Tidigt imorse somnade vår älskade mamma, fru, mormor, svärmor och vän in.
Hon kommer för alltid fortsätta leva genom oss.

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Allt vad vi var för varandra det är vi fortfarande
Le mot mig.
Tänk på mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av er vardag
Jag väntar på er för en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.

Av: Okänd



Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där, Jag sover inte
Jag är de tusen vindar som blåser
Jag är diamantglittret på snön
Jag är solljuset på mognande säd
Jag är det stilla höstregnet
när du vaknar i morgonens stillhet
Jag är det snabba lyftet av tysta
fåglar i cirklande flykt
Jag är det mjuka stjärnljuset på natten
Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där, Jag sover inte.

Av: Indianhövding, New Mexico

I två dygn har mamma bara sovit.
Hon vaknar till korta stunder för att få nya mediciner och titta vem som sitter där och håller hennes hand.
Men sen somnar hon om igen.

Känns så skönt att hon äntligen får slappna av lite i kroppen efter all den kamp hon utkämpat de senaste månaderna mot slemmet och den tunga andningen.

Vi i familjen turas om att sitta och hålla hennes hand, hon är aldrig ensam.

Mamma har gett mig uppgiften att hålla lite koll på hennes blogg och facebook, själv orkar hon inte alls med det längre som ni redan förstått.

Igår frågade jag om hon ville att jag skulle läsa högt vad ni hälsade till henne, men hon skakade på huvudet - hon var för trött. Orkade inte.
Men så vid 19.30 så rullade hon in i köket, pekade på mig och datorn och ville att jag skulle slå på den och läsa för henne.
Vi öppnade hennes mailbox  och där låg det 50 mail och väntade på henne!!

Jag läste dem, var och ett högt för mamma så gott jag kunde. En del fick jag pausa lite i för att rösten inte bar hela vägen. Jag frågade flera gånger om hon orkade höra fler, men hon nickade bara och ville höra alla.

Så alla era hälsningar har gått fram, mamma har hört och vi tackar allihopa för alla varma ord och omtankar som ni skickar både mamma och oss närmaste.

En hel del har även hört av sig och frågat om hon orkar besök -
men jag skriver det här för jag tror jag når ut till de flesta av er då -
mamma är så svag nu och orken är i princip helt borta. Hon använder alla sina krafter till att andas och försöka få upp allt dumt slem som rinner ner i lungorna på henne hela tiden och hon orkar inte ta emot besök alls längre.
Vi har därför tagit beslutet att bara vi närmaste ska finnas i hennes närhet de här sista dagarna,
vi hoppas att ni alla förstår och respekterar vårt beslut.
Men om någon av er som inte redan gjort det vill skicka en hälsning till henne så går det jättebra att göra det så lovar jag att läsa upp det för mamma!

STOR KRAM TILL ER ALLA från oss alla.
/Somris

Idag är vi samlade alla 3 döttrar och vår pappa vid mammas sida.
Mammas andning är tung, så tung.
Hennes ögon är så trötta, så trötta.
Och hennes ork är helt slut.

Vi sitter vid hennes sida, turas om att hålla hennes hand, ger henne den kärlek hon så väl behöver just nu när tankarna virvlar i hennes huvud om det som komma skall...
det är tunga sekundrar, minutrar och timmar vi har idag.

Men vi är alla samlade och mamma kämpar på så gott det går.
Hon ville precis som igår att jag skulle skicka er alla kärleksfulla hälsningar,
jag ska se om hon orkar senare så ska jag läsa högt för henne vad ni skrivit till henne från igår.

/somris

Idag tog mammas ork slut innan hon lyckades komma ut på internet för att skriva er några rader.
Men hon vill ändå inte lämna er blogg läsare utan några ord denna dag så hon bad mig gå in och skriva några ord.

Något jag såklart vill göra för mamma.
Men vad skriver man i någon annans blogg, åt en person som är så dålig att hon inte orkar skriva själv?
När varje andetag är en stor kamp för att få luft,
när varje andetag rosslar i hela bröstkorgen,
när varje andetag är så tungt att ta att hon måste använda kraft och styrka varje gång för att andas - kraft och styrka som hon inte egentligen har...

När allt mamma vill få göra är att lägga sig ner i sängen och vila,
men det går inte
för då hamnar allt slem i fel strupe och det blir bara en enda lång kamp för henne att lyckas få bort slemmet upp ur fel strupe så hon får luft igen.
Vad är det för vila?
Ingen såklart...det tar mer energi och kraft ifrån henne än det skänker henne vila.
Det är jobbigare för henne att lägga sig ner att vila än att sitta upp,
men egentligen orkar hennes kropp inte sitta upp.

Vilken kamp hon för min mamma,
varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund.

Men idag tog krafterna som hon alltid brukar spara till er som läser slut,
idag orkade hon inte gå in här och skriva några rader till er,
idag behöver hon sina krafter till att bara vara, sekund för sekund.

Inte ens glädjen att få sitta här vid sin dator och skriva några ord till sina vänner som finns omkring henne ute i cybervärlden fick hon tillräckligt med krafter till idag. Det som jag vet betyder så mycket för henne!

Men en sak orkade hon göra idag - hon orkade be mig gå in här och skriva er några rader. Men sen tog orken slut...
men jag är säker på att ni som läser härinne kan ge henne styrka via era varma ord och tankar som betyder så mycket för mamma! ♥♥♥
/Somris