En hel helg roade vi oss med TRISSlotter!

PA skrapade åt sig och mig, lite långsamt kors och tvärs för att dra ut på hela momentet.

I fredags började vi med fyra lotter. Vi vill så gärna skrapa Trisslott i TV. Och vi var så nära att få det  men vi vann bara 50 kronor. Jippi, tyckte vi ändå!
Ännu fanns vår chans kvar, tänkte vi , för vi köpte två nya lotter för pengarna, som vi skrapade fram igår. Vi var återigen lika nära ett TV -skrap igår. Tji, fick vi och  vann  50 kronor igen . Jippi, en chans till i alla fall!
EFtersom vi var så nära att få skrapa TRISSlotter i TV, så köpte vi två nya lotter igen. Men idag tog turen slut.
Vi ger inte upp för vi försöker nästa jobbarhelg igen.

är glada


I kylan kom mina nya raggsockar väl till pass.

 Somris åkte speciellt ända hit för den skull, skojade när hon dök upp
här i söndags. 



Händerna blev varma när min Syster höll dem i sina varma, mjuka händer igår. Hon och min Svåger kom på krambesök på em. Love, love, love!




Fredagsmys med en Jobbarkompis

har jag haft idag. Jag beundrar alla som vill komma och träffa mig nu.

201001

Underligt nog, trots att jag är så sjuk, så fick vi en väldigt mysig stund ihop. Vi pratade på tills jag fick en slemattack. Jag får ju ofta det av skratt och prat.

Nu ska jag ha fredagsmys med min PA. Vi ska skrapa Trisslotter. 

Ha en skön fredag allihop. Kram kram.


Inatt sov jag gott



men har i gengäld haft massor med slem under dagen. Det verkar som att det samlar sig i strupen under natten och blir segt som bara den. Jag jobbade med att få upp det så att jag blev illamående och måste vädra en lång stund. När jag satt vid den öppna dörren såg jag hur mycket snö det ligger på taket, ja, föralldel överallt. Vinterluften tog bort illamåendet. Jätteskönt var det!

Kunde tidvis bara sitta och hålla handen på min Väninnedag. Så fort jag skrev kom det slem. Puh, så tråkigt det är när det blir så. Stunden ihop kändes ändå värdefull.

Nu har jag invigt min självtvättande och självtorkande

toalett.

Jag gjorde det med både "ett" och "två" så att den riktigt fick visa vad den kan. Efter vanliga nerspolningen är det bara att trycka på en knapp. Då tvättar den av stjärten med en stråle som går fram och tillbaka några gånger. Sedan fläktar den torrt i fem minuter. Den kändes jättebra! Jag förstår egentligen inte varför det inte är standard för alla.

En av montörerna var en mycket kär person som jag inte har träffat på länge. Han smet nog lite ifrån sitt jobb för han ville hellre prata med mig. Det var modigt och starkt gjort, tycker jag. Och det här mötet kändes viktigt för mig med. Våra känslor för varandra var precis samma som de alltid har varit. Kärvänliga är de.

I rask följd därefter kom min Palliativa Doktor till mig tillsammans med min Distr. Sköt. Han tyckte att Neurologen hade gett upp för snabbt med att hantera slemmet så nu ville han hjälpa mig om det är möjligt. Jag ska få prova en doseringsapparat som medicinerar med en nål under huden. Allt är värt att prova i mitt läge.
Paramedicins folk kommer också någon dag och hjälper mig med en rörlig dyna till EL-rullen. Då kommer baken att må mycket bättre än nu.

Fortfarande njuter jag av att Somris kom till mig. Love love love!



Vilket härligt dygn det blev

ihop med Somris!

Det var fantastiskt att hon kom till mig. Det mötet behövde vi båda två. När barnen är med så kan vi inte närma oss våra innersta känslor som vi kunde göra nu. Det kändes viktigt att prata om våra rädslor. Att bena ut vad som är skrämmande så att sömnen kommer tillbaka till Somris. Jag tror att vi lyckades bra med det.

På kvällen igår knackade min kära Kusin på dörren. Hon smög in en bukett med vita rosor via Mannen. Ville åka hem igen utan att komma in. Vi får ses en annan dag. Jag kan titta på rosorna till dess. De är så vackra.

I måndags hade jag besök av Nhea och Alice. Då hade Alice bråttom in. Hon kom med en tulpanbukett. Den var så viktig att överlämna så att hon inte hade tid att ta av sig kängorna. Lilla sötnos! Och sedan fick jag en bukett av Nhea också. Stora sötnos! Vi hade det så mysigt här. 

I natt kunde visst inte Sara sova... ja, det är lätt att få igång tankar om någon annan börjar må dåligt. Särskilt aktiva är ju de vid 03-04. Det är ju inte så skönt när man ska upp och skicka iväg barnen till skolan och dagmamman och själv åka till jobbet.

Skitans sjukdom!!

Insmygande kl.14 kom

Somris!!

Vilken glädje och vilka glädjetårar! Vilken överraskning! Jag blev jätteglad!

Jag har inte tid att skriva mer för nu ska vi sitta och hålla varandras händer hela kvällen.

Love love love!

Det händer inte så mycket

i mitt liv just nu.

Jag sitter mest och slemmar på dagarna.  Läpparna är rätt såriga och torra nu. Idag fick de lite Idomin på sig. Det satt bara kvar en kort stund för jag måste torka mig hela tiden. Jag tror att jag har ett ständigt läckage från vänster sida. De musklerna fungerar inte längre. Vänster sida har hela tiden varit sämre. Det är som vid en Stroke.

Men så hände något! Jag hörde ljudet av flera SMS från moblien. Det var Somris som SMS -bombade mig. Först med en chokladflicka. Det var H. som satt i badet med en ansiktsmask. Då ville inte Viktor vara kvar i badet längre. Han tyckte att H. såg så läskig ut. Sedan kom en pussbild på Somris och Viktor. Och så var det dags för att visa mig Viktors mormorsamling som Somris hade hittat i hans väska. Det var lite saker som han hade packat ner utan att säga något och tagit med sig hem i mellandagarna. Det var flera kylskåpsmagneter av dem som han gillade extra mycket, en liten sten och en självhäftande juldekoration. Gullungen! Om han förknippar dem med mig så får han mer än gärna behålla dem :-) Love, love,love!

PA och jag kom ändå igång med en hel del prat. Det piggar förstås upp mer än att bara sitta och titta på småfåglarna. Hon bläddrade också tidningen åt mig. Det mest givande och roligaste i den var nog Hälge.

Nu skymmer det på och det blir kväll igen. Jag ska gå in till TV:n där Mannen sitter och hålla honom sällskap nu.

Ha en mysig kväll.


Väninnan fick nybakad ambrosiakaka,

som doftade gott i hela huset. Vilken härlig energi mina PA har.

Distr. Sköt. kom hit på fm och bytte vatten i PEG -ballongen. Hon hade inte bråttom så vi hann prata om vädret och om våra familjer. Hon är så gullig tycker jag.

Sedan satt jag och kopplade av vid fönstret. Jag tittade på en flock björktrastar som kalasade på hagtorn hos grannen. Jag ville vila armarna tills Väninnan skulle komma kl. 14. Jag ville orka skriva då.

När hon tänkte smita härifrån samtidigt som PA bad jag henne att stanna en stund till. Hon var lätt att övertala. Vi satt en stund och höll varandras händer.  Så där skönt som bara vi kan sitta. Och så ventilerade vi lite av varje som vanligt.

Nu när klockan är 18 har kroppsorken sinat, men jag sitter bekvämt i min arbetsstol och hovrar med musen över bokstäverna. Det går lite långsamt att skriva då men det är ett bra sätt att spara krafter på.

Slemmet är inte lika jobbigt att hantera idag även om det rinner i en strid ström nerför hakan så att jag måste ha en handduk som haklapp.

Nej, se det snöar!

Jag blir lika förvånad varje gång som det snöar. När varade ett vinterväder så här länge senast? Det är inget rullstolsföre precis. Nu vore det perfekt med medar på den. Men då krävs det nog två PA för att orka dra mig och jag har ju bara en per pass. Jag får väl önska mig ett hundspann av chefen. 

Igår kom chefens Ergonom hit. Hon skulle lära mina PA stöd-, lyft- och fallteknik,  trodde vi. Men det blev bara ett sådant där larvigt kollgieblocksmöte. Hon vill väl samla ihop så många timmar som hon blir kan så att firman går bra, tänker jag. Jag tyckte att hon var så knasig att jag satte i halsen flera gånger. Hon hade fastnat på att de önskade hjälp med Att öva på lyftselen och vi satt som i chock och kom oss inte för med att ryta till åt henne att det var annat vi ville träna på. Hur dumt får det bli bara för att man ber en expert om råd?

Eftersom tre PA var här så utbytte de erfarenheter och övade själva när Ergon hade gått.

På em kommer Datakillen och gör så att jag inte behöver klicka med musen. Den väljer bokstav om den står en stund över en bokstav.  Kanonbra! PA var orolig över att behöva fixa det med honom via telefon. Det nöjet missar jag nu. :-)   





Veckan blev turbulent

när mina önskningar om omplacering och utökad tid för PA (personlig assistent) trädde i kraft. Jag får ju så dåligt samvete när jag tror att jag ska såra någon. Det var ju just därför som jag inte var någon bra chef. Jag tänkte mig ett scenario innan jag ens hade tagit reda på hur personen ifråga tyckte om den nya ide'n.

Jag kände klart vilka PA som jag var trygg med och de ville jag få ha omkring mig i fortsättningen. Det innebar att en av mina nuvarande PA måste omplaceras. I december hade jag pratat med henne om mina funderigar. Jag sa då att jag trivdes med henne och hon lovade att ge mig all hjälp som jag behövde. Jag gav sken av att hon skulle komma att fortsätta hos mig.

När hon fick sjukdagar i december och jag blev ompysslad av två andra PA stod det glasklart för mig hur jag ville ha det hos mig. Då lät jag chefen ta över att ordna med den saken. Fast alla sa att det inte var min sak att sköta
det, så känns det som att jag fegade ur, när jag inte talade om att jag hade ändrat mig.

Nu blev omplaceringen inte alls negativ som jag hade trott. Hon sa att hon förstod mina önskningar. Hon var glad över att ha ett jobb, bara det var lycka för henne. Klart att det kändes tungt att lämna huset, sa hon. Vi sa bara hej som vanligt.  Det kändes enklast så. Vi kommer nog att SMS:a och maila ibland, tror jag.

Och jag är så nöjd och tacksam över att jag fick som jag önskade mig. Love love love


Vaknade vid tiotiden

och hade en seg fm.

Em blev lugnare så att jag kunde sitta vid datorn och testa mitt nya dataprogram.

Love love love

Hittills en lugnare fredag

än igår som var bedrövligt slemmig och då fick jag ett oerhört illamående som jag har svårt att hantera.
Idag är det lugnare och det känns skönt.

Typiskt att jag var så dålig precis när lilla bebisen med sin mamma kom på besök! Som tur var kom Sara och Greta och umgicks med dem när jag mådde som sämst och måste rulla ut till ett annat rum.

Jag fick en stund med honom i mitt knä. Det var så skönt att få känna på bebisen.  När han satt i mammas knä så log han så rart mot mig. Mitt i mitt kaos blev det en fin stund ihop.

Greta satt vid datorn när bebisen hade åkt hem och gjorde olika saker på Bollibompa. Då satt jag bredvid henne och tittade på. Hon visade mig några bajs-sånger som vi skrattade åt.


Kung Bore har sprutat frost

på allting. Jag minns faktiskt inte att jag har sett naturen så vit någon gång tidigare. Det ska i så fall vara uppe i fjällen vid toppstationen, där det kan se ut så här. Jag åker runt här inne med ELrullen och sitter och tittar ut genom olika fönster. Det är så tjusigt att titta på de långa frostkristallerna, som är på alla grenar.

Jag har stora problem med värk från skulderpartiet, så jag kan inte skriva så länge som jag vill. Det känns ju lite trist förstås. Jag får inte till lika bra text dom förut. Det blir lite mer kortfattat nu. Och så drar tankarna alltid igång en massa slem, som också hindrar mig i skrivandet.

På torsdag får jag mitt nya program som kommer att avlasta mig mycket. Det gick ju skapligt fort att få, tycker jag.

Jag kan också använda min lyftsele till dagbädden och spara mycket krafter med den. PA och Mannen har tagit "körkort" och blivit godkända av arbetsterapeuten och mig. 

Jag får även en ny avlastande madrass för natten, för jag får så ont i axelkulan nu, när jag ligger så stilla på sidan. Jag vänder mig mödosamt om till den andra sidan en gång på natten och tillbaka igen framåt morgonen. Varje vändning är en stor prestation och ändå har jag ett glidlakan, som ska underlätta. 

En bra tid är mellan 20-22 vid TV:n då kroppen slipper jobba alls och så natten, förstås.

Jag läser gärna mail också. Det är lika roligt varje gång. När de innehåller foton är det bonusmail.



 

Fy, vilken slemmig dag det är

idag! Inte förrän vid tretiden fick jag loss på det som satt och retade i svalget. Det lossade av nässpray, som jag tog för att näsan var täppt. Och då höll jag på att inte orka få någon ordning på andetagen när slemmet la sig för och hindrade när jag tog andetag. Då är sugen bra att använda men det blir en blandning av hjälp och kväljningar. Jag har ännu inte kräkts utan bara retats till hulkningar. Jag kan ibland känna mig rent svimfärdig utan luft men det har hittills också ordnat upp sig efter en kort stund. Det tar på krafterna att alltid sitta och hantera det rinnande slemmet.

Jag går inte mycket med gåstolen nu. Kraften att hålla upp kroppen och huvudet är minimal. Jag försöker gå mest för att få igång andningen. Det brukar bli en eller två gånger till toa. Efter torkningen är jag ofta så slut att jag vill åka rullstol därifrån. Det är en riktig skitsjukdom, det här.

Nu ska Mannen få bläddra lördgastidningen åt mig. Den har jag inte tittat i ännu. Likadant är det med korsordet. Jag hittar ingen bra skrivställning för det. Armarna fungerar ju jättedåligt i framåtläge.

Jag minns när jag själv spelade Nintendo och gubbarna hoppade när jag skulle sova. Jag måste sluta spela under en tid. Hörde att Somris drömmer om jobbets nya dataprogram. Ja, så kan det bli när nya moment ska in i hjärnan. Då snurrar de på där inne fast det är natt. Jag minns när mågen drömde och pratade dataprogrammering i sömnen.  Som tur är faller allt snabbt på plats i sina hjärnmappar efter en ny kurs och då blir det lugna nätter igen.



En svärm yra Sidensvansar

for runt i grannens rönnbärsträd. Det är ett lika roligt skådespel att titta på varje år. De klarar knappast av att flyga efter sitt kalasande på jästa bär.

Tänker också på talesättet att: om det är rikligt med rönnbär så blir det en kall vinter. Det stämmer då så bra i år. Kylan står sig fortfarande och ger på sina håll el-avbrott. Burr! Då kyls husen ut fort om man inte har vedeldning typ öppen spis. El-avbrott kommer alltid lika oförberett. Hos oss gick det en huvudsäkring och som tur var hade vi en ny kvar att sätta dit.

I morse, som är Mannens näst sista lovdag, låg vi och myste länge. Man vill inte lätta på täcket och släppa in den svala luften. Jag hackar tänder innan jag får på mig morgonrocken och det känns inget skönt alls.

Jag fick nyss sniffa på mannens chokladlikör, som vi brukar ha till jul sedan vi träffades. Den luktade gott-i-gott-gott.

Ha en skön lördag!


Snart får jag en tvättande och torkande toa.

Jag fick prova en teststol idag. Det var verkligen bekvämt och skönt att bli spolad och lufttorkad bara genom att trycka på en knapp. Och tänk så mycket toapapper jag kommer att spara. Jag får förstås vänta på min egen stol ett par veckor. Inget sker utan väntan...

Idag hade jag ett par kommentarer från nya läsare. Det känns roligt att min blogg sprider sig. (Här tänkte jag sätta en leende ansikte, Somris, men de figurerna är borta) :-)

Himmel och pannkaka! Nu är det så kallt att vattnet fryser för en del som har hus. Då märker man hur viktigt det är att ha rinnande vatten. Man blir väldigt handikappad utan vatten. Nu för tiden fryser vattenledningarna och förr i tiden frös vattenhinken inomhus av kylan som var i huset över natten. När man tänker efter, så var dasset en bra lösning vid sådana här akuta lägen. Där behövdes ingen vattenspolning utan det var bara att sätta ned ändan i hålet.

Ja, så gick mina tankar från automatisk toa till utedass...

Ha en mysig fredag!








På ärtsoppe- och punschdagen värmer jag mig med

min svarta ullkofta och min vita pläd istället.

Jag klarar inte av värmen från braskaminen heller. Det gick bra med första brasan. Då satt jag i ett annat rum. Men vid nästa satt jag i brasrummet och blev så övervarm att jag inte kunde  reglera värmen, så att jag blev lagom varm. Jag lagrade den i kroppen och mådde dåligt hela natten.

Städfirman kom vid lunchtiden. Då är det bara att hålla sig undan medan de sveper runt med dammsugaren och moppen. De har en väldig fart på sina redskap.

Det känns skönt att ha Mannen hemma tre dagar till. Nu har han gått ner i varv och är så mycket mer behaglig att ha att göra med än när han  jobbar. Är liksom mer närvarande här hemma nu.

Idag kom en lyxigare variant av duschstol men den är för bred för dörrposten. Jag gillar min gamla, så det gör inte så mycket. Det som jag nu ska försöka ordna är ett nackstöd till den istället för att byta stol.

Annars är det lugnt på vårdfronten. Jag är glad över det, för jag vill ha mina dagar till mina egna sysslor. Det var ju så svårt att frigöra sådan tid i höstas till mig själv och till mina nära och kära, men nu har jag nått mitt mål och har en tom agenda. Jag råder själv över min tid. Jätteskönt!

Igår slokade den rosa Azalean, så jag trodde att jag hade förlorat den, men efter ett rejält krukbad blev den fin igen. Pust, det var nära ögat! Och mina PA har ju lovat min Kusin att hålla liv i den. Det skulle ha sett snyggt ut om den så slarvigt hade torkat ihop.

Nordliga vindar, säger SMHI. Burr! men så vackert inifrån huset sett. Det är riktigt fjäll-likt hos mig nu. Det gillar jag, som inte kan åka dit.


Dagarna blir längre

ser jag idag, när solen inte försvinner bakom stora stenen utan syns en lång stund bredvid den också. Det är ett tecken som bådar gott, känner jag, fast jag bländas så mycket att jag inte ser tangenterna utan måste treva mig fram när jag skriver. Jag har minsann gått skrivmaskinskurs för hundra år sedan :-))

Idag är det Trettondagsafton och baldag. I min fantasi tänker jag mig den i festblåsan och bordet dukat med vita dukar och brutna sevetter. Då kommer kristallglasen och kristsllskålarna och finporslinet fram och överallt ska det vara mycket silver- och guldglitter. Vita blomuppsättningar vill jag också ha. Musik med många blåsinstrument, som drar åt det mjukjazziga hållet, så att det blir ett lätt gung i luften är ett måste. En viss Champagneyra, som ger ett mysigt sorl bland alla mina gäster, hör också hemma på den här dagen. Vad som sedan händer var och en är privat, men jag kan berätta att det var en sådan förtrollad natt som Sara blev till. Love, love, love!

Ingen sådan festyra märks i TV-tablån idag. Fy, så besviken jag är på det. Det är samma gamla tradiga program som en vanlig tisdag. Filmen "Paradiset", som visas idag, har jag sett flerfaldiga gånger men fastnar nog vid den ändå ännu en gång. 

Idag provar jag tre gånger välling med pumpen. Jag vill se om jag slemmar mindre då jag inte äter choklad, fruktmix och apelsin. Jag får all näring, som jag behöver, med vällingen och 1590 kcal, som nog räcker nu när jag är stillasittande. Nu äter jag medan jag skriver mitt inlägg, så jag måste inte bara sitta overksam då jag äter. Det verkar ju som om magsäcken förstår att den får mat fast jag gör andra saker under tiden.

Jag hade PA E. mellan klockan nio och tolv idag. Det var lagom tid för att hinna duscha och sätta välling på. Hon lyxade till dagen med handmassage och sedan fick hon också hålla, bläddra och delvis läsa ortstidningen för mig. Min jobbarkompis C:s föräldrar fanns med i den med sitt 50-åriga bröllopsfoto. De firar Guldbröllop. Vilken lång tid de har varit gifta! Otroligt!

Hjälp Somris! Nu blev skrivstilen fet utan att jag vet varför. Det är väl mitt krokiga pekfinger som har varit emot någon knapp igen....



 

Idag kom en USA-bebis

och hälsade på hos mig. Det är PA M:s barnbarn, som är hos mormor i en månad.

Hon är en liten späd och nyfiken tjej med mörka drag vid ögonbrynen och mörka ögon. Det var så roligt att få träffa henne för jag har följt henne sedan PA M. kom till mig. Hon skrattade när jag petade henne med min fot. Hon var mycket imponerad av mina blinkers och mitt lyse på ELrullen. När hon satt grensle i mitt knä, stödd av mormor, så hoppade hon "Mormors lilla kråka..." Hon log när jag vinkade för den gesten känner hon igen och klarar av att göra själv ibland. Ljuvliga bebisar!

Hon kom hit istället för min lyftinstruktör, som har skadat sig och är sjukskriven. Egentligen hade det varit skönt att få igång lyften nu, för dagbädden är jättejobbig för mig att ta mig i och ur. Sjukvården måste man ha tålamod med. Inget kommer fort om inte min ordinarie arbetsterapeut smyger ut ett hjälpmedel före all pappersexercis. Just nu har hon helgledigt för att ladda  om sina batterier. Det måste hon unnas att få göra emellanåt. Hon är annars den enda som är bra på att slingra sig runt all byråkrati. Hurra för henne!

Så länge lovet varar för Mannen, då tar jag sovmorgon till nio eller tio. Det känns skönast att ligga kvar med Ventilatormasken i sängen, för på morgonen är jag långt ifrån pigg. Kroppen är stel och andningen helt slemmig. Jag hjälps upp ändå och jag kommer igång så där runt tolv. Då sitter jag vid datorn varvat med att åka runt en del i huset. Då sitter jag och tittar på om det händer något utanför mina olika fönster. Jag är vaknast i hjärnan på kvällen. Det är bra vid mitt TV-tittande. När Mannen och jag tävlar vinner jag oftare än han. Kroppen är tröttast igen då, så jag lägger mig vid tiotiden bara för att få vila den med hjälp av Ventilatorn.

Nu har jag fått kaffe och en Alladinpralin, så magen känns rätt belåten men också full, för det trycks upp en del slem extra en stund nu efteråt. Detta eviga slemmande och torkande. Jag blir trött i axeln av det.

Har ni tittat på fotona på mina Gullungar (Inlägg 30dec2009)??




Oj, så tyst det blir när TV:n stängs av!

Jag hör bara Mannens knaprande på sin knäckebrödsskiva och ett och annat knaster ifrån braskaminens eld i rummet bredvid. Och när jag tittar ut är hela naturen stilla. Solen gick alldeles nyss ner och då slutar även fåglarna att hämta mat. De sitter och kurar inne i granen. Termometern visar på minus 7 grader men luften är lite fuktig, så det är gråkallt ute, säger Mannen. Gråkallt men otroligt vackert!

Jag tycker att det känns skönt att vara i tystnaden. Hela kroppen vilar sig då. Tystnad är inte rankad högt upp på "hänga-med-i-tiden"-listan. Det är så lätt att glömma bort att det finns en tystnad att lyssna till. Och var kan man hitta den när allting låter omkring oss? Helst ska alla tala i munnen på varandra medan TV:ns ljud från ett bra program dånar i bakgrunden. Det ska helst pratas just när något är spännande och bra. Det är "inne" att verka ointresserad av kultur. Likadant är det ofta i radion också. Prat, prat och prat om ingenting men ändå i munnen på varandra. Hur orkar hjärnan med allt kaos? Det måste vara självklart att den önskar sig tystnad ibland, så att den hinner sortera alla intryck och placera dem i rätt "mappar".

Jag minns när jag drabbades av utmattning av för lite vila och tystnad. Då hittade inte hjärnan ens de enklaste rutinerna för att den var så trött. Jag minns att jag inte klarade av att höra mikrovågsplinget eller andra digitala ljud utan att må förfärligt dåligt. Jag klarade bara av att träffa en person i taget annars blev det kaos i hjärnan igen. Jag minns också hur otroligt svårt det var att hitta tystnaden då. Stackars hjärnor! De har det inte lätt.

Varför fick jag ALS? Ingen verkar veta varför. Kanske slet jag för mycket på min hjärna...


När jag tittar ut ser luften ut som en sådan där snöflingekupa,

som jag hade som liten. De har alltid fascinerat mig. Snöflingor i en vätska, som får flingorna att sakta dala till botten som ett snöfall, då jag har skakat den. Min fascination har jag försökt överföra till barnen och barnbarnen. De har nog alla fått någon form av snökupa av mig genom åren. Jag vet inte om sådana triviala saker ger de unga någon aha-upplevelse nu, när det finns så många moderna saker att hålla på med. Jag älskar det enkla  fortfarande i alla fall och jag älskar ITtekniken också så klart.

Jag har världens sötaste kattmålning av en munmålare på mitt bord. Det är det närmaste jag kommer en katt här hemma. Mannen är allergisk. Grannen har en svart katt, som brukar smyga över vår tomt när det är snöfritt. Det syns så väl att den vet att inte Mannen gillar det. Ibland gör den sig lång som en mink av rädsla för att bli bortskrämd. Som tur är gillar inte grannens katt att pulsa i snön, så mina småfåglarna kan lugnt husera inne i blågranen. De äter av kottarna har jag sett. Då har de mycket mat där också, för granen hade fullt med kottar i höstas. Grannens katt, som är den kärva grannens bebis, har en skottad väg upp emot skogskanten, så den gör inte av med många kalorier de korta stunder som den är ute nu. Den ser rätt så kraftig ut.

Idag tog min 70% choklad till kaffet slut. Det blev väl en miss på inköpslistan i all tumult med olika PA. Jag får hålla tillgodo med en pralin ur Mannens Alladinask istället. Får väl duga, men ger nog inte samma kick som min andra. Jag vill inte tvinga iväg Mannen till affären bara för att köpa choklad till mig. Det känns inte helt okey att göra det.

Huset var så ruggigt kallt, så vi provar att elda i braskaminen idag. Det vore så skönt om det går att elda ut det kallras som kryper in i huset. Jag sitter i köket medan elden sprakar på i vardagsrummet. Hittills går det bra för min andning. PA M. hjälpte mig att suga bort segt nattslem i morse. Det underlättade mycket och jag kom i form fortare än annars. Jag klarade att duscha utan att få något slemanfall. Det sparar mycket krafter, så det var skönt att slippa det.












20100101 bjuder på en helvit frostig dag

då småfåglarna håller till inne på blågranens snöfria grenar. De kommer bara som hastigast ut och hämtar mat från talgbollarna och från fågelhuset. Och så flyger de fort tillbaka till granen igen. Mannen sa att det är gråkallt ute idag, så jag förstår att de vill skydda sig där.

Själv sitter jag inomhus och småfryser. Jag reglerar kroppsvärmen väldigt dåligt nu. Antingen är jag alldeles kall eller så är jag alldeles för varm...hjärtat orkar inte att pumpa runt blodet överallt på ett jämnt vis. Vid datorn blir jag alltid särskilt frusen.

Mitt i Nyårskonserten från Wien måste jag bajsa. Typiskt! Det brukar annars vara typiskt när man har barn. De tajmar alltid olämpliga tillfällen precis som jag...liten blir stor och stor blir liten. Nästa vecka ska tekniker prova in en tvättande och torkande toalettstol hos mig. Jag hoppas att den ska fungera bra, för jag är alldeles slut efter varje toabesök nu. Jag orkar knappast varken att dra av toapapper eller att torka mig själv längre.

Mannen har doppat mina två Azaleor i vatten idag. De är lite kinkiga att sköta men står sig så vackra ännu. Ja, det gör förresten alla blomgrupperna, som jag/vi fick till julhelgen. De knoppiga Amaryllisarna börjar slå ut nu och kommer säkert att blomma hela januari. Blommor är så livgivande, tycker jag. Jag är så tacksam över att ha fått dem att njuta av.

Gott Nytt År önskar jag alla mina läsare!




Lite smakbitar på mina gullungar


Mitt i lekstugan får jag vara med att leka med mina gulliga barnbarn. Även de minsta ser att jag gillar att leka.
saras dockvagnHär leker Alice med Saras första dockvagn, som finns här hos mig.På Juldagen var det dags för dockvagnsbyte av modärnare design.

 


RSS 2.0