som varit så seg innan fick massor med liv i mig av pur glädje. Vi fick en så härlig stund ihop då vi satt och pratade, skämtade och skrattade precis som vi alltid har brukat göra. Love, love, love!
På Annandagen bjöd Sara oss till Nheas hus för deras ombyggnation blev inte klar till julhelgen. Jag åkte i vår egen bil, för den nya orten kom så plötsligt på att det var försent att beställa Riksfärdtjänst. Resan gick bra i alla fall.
Hans, Greta och Alice drog genast igång med att leka i Alice nya studsmatta...boppa, boppa. Några korta avbrott för mat tog de men de var snabbt igång igen. Jag njöt jättemycket fast jag blev oerhört trött alldeles för fort.
Julklappsutdelningen skötte Hans och Greta. Alla blev nöjda utom Greta, som inte fick så många leksaker att pyssla med. Stackarn! Hon hämtade nytt mod när hon fick hjälp av Pappa att pussla ett musikpussel. Då var hon kvittrande glad igen. Skönt!
Hans öppnade och visade upp alla mina julklappar. Jag beundrade varje sak, för det var verkligen enbart bra saker som jag fick. Han är så stolt när han känner att han har en viktig uppgift att fylla.
Vi kramades och sa Tack och Hejdå och pulsade så ut i snön. Jag behövde hjälp med rullstolen av två Mågar och Mannen, för den är långt ifrån lättkörd när det är snö ute. Det blev en härlig Jul för mig...inte samma stressadde tempo som annars...mycket Kärlek i luften.
Nu rullar fotona av barnen och barnbarnen på min digitala fotoram, som jag fick i julklapp. Den älskar jag redan...den gör att de känns väldigt nära mig då. Love, love, love!
På juldagen skrev jag lite i datorn samtidigt som jag bad Mannen om blomvård. Vattning, omflyttning av blommor och utplacering av blomgrupper, som vi fått av alla goá, kära vänner. Det uppdraget blev oerhört svårt för honom. :-) Det blev väl inte heller precis som jag hade tänkt mig, men det känns bättre för mig nu än när alla blommorna stod på ett och samma bord i alla fall. Han fick också sätta upp barnbarnens ljuvliga julkort på frysen med magneter. Först satte han dem så högt så att jag inte kunde se dem. Då måste han genast ändra och flytta ner dem till min rullstolshöjd...så går det när inte hans tankar är hos mig...
Dunk, dunk, sa det på porten vid lunchtiden. In kom min älskade Syster och Man med en rykande färsk tulpanbukett i olika färger. Jag som varit så seg innan fick massor med liv i mig av pur glädje. Vi fick en så härlig stund ihop då vi satt och pratade, skämtade och skrattade precis som vi alltid har brukat göra. Love, love, love!
På Annandagen bjöd Sara oss till Nheas hus för deras ombyggnation blev inte klar till julhelgen. Jag åkte i vår egen bil, för den nya orten kom så plötsligt på att det var försent att beställa Riksfärdtjänst. Resan gick bra i alla fall.
Hans, Greta och Alice drog genast igång med att leka i Alice nya studsmatta...boppa, boppa. Några korta avbrott för mat tog de men de var snabbt igång igen. Jag njöt jättemycket fast jag blev oerhört trött alldeles för fort.
Julklappsutdelningen skötte Hans och Greta. Alla blev nöjda utom Greta, som inte fick så många leksaker att pyssla med. Stackarn! Hon hämtade nytt mod när hon fick hjälp av Pappa att pussla ett musikpussel. Då var hon kvittrande glad igen. Skönt!
Hans öppnade och visade upp alla mina julklappar. Jag beundrade varje sak, för det var verkligen enbart bra saker som jag fick. Han är så stolt när han känner att han har en viktig uppgift att fylla.
Vi kramades och sa Tack och Hejdå och pulsade så ut i snön. Jag behövde hjälp med rullstolen av två Mågar och Mannen, för den är långt ifrån lättkörd när det är snö ute. Det blev en härlig Jul för mig...inte samma stressadde tempo som annars...mycket Kärlek i luften.
Nu rullar fotona av barnen och barnbarnen på min digitala fotoram, som jag fick i julklapp. Den älskar jag redan...den gör att de känns väldigt nära mig då. Love, love, love!
Nu är chokladen slut i
i min julkalender. Det har varit en figur på 23 luckor men på den 24.e var det en överraskning. Då var det en bild på tomten på botten av luckan. Den såg jag när chokladen hade plockats ut. Lurifaxer!
I år blev det verkligen en drömjul om man längtat efter en vit jul. På resan till Nhea sken solen och bildade älvdis på åkrarna. Det var så fantastiskt vackert.
Jag fick en så stämningsfylld julafton i en mycket kärleksfull miljö. Nhea har julpyntat så att hela huset var så mysigt. Alla som var där var så fina och rara. Lilla Alice lekte som vanligt. Hon hann till och med slå en vurpa med sin Bobbycar, så att hon bet sig i läppen och det kom tårar en stund. Olyckan var snart glömd i en ny lek. Eftersom alla andra vuxna åt julmat, så ville hon att Mommo och PA E. skulle bygga med Lego i hallen. Det blev en kär bonustid med henne för mig bara för att jag har PEG-knapp.
Väl hemma hoppade jag i mysdressen och la mig belåten tillbaka på dagbädden. Jul, jul strålande jul!
Dan före dan
är stämningsfullt snövit. Jag är så glad över att det även har snöat hos Somris och det är H(hjärtat) och Viktor också såg jag på youtube. De åkte jublande på snön.
Jag åker Riksfärdtjänst till Nhea, Alice och Lasse i morgon. Det ser jag framemot väldigt mycket. Jag tycker att det är så roligt att få se hur Alice reagerar på allt som händer och att få titta på deras mysiga pyntning. Jag kan bara se nedervåningen för jag tar mig inte uppför trappan nu. Tur att det finns kamera, som återger det istället.
Idag är det dags för Frissabesök igen. Bra dag att göra mig fin i håret på för då är jag snygg på julafton också, så slipper PA E. föna mig i morgon. Hon ska följa med mig på julfirandet, så kan Mannen äta och snapsa precis som han vill.
Nu önskar jag att alla mina läsare ska få en SKÖN och GOD JUL!
Glöm inte bort att kramas...
Jag åker Riksfärdtjänst till Nhea, Alice och Lasse i morgon. Det ser jag framemot väldigt mycket. Jag tycker att det är så roligt att få se hur Alice reagerar på allt som händer och att få titta på deras mysiga pyntning. Jag kan bara se nedervåningen för jag tar mig inte uppför trappan nu. Tur att det finns kamera, som återger det istället.
Idag är det dags för Frissabesök igen. Bra dag att göra mig fin i håret på för då är jag snygg på julafton också, så slipper PA E. föna mig i morgon. Hon ska följa med mig på julfirandet, så kan Mannen äta och snapsa precis som han vill.
Nu önskar jag att alla mina läsare ska få en SKÖN och GOD JUL!
Glöm inte bort att kramas...
En lugn dag
bortsett från mina slemattacker.
"Efter tio" har slutat för säsongen, så jag såg för andra gången på "Lottas Jul". Det var lika bra den här gången. Det var så vackra val av julsånger. Inte de där gamla "tradiga" som man alltid spelar varje jul.
Sedan tog jag ett långt samtal med PA E. om hur hon upplever jobbet här. Det var välbehövligt, för hur ska hon kunna veta hur hon ska hjälpa mig, om hon inte vet vad jag behöver hjälp med. Min situation är lika ny för mig som för henne. Det gäller ändå för PA att vara handlingskraftig, när jag får det besvärligt. Jag tycker att vi kom långt i det samtalet.
Jag satt sedan vid datorn några timmar medan Mannen åkte runt och delade ut några julblommor och PA M. satt och läste en bok. Flera gånger måste hon suga slem, för det var rena Niagarafallet idag. Mina jumprar luktar unken saliv på en gång av allt droppande nerför hakan.
Kom just på att jag måste skicka foton till min andra Kusin här i sta´n. Jag kan inte göra det från hotmail i en hast, så det får jag göra i morgon.
Tänker att Sara, Somris och Nhea har det mysigt med mina barnbarn. De sista dagarna före jul är ju alltid så spännande för barnen. Jag får så härliga foton på det som de pysslar med.
Nu väntar en kväll framför TV:n för min del med Livet i Fagervik och Vem tror du att du är.
"Efter tio" har slutat för säsongen, så jag såg för andra gången på "Lottas Jul". Det var lika bra den här gången. Det var så vackra val av julsånger. Inte de där gamla "tradiga" som man alltid spelar varje jul.
Sedan tog jag ett långt samtal med PA E. om hur hon upplever jobbet här. Det var välbehövligt, för hur ska hon kunna veta hur hon ska hjälpa mig, om hon inte vet vad jag behöver hjälp med. Min situation är lika ny för mig som för henne. Det gäller ändå för PA att vara handlingskraftig, när jag får det besvärligt. Jag tycker att vi kom långt i det samtalet.
Jag satt sedan vid datorn några timmar medan Mannen åkte runt och delade ut några julblommor och PA M. satt och läste en bok. Flera gånger måste hon suga slem, för det var rena Niagarafallet idag. Mina jumprar luktar unken saliv på en gång av allt droppande nerför hakan.
Kom just på att jag måste skicka foton till min andra Kusin här i sta´n. Jag kan inte göra det från hotmail i en hast, så det får jag göra i morgon.
Tänker att Sara, Somris och Nhea har det mysigt med mina barnbarn. De sista dagarna före jul är ju alltid så spännande för barnen. Jag får så härliga foton på det som de pysslar med.
Nu väntar en kväll framför TV:n för min del med Livet i Fagervik och Vem tror du att du är.
Till årets kortaste dag
har det snöat jättemycket.
Det är gudomligt vackert ute idag. Snön ligger tjock på grenarna och allt är lugnt och stilla med en lågt gående sol vid Åskanten. Här i köket är det så ljust och fint. Fåglarna äter av talgbollarna och hämtar frön från fågelhuset. De är så söta att sitta och titta på.
Det är gudomligt vackert ute idag. Snön ligger tjock på grenarna och allt är lugnt och stilla med en lågt gående sol vid Åskanten. Här i köket är det så ljust och fint. Fåglarna äter av talgbollarna och hämtar frön från fågelhuset. De är så söta att sitta och titta på.
Mannen ser på skidskyttet i vardagsrummet och jag hör i bakgrunden hur de svenska flickorna åker så där mittemellanbra. Han sköter alla julklappar i år. Det har tänt en gnista av intresse hos honom för vad var och en ska få. Han har fantasi fast han inte har visat det förr om åren då jag skötte allt åt honom. Bra att han lär sig att klara sig själv.
I fredags kom min Kusin med en rosa Azalea, som är så ljuvligt söt. Vi fick tre timmars pratstund för Mannen var chaufför. Hennes egen bil strejkade den dagen. Han var och åt julbord på jobbet under tiden. Hon hade också med sig en bukett med rosa bukettnejlikor från min kusin på en annan ort. Vi tittade på gamla foton, som hon hade med sig. Det är så spännande att se hur persondragen från de äldre kommer igen framförallt på barnbarnens generation.
Jag är så glad över allas tankar och omtankar om mig och min familj. I fredags överraskades jag också när jag fick en Amarylliskruka från jobbet och igår även en från Damerna i Herrlogen. Båda Amaryllisarna har två stänglar var, så jag kommer att kunna njuta av blommor en lång tid framåt. Det är väldigt vackra krukor båda två med juldekorationer i.
Krukan från Damerna kom Skånskan och hennes Man med. Jag fick också, via Skånskan, flera hälsningar från Damerna i Herrlogen och en speciell kram från en favoritherre, som jag har skrattat mycket ihóp med. Jag var så seg innan de kom, men piggnade till när de överraskade mig med sitt besök. De muntrar alltid upp mig. Vi fikade medan min farmors sjuarmade träljusstake brann. Jag ville så gärna prova om jag klarade av att sitta där det brann ljus och det klarade jag bra utan andnöd. Jag till och med kunda vara i rummets ena ände, fast Mannen hade eldat i braskaminen. Jag fick bara ett slemanfall på grund av för mycket skrattande, då vi skulle ladda ner ett musikprogram och det gick rätt åt pipsvängen med det.
På natten till idag sov Nhea här. Det var mysigt att få krama om varandra och att få ha henne här. Varje ögonblick hud mot hud är värdefullt.
Idag har jag skickat några mailjulhälsningar och suttit vid datorn väldigt länge. Jag tyckte att det var bättre än att sitta hela dagen framför TV:n. Det känns mer socialt liksom.
Tur att jag är så flexibel
att det är mer än okey att bli väckt av min Skånska PA idag eftersom min ordinarie PA är sjuk.
Hon fixade hela baletten med stor bravur; duschning, lotion, hårföning, massage och påklädning. Medan jag satt och åt välling, så satt vi och småkollade på Malous reprisprogram, som faktiskt var sevärt en gång till. Sedan kunde vi inte motstå att se på Böndernas repris också. Vissa händelser är bara så pinsamma...
Klockan ett forsade hela arbetslaget in här hemma, utom PA E. som är sjuk idag. De skulle få lära sig att hantera och sköta slemsugen.
Vi pratade först om hemsjukvård med en sköterska. Ska träffa deras läkare i januari...fattar inte riktigt hur de jobbar.
Vi pratade om trygghet med PA. Jag ska försöka byta till en mer erfaren PA på morgonpasset. Det får bli ett ärende i januari.
Distr.sköt. visade sugapparaten. Sedan provade alla att suga i min mun. Det gjorde de bra. Får se hur det känns vid en slemattack.
När ändå Distr. Sköt var här, så passade jag på att få min vaccinering mot den vanliga influensan och byta vatten i PEGballongen.
Det blev en riktig vårddag idag.
Luften gick ur mig, så nu tänker jag vila resten av dagen.
Jag önskar alla sjuklingar:Krya på er!
Hon fixade hela baletten med stor bravur; duschning, lotion, hårföning, massage och påklädning. Medan jag satt och åt välling, så satt vi och småkollade på Malous reprisprogram, som faktiskt var sevärt en gång till. Sedan kunde vi inte motstå att se på Böndernas repris också. Vissa händelser är bara så pinsamma...
Klockan ett forsade hela arbetslaget in här hemma, utom PA E. som är sjuk idag. De skulle få lära sig att hantera och sköta slemsugen.
Vi pratade först om hemsjukvård med en sköterska. Ska träffa deras läkare i januari...fattar inte riktigt hur de jobbar.
Vi pratade om trygghet med PA. Jag ska försöka byta till en mer erfaren PA på morgonpasset. Det får bli ett ärende i januari.
Distr.sköt. visade sugapparaten. Sedan provade alla att suga i min mun. Det gjorde de bra. Får se hur det känns vid en slemattack.
När ändå Distr. Sköt var här, så passade jag på att få min vaccinering mot den vanliga influensan och byta vatten i PEGballongen.
Det blev en riktig vårddag idag.
Luften gick ur mig, så nu tänker jag vila resten av dagen.
Jag önskar alla sjuklingar:Krya på er!
I morse väcktes jag av en hand,
som inte var PA E:s.
Det dröjde en stund innan jag kände vems hand det var. Det var Sara som sa: "Godmorgon!" medan hon strök mig på ryggen med den ena handen och höll mig i handen med den andra. Vilket fantastiskt sätt att vakna på! Jättetryggt och skönt!
Av ren glädje glömde jag visst bort att andas, för när PA E. stängde av ventilatorn, så snurrade hela rummet. Yrseln försvann snabbt och jag stapplade upp till gåstolen utan att benen vek sig. Jag hoppade över duschningen idag, då fick jag mer tid ihop med Sara. Mysigt, mysigt!
Natten blev sisådär efter Hjältegalan. Det kom upp många känslor under programmet. Hörde att Mannen låg och vred sig också. Jag har därför varit slemtrög hela dagen. Ingen dag är lik den andra. Jag vet aldrig på kvällen hur jag kommer att må dagen därpå. Nu börjar jag bli van och tar dagen som den kommer. Trist om någon utanför familjen kommer, som vill prata, när jag har jämnt göra med att klara av min andning. Då får de väl hålla tillgodo med min PA.
Det dröjde en stund innan jag kände vems hand det var. Det var Sara som sa: "Godmorgon!" medan hon strök mig på ryggen med den ena handen och höll mig i handen med den andra. Vilket fantastiskt sätt att vakna på! Jättetryggt och skönt!
Av ren glädje glömde jag visst bort att andas, för när PA E. stängde av ventilatorn, så snurrade hela rummet. Yrseln försvann snabbt och jag stapplade upp till gåstolen utan att benen vek sig. Jag hoppade över duschningen idag, då fick jag mer tid ihop med Sara. Mysigt, mysigt!
Natten blev sisådär efter Hjältegalan. Det kom upp många känslor under programmet. Hörde att Mannen låg och vred sig också. Jag har därför varit slemtrög hela dagen. Ingen dag är lik den andra. Jag vet aldrig på kvällen hur jag kommer att må dagen därpå. Nu börjar jag bli van och tar dagen som den kommer. Trist om någon utanför familjen kommer, som vill prata, när jag har jämnt göra med att klara av min andning. Då får de väl hålla tillgodo med min PA.
Radion går i bakgrunden
men inte med den ordinarie programledaren, som jag vill lyssna på. Idag är det en man och det blir inte samma prat då som när en kvinna pratar med folk. Musiken är i alla fall lika bra...
Idag mörknar det redan vid två-snåret. Det blev fyra timmars dagsljus. Ett litet snötäcke lyser upp marken. När de få flingorna ger den effekten, så är jag och snöskottarna nöjda.
Jag har chattat med min systerson en stund. Det är så roligt när de unga vill ta kontakt med mig. Och att minnena av min framfart som frisk betyder så mycket för dem är så roligt.
En radiolyssnare har hittat kantareller i helgen hör jag på radion. Hur har de klarat sig i kylan, kan man undra. De kan äta julsvamp och istället för julhare. På nyheterna berättar de om en man som dödade en kvinna med en slaktmask. Har liv inget värde för en del längre? Vad är det för tid vi lever i...
Och i helgen var det dags för Jackpot på Harry Boy igen. PÅ sex rätt!! Nu får det vara nog med nitvinster.
Nu är fler än hälften av mina cholkadluckor öppnade i min adventskalender. Så fort dagarna går...snart kommer tomten.
Idag mörknar det redan vid två-snåret. Det blev fyra timmars dagsljus. Ett litet snötäcke lyser upp marken. När de få flingorna ger den effekten, så är jag och snöskottarna nöjda.
Jag har chattat med min systerson en stund. Det är så roligt när de unga vill ta kontakt med mig. Och att minnena av min framfart som frisk betyder så mycket för dem är så roligt.
En radiolyssnare har hittat kantareller i helgen hör jag på radion. Hur har de klarat sig i kylan, kan man undra. De kan äta julsvamp och istället för julhare. På nyheterna berättar de om en man som dödade en kvinna med en slaktmask. Har liv inget värde för en del längre? Vad är det för tid vi lever i...
Och i helgen var det dags för Jackpot på Harry Boy igen. PÅ sex rätt!! Nu får det vara nog med nitvinster.
Nu är fler än hälften av mina cholkadluckor öppnade i min adventskalender. Så fort dagarna går...snart kommer tomten.
Tre tända ljus på Luciadagen
fick stå och lysa medan herrarna åkte Skidskyttestafetten i ett för dagen alldeles snövitt Österrike. Det var en perfekt inramning på tredje advent, tycker jag.
Eftersom jag stadigt sover på helgen, så att jag går upp en timme senare, alltså kl. tio , så var det inte att tänka på att gå upp och titta på något Luciatåg idag. När barnen var små for vi runt och lussade med dem tidigt på morgonen. Då var man ung och morgonpigg. Jag såg en glimt av Adolf Fredriks Kör på Tildes morgonprogram och nu kl. 18 tänker jag se morgonens repris på Luciatåget. Det kallar väl ni ungdomar för "pensionsvarning", eller hur.
Jag tog mig en sportsöndag idag. Damernas Skidskytte gick ju över förväntan och slutade med en bronsplats. Herrarna klarade en sjätteplats. Heja tjejer! I Åre blev det ingen medalj för svenskorna i slalom...känns som att de nya unga tjejerna kör snabbare än våra tjejer någonsin kommer att göra nu. Jag kan precis känna i kroppen hur det brukar kännas, när jag forsade nerför backarna i Björnrike. Det är så härligt att se på slalom.
Så var jag nyfiken på hur det hade gått i Robinson, som vi spelade in igår. Då såg jag på reklamfria Dansbandskampen istället. I Robinson har det hamnat många gnällspikar och jag undrar varför de som inte har lust med det äventyret söker till det programmet. Själv skulle jag aldrig utsätta mig för en sådan matnöd att jag måste äta myror. Stensöta är okey men där går min nödproviantgräns. Det är ändå kul att följa alla deras strapatser, som de får uppleva och lyssna på allt skvallerprat.
Är mitt i allt mitt TV-tittande orolig för Sara, som inte mår helt bra just nu mitt i all julrusch. Ibland får man bara köpa att kroppen säger ifrån...den visade ju att den ville vila förra veckan då febern kom. Övriga i familjen verkar att vara okey nu...ja, inte Mannen helt ännu. Han är fortfarande lägre än annars.
Men ändå har en sådan fart att han kommer och dyker på mig här vid datorn, för att få svar på något, så att jag sätter slem i halsen och måste harkla både länge och väl. Bingo i alla fall, för det var första gången idag!
Det är ju inte klokt så svart det är ute nu. Vem som helst kan stå på gångvägen och titta in till mig utan att jag ser det. Det vet jag av egen erfarenhet för jag minns hur vi stod där uppe innan vi fick tillträde till huset. Därifrån kunde vi se hur köket såg ut och föralldel även vad ägaren gjorde. Låt vem som vill det nu få det nöjet! Jag själv ser på adventsgranen, som lyser upp framför köksfönstret.
Eftersom jag stadigt sover på helgen, så att jag går upp en timme senare, alltså kl. tio , så var det inte att tänka på att gå upp och titta på något Luciatåg idag. När barnen var små for vi runt och lussade med dem tidigt på morgonen. Då var man ung och morgonpigg. Jag såg en glimt av Adolf Fredriks Kör på Tildes morgonprogram och nu kl. 18 tänker jag se morgonens repris på Luciatåget. Det kallar väl ni ungdomar för "pensionsvarning", eller hur.
Jag tog mig en sportsöndag idag. Damernas Skidskytte gick ju över förväntan och slutade med en bronsplats. Herrarna klarade en sjätteplats. Heja tjejer! I Åre blev det ingen medalj för svenskorna i slalom...känns som att de nya unga tjejerna kör snabbare än våra tjejer någonsin kommer att göra nu. Jag kan precis känna i kroppen hur det brukar kännas, när jag forsade nerför backarna i Björnrike. Det är så härligt att se på slalom.
Så var jag nyfiken på hur det hade gått i Robinson, som vi spelade in igår. Då såg jag på reklamfria Dansbandskampen istället. I Robinson har det hamnat många gnällspikar och jag undrar varför de som inte har lust med det äventyret söker till det programmet. Själv skulle jag aldrig utsätta mig för en sådan matnöd att jag måste äta myror. Stensöta är okey men där går min nödproviantgräns. Det är ändå kul att följa alla deras strapatser, som de får uppleva och lyssna på allt skvallerprat.
Är mitt i allt mitt TV-tittande orolig för Sara, som inte mår helt bra just nu mitt i all julrusch. Ibland får man bara köpa att kroppen säger ifrån...den visade ju att den ville vila förra veckan då febern kom. Övriga i familjen verkar att vara okey nu...ja, inte Mannen helt ännu. Han är fortfarande lägre än annars.
Men ändå har en sådan fart att han kommer och dyker på mig här vid datorn, för att få svar på något, så att jag sätter slem i halsen och måste harkla både länge och väl. Bingo i alla fall, för det var första gången idag!
Det är ju inte klokt så svart det är ute nu. Vem som helst kan stå på gångvägen och titta in till mig utan att jag ser det. Det vet jag av egen erfarenhet för jag minns hur vi stod där uppe innan vi fick tillträde till huset. Därifrån kunde vi se hur köket såg ut och föralldel även vad ägaren gjorde. Låt vem som vill det nu få det nöjet! Jag själv ser på adventsgranen, som lyser upp framför köksfönstret.
Här är det trögt
i huset medan Mannen vilar sig i form.
Det lättade upp rejält när Sara kom in på en "kortis". Hon stannade en timme. Jag blev jätteglad, när hon kom.
Jag fick lyssna på Idolvinnaren i morgonprogrammet. Fattar inte hur han orkar sjunga så tidigt på morgonen. Såg lika fräsch ut som igår. De var så duktiga allihop i år. Jag tror inte att det har varit ett så jämnt startfält förut.
När jag har följt Idol, så har det fallit sig naturligt att se på "Cirkus MÖller" medan jag har väntat på röstresultatet. Han har gjort roliga parodier på "Mammas pojkar" och "Bonde söker fru". Sån´t gillar jag att skratta åt. Särsklit då han fångat just de episoder som jag också har reagerat på.
Annars är det mest slemmigt hela tiden. Torka, torka, torka!
Det lättade upp rejält när Sara kom in på en "kortis". Hon stannade en timme. Jag blev jätteglad, när hon kom.
Jag fick lyssna på Idolvinnaren i morgonprogrammet. Fattar inte hur han orkar sjunga så tidigt på morgonen. Såg lika fräsch ut som igår. De var så duktiga allihop i år. Jag tror inte att det har varit ett så jämnt startfält förut.
När jag har följt Idol, så har det fallit sig naturligt att se på "Cirkus MÖller" medan jag har väntat på röstresultatet. Han har gjort roliga parodier på "Mammas pojkar" och "Bonde söker fru". Sån´t gillar jag att skratta åt. Särsklit då han fångat just de episoder som jag också har reagerat på.
Annars är det mest slemmigt hela tiden. Torka, torka, torka!
Igår såg jag det allra ljuvligaste Luciatåg och så blev det som Da Capo på
när Mannen blir magsjuk när han äter jultallrik just när han som bäst behövs som chaufför.
Jag fick snabbt komma på något sätt att ta mig till Alice Lussefirande.
Det blev PA M., som glatt ställde upp och skjutsade mig med vår bil.
Hon fick inte använda sin egen, sa anställningslagen.
Föräldrar och släktingar samlades utanför Dagiset och klockan tre kom alla barnen uttågande.
Lucior, tärnor och tomtar. De satte sig på underlägg och sjöng några inövade sånger.
Lilla Alice var en tomte med tomtekappa och luva med skinnkanter. Så söt, så!
Mitt i alltihop måste hon bara krama mamma och pappa. Sedan gick hon tillbaka till gruppen och var med på rörelserna till "Litet hus i..."
Hon tyckte nog att alla vi också borde göra rörelserna.
Tack vare min förlängda arm PA M., så fick jag ändå se det allra gulligaste Luciatåg, som man kan tänka sig fast Mannen låg nerbäddad. Och jag fick även se hur hon har det på sitt Dagis.
Sådant är det alltid roligt att få en inre bild av.
Flashbacken gällde en Juldag, då Mannen också låg magsjuk.
Då tog jag bilen och körde i snöoväder till Somris med bilen packad av julklappar.
En tur som normalt tar 4 timmar tog 8 timmar. Långa sträckor åkte jag på oplogad väg eller alldeles bakom plogbilen i täta långa köer. Jag måste ha haft änglavakt på den resan.
När jag kom fram grät jag av utmattning och av rädsla. Då kom Somris ut och tröstade mig.
I fortsättningen kommer jag att gardera mig med att beställa RiksFärdtjänst.
Då vet jag säkert att någon kommer och hämtar mig dit jag vill.
Jag fick snabbt komma på något sätt att ta mig till Alice Lussefirande.
Det blev PA M., som glatt ställde upp och skjutsade mig med vår bil.
Hon fick inte använda sin egen, sa anställningslagen.
Föräldrar och släktingar samlades utanför Dagiset och klockan tre kom alla barnen uttågande.
Lucior, tärnor och tomtar. De satte sig på underlägg och sjöng några inövade sånger.
Lilla Alice var en tomte med tomtekappa och luva med skinnkanter. Så söt, så!
Mitt i alltihop måste hon bara krama mamma och pappa. Sedan gick hon tillbaka till gruppen och var med på rörelserna till "Litet hus i..."
Hon tyckte nog att alla vi också borde göra rörelserna.
Tack vare min förlängda arm PA M., så fick jag ändå se det allra gulligaste Luciatåg, som man kan tänka sig fast Mannen låg nerbäddad. Och jag fick även se hur hon har det på sitt Dagis.
Sådant är det alltid roligt att få en inre bild av.
Flashbacken gällde en Juldag, då Mannen också låg magsjuk.
Då tog jag bilen och körde i snöoväder till Somris med bilen packad av julklappar.
En tur som normalt tar 4 timmar tog 8 timmar. Långa sträckor åkte jag på oplogad väg eller alldeles bakom plogbilen i täta långa köer. Jag måste ha haft änglavakt på den resan.
När jag kom fram grät jag av utmattning och av rädsla. Då kom Somris ut och tröstade mig.
I fortsättningen kommer jag att gardera mig med att beställa RiksFärdtjänst.
Då vet jag säkert att någon kommer och hämtar mig dit jag vill.
Idag har Väninnan varit här med sitt fyrbenta barnbarn
som hälsade ivrigt när hon kom. Sedan undersökte hon hela huset innan hon kom och ville bli klappad. När man slutar klappa henne, så lägger hon ner sitt huvud mot den som klappar henne och tigger mer klappar med sin tass. Hon är oemotståndligt söt då. Hon trivdes så bra hos mig att hon till och med somnade en stund.
Jag fick en vacker dörrkrans av Väninnan. Jag hade själv beställt den, så det var inte meningen att jag skulle få den men jag FICK inte betala. Det var absolut en present, sa hon bestämt. Nu hänger den och pryder så fint utsidan av entrédörren.
Idag tänkte jag lyssna på Radion på Lotta Bromé i P4, men pyttsan då var det inte hon utan en man som var programledare. Tursamt nog hade han en väldigt bra gitarrist som gäst, så det blev ett bra program ändå.
Sotaren var här idag. Han var alldeles sotig precis som jag minns sotare från min barndom. Då skrämde man barnen med "akta dig så att inte sotaren kommer och tar dig" men han som kom idag pratade på med PA E. och var så trevlig.
Åter i vardagsväckningstider
kom jag idag. Jag vaknade faktiskt av mig själv vid halv-niotiden. Det kändes skönt att slippa gå upp halvt medvetslös.
Då passade jag på att välja att ta en duschdag fast den egentligen är i morgon. Visserligen duschade jag mig ren igår men idag också skulle kännas bra, tyckte jag. Jag kände, att jag bara måste duscha av mig ordentligt en gång till, för det hände en olycka igår. Magen rumlade till och ut kom ingen fis utan en ljummen mjuk illaluktande massa. Nu vet jag varför små bebisar liksom ler när de bajsar på sig. Det känns behagligt i magen och varmt och skönt i baken efteråt. Om det bara inte luktade så vansinnigt illa...
Vid elvatiden kom min Syster på besök hos mig. Hon var i en bra form idag, så hon bilade hit istället för att ta tåget. Hon hade med sig en jättehärlig blomkruka av spegelglas med flera sorters blommor i och silvriga dekorationer. Jag fick också ett paket med ett par svarta mjukissockar att värma mina kalla fötter med. Och Mannen fick en pocketbok, som han är osäker på om han redan har läst. Jag var seg som vanligt på fm men vi pratade en del i alla fall. December är en känslosam månad. Nu kändes det skönt att bara träffas och hålla handen och ta dagen som den kommer.
På em kom min sjukgymnast hit och lärde PA M. ryggmassage. Jag fick därför två omgångar massage. Jag låg på sidan och blundade och njöt medan jag lät slemmet rinna ut på ett papper. Jätteskön massage var det.
Jag fick sedan en sådan ro, så att jag läste i min bok i en och en halv timme. I TV-rummet, där jag har dagbädden, finns det bästa dagsljuset nu. Det är ett väldigt behagligt rum att vara i. Och köket, där min dator står, är också ljust med sina stora fönster ut mot trädgården. Där kan jag också sitta och titta på alla småfåglar, som kliver omkring bland buskarna i slänten.
Ikväll följer jag "Livet i Fagervik" i TV1 och "Grannfejden" i TV3. Jag spelar in Lottas jul och tittar på det programmet i morgon istället. Mycket TV blir det...vad kan annars göra när kvällströttheten kommer.
Hoppas att måndagen blev bra för er också. KRAM
Då passade jag på att välja att ta en duschdag fast den egentligen är i morgon. Visserligen duschade jag mig ren igår men idag också skulle kännas bra, tyckte jag. Jag kände, att jag bara måste duscha av mig ordentligt en gång till, för det hände en olycka igår. Magen rumlade till och ut kom ingen fis utan en ljummen mjuk illaluktande massa. Nu vet jag varför små bebisar liksom ler när de bajsar på sig. Det känns behagligt i magen och varmt och skönt i baken efteråt. Om det bara inte luktade så vansinnigt illa...
Vid elvatiden kom min Syster på besök hos mig. Hon var i en bra form idag, så hon bilade hit istället för att ta tåget. Hon hade med sig en jättehärlig blomkruka av spegelglas med flera sorters blommor i och silvriga dekorationer. Jag fick också ett paket med ett par svarta mjukissockar att värma mina kalla fötter med. Och Mannen fick en pocketbok, som han är osäker på om han redan har läst. Jag var seg som vanligt på fm men vi pratade en del i alla fall. December är en känslosam månad. Nu kändes det skönt att bara träffas och hålla handen och ta dagen som den kommer.
På em kom min sjukgymnast hit och lärde PA M. ryggmassage. Jag fick därför två omgångar massage. Jag låg på sidan och blundade och njöt medan jag lät slemmet rinna ut på ett papper. Jätteskön massage var det.
Jag fick sedan en sådan ro, så att jag läste i min bok i en och en halv timme. I TV-rummet, där jag har dagbädden, finns det bästa dagsljuset nu. Det är ett väldigt behagligt rum att vara i. Och köket, där min dator står, är också ljust med sina stora fönster ut mot trädgården. Där kan jag också sitta och titta på alla småfåglar, som kliver omkring bland buskarna i slänten.
Ikväll följer jag "Livet i Fagervik" i TV1 och "Grannfejden" i TV3. Jag spelar in Lottas jul och tittar på det programmet i morgon istället. Mycket TV blir det...vad kan annars göra när kvällströttheten kommer.
Hoppas att måndagen blev bra för er också. KRAM
Andra advent
kom och försvann.
Dagen var ändå lite ljusare än igår. Jag tog därför en timmes rullstolspromenad med Mannen. Fast det var tio grader varmt, så frös jag utan kofta under kappan. Mannen drog upp mitt blixtlås, så högt som det bara gick i halsen. Det är svårt att klä mig nu när jag sitter stilla på promenaden.
För övrigt blev det mycket TV-tittande. Skidskytte och Ländgskidsprintertävling. Och så inspelad Robinsontävling.
Svärfar ringde och sa att svärmor var mer snurrig i huvudet än vanligt idag. Han kanske tror att hon kan bli som förr igen. Det är ju omöjligt nu när hon är dement. Hon tappar mer och mer sin gamla personlighet.
Precis som jag satt och tänkte på att Mannen måste rengöra braskaminen tills sotaren ska komma, då kommer han in med askhinken. Tala om telepati...Vi har inte eldat i den under hösten, för jag får så lite syre då. Synd att det blir så, för det var så skönt med en brasa på morgonen.
Nu ska jag bänka mig framför TV:n och se hur det går för Filip och Fredrik.
Dagen var ändå lite ljusare än igår. Jag tog därför en timmes rullstolspromenad med Mannen. Fast det var tio grader varmt, så frös jag utan kofta under kappan. Mannen drog upp mitt blixtlås, så högt som det bara gick i halsen. Det är svårt att klä mig nu när jag sitter stilla på promenaden.
För övrigt blev det mycket TV-tittande. Skidskytte och Ländgskidsprintertävling. Och så inspelad Robinsontävling.
Svärfar ringde och sa att svärmor var mer snurrig i huvudet än vanligt idag. Han kanske tror att hon kan bli som förr igen. Det är ju omöjligt nu när hon är dement. Hon tappar mer och mer sin gamla personlighet.
Precis som jag satt och tänkte på att Mannen måste rengöra braskaminen tills sotaren ska komma, då kommer han in med askhinken. Tala om telepati...Vi har inte eldat i den under hösten, för jag får så lite syre då. Synd att det blir så, för det var så skönt med en brasa på morgonen.
Nu ska jag bänka mig framför TV:n och se hur det går för Filip och Fredrik.
Allmänbildningsdag
blev det idag, när jag startade dagen med att försöka klara av "På spåret"-s resmål och att besvara frågorna om orterna. Det var riktigt klurigt alltihop idag och jag svarade sex år fel på årtalet. Jag kände mig inte särskilt allmänbildad efteråt.
När jag föreslog att vi skulle ta en promenad, så ösregnade det ute. Genom fönstret såg inte jag att det gjorde det. Så då sket sig den idéen. Jag vädrade en stund för att åtminstone få in lite frisk luft i huset.
Jag ögnade sedan igenom Ortstidningen, som mest innehöll annonser idag. De kommunala framtidsplanerna känns inte så angelägna för mig nu. Och de rikstäckande nyheter var inga nyheter längre, eftersom jag redan hade hört dem på TV igår. Summa summarum, så var tidningen tämligen ointressant.
Resten av dagen övergick jag till att följa Sport på TV. Damhandbollen slutade med svensk seger. I den andra halvleken, så spelade tjejerna väldigt offensivt. Det kändes mycket bra. Heja tjejer! Med spänd förväntan bänkade jag mig sedan framför TV:n igen för att följa herrarnas Skidskytte. Det blev ett riktigt Skitskytte med svenska ögon sett och ändå säger skyttarna, att de är nöjda, när de blir intervjuade. När det blev dags för Herrhandboll, så satte jag mig vid datorn istället, när mitt favoritlag låg under efter några få minuter. Och i Golfkanalen sände de inte ens tävlingen, som svenskarna spelar bra i. Det var dåligt flyt från Sporten för min smak idag.
Jag har en ganska trög slemdag idag. Var kommer allt slem ifrån!? Det har en tendens att komma mer, när jag aktiverar talcentrat, som nu när jag skriver. Det är likadant på natten, då jag drömmer. Jag håller näst intill på att tappa andan totalt av allt slem, när jag får igång en tydlig dröm. Underlig mekanism det där.
Idag är jag slapparklädd. Jag har hemmadag med Mannen. Ingen BH. Inget smink. Inga smycken. Men en klänning har jag på mig och ett par sköna leggings gjorda för gravida. Utmärkta för mig som inte vill att något ska sitta hårt på kroppen. I morse när Mannen hjälpte mig med att ta på mig trosorna och trosskyddet, så vek sig trosskyddet och fastnade i mitt könshår. Nu är jag nyvaxad där för Herregud, så ont det gjorde när han slet loss det därifrån.
Ikväll ska jag trampa takten till Dansbandskampens musiker. Det är ett underhållande program, tycker jag. Precis vad jag behöver som avslutning på den här dagen.
När jag föreslog att vi skulle ta en promenad, så ösregnade det ute. Genom fönstret såg inte jag att det gjorde det. Så då sket sig den idéen. Jag vädrade en stund för att åtminstone få in lite frisk luft i huset.
Jag ögnade sedan igenom Ortstidningen, som mest innehöll annonser idag. De kommunala framtidsplanerna känns inte så angelägna för mig nu. Och de rikstäckande nyheter var inga nyheter längre, eftersom jag redan hade hört dem på TV igår. Summa summarum, så var tidningen tämligen ointressant.
Resten av dagen övergick jag till att följa Sport på TV. Damhandbollen slutade med svensk seger. I den andra halvleken, så spelade tjejerna väldigt offensivt. Det kändes mycket bra. Heja tjejer! Med spänd förväntan bänkade jag mig sedan framför TV:n igen för att följa herrarnas Skidskytte. Det blev ett riktigt Skitskytte med svenska ögon sett och ändå säger skyttarna, att de är nöjda, när de blir intervjuade. När det blev dags för Herrhandboll, så satte jag mig vid datorn istället, när mitt favoritlag låg under efter några få minuter. Och i Golfkanalen sände de inte ens tävlingen, som svenskarna spelar bra i. Det var dåligt flyt från Sporten för min smak idag.
Jag har en ganska trög slemdag idag. Var kommer allt slem ifrån!? Det har en tendens att komma mer, när jag aktiverar talcentrat, som nu när jag skriver. Det är likadant på natten, då jag drömmer. Jag håller näst intill på att tappa andan totalt av allt slem, när jag får igång en tydlig dröm. Underlig mekanism det där.
Idag är jag slapparklädd. Jag har hemmadag med Mannen. Ingen BH. Inget smink. Inga smycken. Men en klänning har jag på mig och ett par sköna leggings gjorda för gravida. Utmärkta för mig som inte vill att något ska sitta hårt på kroppen. I morse när Mannen hjälpte mig med att ta på mig trosorna och trosskyddet, så vek sig trosskyddet och fastnade i mitt könshår. Nu är jag nyvaxad där för Herregud, så ont det gjorde när han slet loss det därifrån.
Ikväll ska jag trampa takten till Dansbandskampens musiker. Det är ett underhållande program, tycker jag. Precis vad jag behöver som avslutning på den här dagen.
Morgonmedicineringen och duschen
blev en en fröjd idag när jag beställde en morgonrock och en pläd omkring min frusna kropp.
Efteråt kände jag hur mycket energi, som det brukar gå åt till att frysa. Jag kände mig mycket fräschare än annars idag, när jag satt och åt välling.
Det har känts som en bra dag idag. Jag höll mig lugn trots att Mannen och hans jobbarkompis kom hit och rev ut den gamla kylen och frusen. PA M. fick extrajobb med att tömma vitvarorna på matvaror och med att rengöra bakom dem. Nu är allt i sin vanliga ordning igen.
Vita Liljan och hennes väninna kom in till mig en sväng för att kramas. De var på väg att ladda sina batterier genom att gå på en julkonsert med BF-övernattning. Efter den resan blir det väl full fart med familjejulbestyren, kan jag tänka mig.
Nu närmar sig FÖRKVÄLL på TV4. Idag har de fredagsfest med Sing Stars-tävling. Det är roligt att titta på. Senare ikväll ska jag titta och njuta av IDOL, som är på sluttampen med tre bra artister kvar. Jag ska nog få det fredagsmysigt med TV och whiskydoft från Mannens fåtölj.
Jag önskar er alla en mysig fredagskväll oxå.
På soppdagen kom min Kusin
med hälsningar från andra kusiner. En fin blombukett vidarebefordrade hon till mig från en kusin en bit härifrån. Från henne själv har jag nu en vackert vit julglöd.
Jag missade hennes födelsedag, som var igår! Så förargligt! Jag trodde att den var i morgon. Så slarvigt av mig. Postade ett kort idag, så hon förlåter mig säkert i morgon.
Så pratade vi som vanligt i ett par timmar om släkten och om allt mellan himmel och jord, som dyker upp under de här två timmarna. Hon är full av historier, som aldrig tycks ta slut. Alltid lika rolig tid tillsammans.
Efter vår tid väntade hon soppfrämmande hemma hos sig. En smaskig soppa lät det som av hennes beskrivning. Jag brukade oxå ha torsdagarna, som soppdagar...är nog något ärftligt, tänker jag.
Igår fick jag Bonustid med min PA Skåne, när PA E. var sjuk. Vajert, säger jag! Jag blev så ompysslad med massage och så fick jag även tillfälle att träffa hennes son, som jag följt sedan han var barn. Det kändes oxå som en Bonus för mig.
Lite ärenden av privat natur blev det, när Skåne åkte och handlade mat åt Mannen efter arbetstidens slut. Han höll just på att flytta sin mor till ett korttidsboende och hade ont om tid. Väldigt omtänksamt av henne att hjälpa honom då. Och jag bad henne kolla om hon kunde hitta någon kofta till mitt nya linne, så jag fick en ny paljettkofta, som är väldigt snygg. När hon åkte hem till sin Man hade hon jobbat i över ett dygn. Bragdmedalj värt, tycker jag!
Jag missade hennes födelsedag, som var igår! Så förargligt! Jag trodde att den var i morgon. Så slarvigt av mig. Postade ett kort idag, så hon förlåter mig säkert i morgon.
Så pratade vi som vanligt i ett par timmar om släkten och om allt mellan himmel och jord, som dyker upp under de här två timmarna. Hon är full av historier, som aldrig tycks ta slut. Alltid lika rolig tid tillsammans.
Efter vår tid väntade hon soppfrämmande hemma hos sig. En smaskig soppa lät det som av hennes beskrivning. Jag brukade oxå ha torsdagarna, som soppdagar...är nog något ärftligt, tänker jag.
Igår fick jag Bonustid med min PA Skåne, när PA E. var sjuk. Vajert, säger jag! Jag blev så ompysslad med massage och så fick jag även tillfälle att träffa hennes son, som jag följt sedan han var barn. Det kändes oxå som en Bonus för mig.
Lite ärenden av privat natur blev det, när Skåne åkte och handlade mat åt Mannen efter arbetstidens slut. Han höll just på att flytta sin mor till ett korttidsboende och hade ont om tid. Väldigt omtänksamt av henne att hjälpa honom då. Och jag bad henne kolla om hon kunde hitta någon kofta till mitt nya linne, så jag fick en ny paljettkofta, som är väldigt snygg. När hon åkte hem till sin Man hade hon jobbat i över ett dygn. Bragdmedalj värt, tycker jag!
När min Skånska väninna har varit i Riga
då får jag en bärnstensring, som är lätt som fjun. Den har tre olika nyanser från ljus till mörk bärnsten och är jättefin. Tänk att hon tänkte på mig därborta i Riga!! Härligt med en sådan vänskap som gäller överallt.
Idag var det duschdag och jag fryser så otroligt mycket innan jag är påklädd. Uschianemej! Jag sitter ändå tåligt och låter mig bli ompysslad med Östrogenplåsterbyte, PEG-tvätt, hudlotionsinsmörjning, hårföning och till slut klädpåtagning. Tänker att jag blir varm igen när allt är klart. Och det blir jag också av min svarta kofta och av min vita pläd. Frid och fröjd råder igen och jag är ren och fin.
Till vällingen såg på "Livet i Fagervik", som jag spelade in igår kväll. Jag blev rekommenderad att titta på den serien av min onsdagsVäninna. Hon gillar den mycket och det gör jag också nu. Måste få Mannen att se på den för då har vi ett trevligt måndagsnöje ihop i fortsättningen.
Sedan såg jag på "Vem tror du att du är", som jag skrev om i förra inlägget.
Så var det dags för PA E.:s och min julCD-lyssning. Vi börjar skapa mysiga rutiner. Idag fick jag lyssna på hennes musik. Den första var med Celine Dion. Så fin, så! Sedan kom Skånskan ochh då satte jag en blandad CD på evighetsspelning, så den gick i två timmar innan jag ledsnade på att höra sångerna en gång till.
Jag blev trött i huvudet av allt lyssnande och jag hade ont i axlarna, så nu har jag haft två tysta timmar varav en halvtimme med TENSstimulatorn. Stimulatorn lindrar bra. Tystnad känns också fint. Jag sitter då och tittar mig omkring i huset på all fin pyntning och på de vackra fönsterbelysningarna. Adventsgranen syns in till mig där jag sitter och det gör också ljusslingan i uterummet. Kan det bli mysigare än så här...
Strax kommer Mannen hem och strax börjar "Förkväll" på TV4. Den första december svischade förbi och bjöd på en kort stunds solsken. Jag får inte missa TVkalendern ikväll. Den brukar jag alltid följa varje år, så att jag kan dela den upplevelsen med barnbarnen.
Idag var det duschdag och jag fryser så otroligt mycket innan jag är påklädd. Uschianemej! Jag sitter ändå tåligt och låter mig bli ompysslad med Östrogenplåsterbyte, PEG-tvätt, hudlotionsinsmörjning, hårföning och till slut klädpåtagning. Tänker att jag blir varm igen när allt är klart. Och det blir jag också av min svarta kofta och av min vita pläd. Frid och fröjd råder igen och jag är ren och fin.
Till vällingen såg på "Livet i Fagervik", som jag spelade in igår kväll. Jag blev rekommenderad att titta på den serien av min onsdagsVäninna. Hon gillar den mycket och det gör jag också nu. Måste få Mannen att se på den för då har vi ett trevligt måndagsnöje ihop i fortsättningen.
Sedan såg jag på "Vem tror du att du är", som jag skrev om i förra inlägget.
Så var det dags för PA E.:s och min julCD-lyssning. Vi börjar skapa mysiga rutiner. Idag fick jag lyssna på hennes musik. Den första var med Celine Dion. Så fin, så! Sedan kom Skånskan ochh då satte jag en blandad CD på evighetsspelning, så den gick i två timmar innan jag ledsnade på att höra sångerna en gång till.
Jag blev trött i huvudet av allt lyssnande och jag hade ont i axlarna, så nu har jag haft två tysta timmar varav en halvtimme med TENSstimulatorn. Stimulatorn lindrar bra. Tystnad känns också fint. Jag sitter då och tittar mig omkring i huset på all fin pyntning och på de vackra fönsterbelysningarna. Adventsgranen syns in till mig där jag sitter och det gör också ljusslingan i uterummet. Kan det bli mysigare än så här...
Strax kommer Mannen hem och strax börjar "Förkväll" på TV4. Den första december svischade förbi och bjöd på en kort stunds solsken. Jag får inte missa TVkalendern ikväll. Den brukar jag alltid följa varje år, så att jag kan dela den upplevelsen med barnbarnen.
En Gud, som finns i allt,
allt är besjälat, summerar Pia efter sin släktforskning i programmet " Vem tror du att du är".Hon tar orden ur min mun...precis så tänker jag också om det andliga planet.
I programmet kom Pia fram till att hon har Samiskt påbrå. Det har ju jag också. Då äger man en stor inre tillhörighet med allt i hela universum. Det är därför jag känner precis som om jag har en själslig gemenskap med mina blommor. Jag kan knappast skilja mig ifrån en blomma...Allt är besjälat, så när jag plockade stenar, då "talade", de som ville bli plockade, till mig. Jag gick sakta utmed en stenrik strand och då visade sig liksom en av stenarna upp sig mer än de andra. Den stenen plockade jag upp. Så är det med allting i naturen. Det kan låta fånigt men så simpelt, som en pinne kan komma att betyda oerhört mycket för mig. Särsklit om den har flytit iland från havet, från det oändliga vattnet.
Jag fick se många fantastiskt vackra vyer under hennes forskningsresa efter sina rötter. Lappland är ett mäktigt landskap. I den Samiska andevärlden är Gud vatten, åska, eld, natur, ja, han finns i allt hela universum. Själv brukar jag kalla honom för Kärlek för jag tycker att Kärleken är mer lättförståelig och störst och viktigast av allt.
Love, love,love!
I programmet kom Pia fram till att hon har Samiskt påbrå. Det har ju jag också. Då äger man en stor inre tillhörighet med allt i hela universum. Det är därför jag känner precis som om jag har en själslig gemenskap med mina blommor. Jag kan knappast skilja mig ifrån en blomma...Allt är besjälat, så när jag plockade stenar, då "talade", de som ville bli plockade, till mig. Jag gick sakta utmed en stenrik strand och då visade sig liksom en av stenarna upp sig mer än de andra. Den stenen plockade jag upp. Så är det med allting i naturen. Det kan låta fånigt men så simpelt, som en pinne kan komma att betyda oerhört mycket för mig. Särsklit om den har flytit iland från havet, från det oändliga vattnet.
Jag fick se många fantastiskt vackra vyer under hennes forskningsresa efter sina rötter. Lappland är ett mäktigt landskap. I den Samiska andevärlden är Gud vatten, åska, eld, natur, ja, han finns i allt hela universum. Själv brukar jag kalla honom för Kärlek för jag tycker att Kärleken är mer lättförståelig och störst och viktigast av allt.
Love, love,love!
