hade jag förra veckan. Jag fick en fantastiskt fin rosbukett med vit brudslöja i av maken. Jättegulligt av honom! Jag blev väldigt glad.

Hade själv glömt bort att det var den dagen...jag som alltid har hållit reda på allas firardagar förut...Fixat presenter och kort...planerat och stått i...Tänk vad allt är annorlunda nu.

äntligen! Det besöket har jag skjutit upp och skjutit upp. Bara tanken på att möta alla mina kära jobbarkompisar i mitt nya skick har varit övermäktigt smärtsamt. Nu fick jag helt överraskande en stor lust att gå och träffa dem. Öppna upp möjligheten till att gå dit ibland när jag känner mig ensam. Besöket kändes overkligt bra. Alla var underbara mot mig. Kramades och blev glada över att få träffa mig igen. Det kändes otroligt skönt inombords efteråt.

Jag har brutit upp min sociala ensamhet och släppt in mina vänner igen. Jag kan inte leva utan dem kom jag på i min ensamhet.

Det är psykologens förtjänst att jag kom på det. Hon tyckte att jag skulle vara hemma och möta mig själv. Hitta avkopplande saker. Vila mig när jag blev så dålig av ett virus. Så en tid från min förkylning v. 7 och framåt isolerade jag mig. Blev väldigt inåtvänd. Fick panikångest över flera saker. Hittade absolut ingen ro hemma ensam. Kunde inte lyssna på min musik, som påminner mig alltför mycket om min friska tid. Fick ingen ro till att läsa böcker, som jag alltid har gjort tidigare. Allt var pest och pina.

Tills jag upptäckte att jag inte trivdes med att vara ensam hela tiden. Då SMS:ade jag en av mina jobbarkompisar som har MS och som är hemma på fm. Åkte dit och slöade ihop med henne framför "Efter tio". Tystnaden var bruten! Jag kände en stor gemenskap och mycket glädje igen. Jag är glad att jag har möjligheten att välja att inte vara ensam. Det känns underbart.

när hon fick min vårtavla i present

stod i min hall idag!

Härliga, charmiga, lilltrollet Alice kom på besök idag till mitt hus. Hon knallade runt här i sin nya mostersklänning och sina jordgubbsstrumpbyxor. Var på upptäcksfärd genom huset...bekantade sig med alla mormorsgrejor...hittade Nheas lilla baddocka, som hon pussade på och matade med vitlöksbröd. Tog ett stadigt tag i dockans arm och fortsatte sitt strövtåg genom huset. Det är helt underbart att sitta och titta på! Ett fantastiskt charmtroll är hon.
Vi spelade piano ihop. Hon är van vid musik eftersom hon går på en sånggrupp en gång i veckan. Hon känner igen "Blinka lilla stjärna" och "Björnen sover". Sitter och vaggar i takt med mitt klinkande. All min sjukdom försvann... förlösande känsla... Musik är verkligen ett underbart sätt att kommunicera på när mitt tal tryter.
Alice accepterar min tystnad. Barn är enkla att vara med....har ju inga facit på saker och ting...ser allt med nya ögon. Underbart!
Lika skönt var det att träffa Nhea idag, som fixat hit LSS-handläggaren. Mötet, som jag återkommer till, gick bra. Jag var knappast nervös innan. Vi fick en del  tid "över", som vi kunde umgås på. Det kändes jätteviktigt för mig att få den tiden med Nhea. Kvalitetstid brukar man väl säga om sådan tid...Kärlekstid kallar jag den för...
Hjärtat mitt var varmt och uppfyllt av Nheas  och Alice kroppsvärme, när de åkte härifrån. En riktigt bra dag blev den här dagen.
Love, love, love!

Sara, Pyjamas, Vickan, Karro, Svintoflickan!
Miljoner Tack för ert kärleksfulla stöd och för era varma råd. Det värmer mitt hjärta att veta att ni tänker på mig. Det gör att ensamheten inte blir så ensam.
Ni är guld värda! KramKram

Tulpanbukett av våra vänner.
Våreld på vardagsrumsbordet.
Orkidéerna i mitt köksförnster.
Titta och njut!

här hemma är väldigt tyst och ensam. En dag är mer tyst och ensam nu, när jag inte har något tal. Jag kan ju inte ens prata med mig själv...Förut hade jag i alla fall ett val att göra prata eller ej. 
Jag har min väninna som jag träffar på torsdagarna. Det är dagar, som jag längtar till. Snart ska hon op:as i äggstockarna och jag tänker hur jag ska få möjlighet att träffa henne då...
Veckorna är delvis inrutade med vårdtid, bad, psykolog, sjukgymnastik. Det ger lite utflykt ,men inte samma upplevelse som när det sker något med vänner.
Allting är så tyst. Till och med naturen står helt stilla och tyst här utanför. Gångvägen är tom och när det kommer någon förbi, får jag ångest eftersom inte jag kan promenera på som de. Fler och fler sådana tankar dyker upp....det och det kan inte jag längre...
Just nu är min nacke bedrövligt ond och sätter hinder för aktiviteter. Jag kan inte sitta vid datorn så länge som jag vill. Datorn är annars en stor vän och ett trevligt tidsfördriv.
Jag tänker mycket på målning och läsning men kommer sällan till skott med det i en sorts rastlös meningslöshet....
Jag knallar runt här i huset. Plockar med lite saker som ligger här och där. Tittar till och vattnar mina blommor. MIna orkidéer blommar om just nu med jättevackra blomstänglar. Mina nya blommor är väl sisådär. Kunde ha valt lite roligare, tycker jag nu.
Jag sitter så mycket när jag tar välling. Nu tar jag vällingen via pumpen två gånger per dag och det tar ca 1½ tim. per gång. Jag brukar titta/lyssna på "Efter tio" på TV4 men jag behöver röra mig också, så det blir en blandning av sitta och gå omkring.
Har jag bra flyt tar jag mig ut en halvtimme. Då går jag runt kvarteret och upp vid gångvägen där marken är bar nu. Står en stund utomhus. Än har jag inte lyckats få någon fin solskensdag vid huset men den kommer väl den med...
Jag försöker att tvätta på dagarna och de stora sakerna hänger Knut på kvällen.
Knut  jobbar halva dagar onsdag och fredag. Det är min livlina nu att han kommer hem och finns vid min sida. Jag trivs så bra med honom....
Visst vore det bra med en passande sällskapsdam, som gick att trolla fram när jag vill. Alla dagar känns olika så jag vet aldrig när jag behöver sällskap...
Tiden går så sakteliga fram i mitt hus...inte mycket likt ett vanligt familjeliv, där det är stoj och skratt dagarna i ände.

målade till barnbarnen - det gick som en dans - lite tankearbete - och så var tavlorna klara. Och bra blev de och mycket kärlek är det i dem. Det tycker jag att jag kan se...Nu får ni se också... En till att börja med.
Hjärtats tavla!
Sol,vind och vatten är det bästa som jag vet...

jag fick 10 timmar till godkända hos Psykologen! Tack, Landstinget för dem!
Hon är ett så otroligt bra stöd för mig nu. Jag gråter floder där medan hon sitter och väntar ut mig. Det är så bra att jag har hennes ställe att kunna få gråta ut  de mörkaste,värsta känslorna, tycker hon. Min lilla trösteängel är hon, tycker jag.
Och här hemma ligger min vita skyddsängel och beskyddar mig. Den, som Nhea gav mig förra våren, som den allra kärleksfullaste handling jag kan tänka mig.
Jag har gråtit så mycket över mina rädslor, så jag började fundera på att ta anti-depr. tabletter. När jag grät hos min goá noggranna husläkare, så föreslog även hon det. Min psykolog vill nog inte att jag ska börja knapra anit-depr tabletter. Hon tror, att jag kan lösa upp mina rädslor, min oro, min panik och min ångest med hennes hjälp i samtal. Lite tveksamt sa hon, att i så fall bara som ett litet kompliment tillsammans med hennes samtal och då för en liten tid bara...
Tabletter kanske inte heller hjälper alls när jag får andnöd. Det är ju då jag blir så rädd...panikslagen....Tänker på alla astmatiker och Kol-drabbade...de har andnöd för jämnan.Stackars dom!
Man måste ha luft för att leva. I vanliga fall tänker man inte på andningen alls. Den bara finns där! Den står livslustkänslorna väldigt nära har jag märkt. Andnöd är så väldigt skrämmande. Det känns direkt, som om döden knackar på. Paniken är total.
Och så nu när jag andas lugnt och fint igen om än lite muskeltrött, så försvinner paniken. Jag klarar av att vara ensam utan att känna mig helt övergiven och jätterädd.
Jag håller nu  tummarna för att slippa mer virussmitta, så att jag kan få möta våren med långa djupa andetag.

Somris, Svintoflickan, Pyjamas, Vickan!
Tack för er omsorg och för alla era uppmuntrande ord! Roligt att målningen gladde er - tänkte nog att den skulle muntra upp lite - var själv väldigt låg då jag valde den, så jag gav den till er att titta på istället.
Tänk vilken skillnad det är från norr till söder i vårt land! 50 cm snö och vårblommor som blommar. Här mittemellan går det trögt med tökvasten. Snön segar sig envist kvar. Jag har inga vårblommor i mina rabatter ännu. Man säger ju att det ska komma sju sådana här snöoväder innan våren gör sin entré. Nu har det minst varit två i alla fall. Den som väntar på något gott....