Barnasinnet
En dag skapade jag den här läckra målningen, när jag satt och målade bredvid min favorittjej.
Det blev en färgglad glad flicka!
Födelsedagsbarn
Hon har önskat sig målargrejor, så jag har gett henne akrylutrustning, som födelsedagspresent. Hoppas att den tekniken ska passa henne. Att hon kommer på hur hon ska göra med den färgen.
Hon använder inte den tekniken nu, för hon målar så otroligt detaljrikt. Hon målar även rörelser i sin bild på ett fantastiskt vis. Jag kan inte låta bli att vara avundsjuk på hennes talang. Vi brukar måla tillsammans, båda två fullt koncentrerade tätt ihop. Ljuvligt sätt att umgås på.
Jobbarkompisbesök idag också
Anki! Tack! Vad roligt om jag lyckas fånga ditt intresse. Det gläder mig stort.
Zeb! Välkommen till bloggfamiljen, som i och med mig nu har utökats med en till :-)) Och två småttingar har du, kan jag se. Barn är livet självt med sina energier, som flödar i det oändliga dygnet runt. Positiva energier för en mormor - lite jobbigt ibland som förälder, eller hur. Då får man plocka fram och minnas tiden, när man gick och längtade efter dem och vips blir de små go´bitar igen.
Pernilla! Ja, tänk att det kan kännas som om man känner varandra via bloggen! Det är väl fantastiskt, eller hur!
Idag fick jag ett stort fång med tulpaner i blandade färger av min jobbarkompis. Underbart vackra är de!
Med jobbarkompisar brukar det ofta vara så att man inte har så mycket mer gemensamt än just jobbet. Men idag fick jag ett besök, som bekräftar ett undantag från den regeln. Hon som kom är en mycket omtänksam och orädd jobbarkompis. Så har vi också jobbat ihop på samma företag redan från vår första dag där. Det har blivit många år tillsammans. Vi har fått så mycket gemensamt genom åren och vi känner varandra oerhört väl. Vi kan umgås utan att behöva säga någonting. Det är kärleksfullt, tycker jag. Så jag fick många kramar och mycket tröst idag också.:-))
Jobbarkompisbesök
Pyjamas! Javisst! Nu kan du följa en stor del av familjen- i alla fall tre stronga men sköra tjejer. Välkommen in!
Annelie! Tack för besöket och välkommen in i min värld!
Iréne! Barn är en gåva och jag förstår att du har en lika älskad liten góbit som lilla Viktor.
Tess,Tossemora och Anonym! Tack och Välkomna in i mitt lilla Galleri!
Maria! Ja, nu kan du följa mig på nära håll. Plus titta på mina alster.
Jag fick besök av min käraste jobbarkompis idag på fm. Vi har alltid haft det väldigt roligt ihop. Samma humör och ironi. Lika nära till skratt båda två. Och nu har allting blivit så annorlunda. Jag kan ju knappast skratta längre. Låter mest som en kraxande kråka.Det blev därför först ett väldigt sorgligt möta. Jag grät och grät. Hon tröstade och tröstade. Försökte muntra upp mig på vårt vanliga skämtsamma vis och lyckades emellanåt med det. Tack och lov, så kom det att bli flera skratt också under hennes besök. Så är min tillvaro nu - hopp mellan skratt och gråt - och det känns bara bra att det är så. Låta tårarna spruta oavsett vem som ser dem.
Hon själv fick dignosen MS vid 40 års ålder. Innan dess var hon med om en likadan utredning som jag. Inget syns ju förrän på de allra sista undersökningarna på neurologen. Hennes utredning slutade i ett lite tidigare skede än min gjorde. Det kändes som en lättnad för oss båda då. Så blev jag sjuk och måste starta en utredning för egen del. Hon kände ju till alla turer i en sådan och följde min hela tiden. Jag kom att behöva ett steg längre än hennes och DÅ visste vi båda vartåt diagnosen lutade.
Nu har jag en bukett med vackra rosor på mitt bord, som jag fick av henne.En underbar gest från en älskad vän, så dem njuter jag väldigt mycket av. nu. Och gråten har lugnat sig igen.
Grönsaker i höstlöv
Här kommer lite nyttiga grönsaker. Kan man inte äta dem, så får man njuta av färgerna och formerna.
När talet sviker
Istället för tal, så har sjukdomen tagit fram min skaparglädje, som jag så länge har tryckt undan för jobb och annat löpande här hemma. Äntligen tillåter jag mig att bara vara i mina olika sätt att uttrycka mig; skriva och måla. Så jag fyller mina dagar med det, när jag varvar MSN, Facebook, Mail, SMS och nu bloggen med mitt måleri. Ibland uppfylls av skapandet, får Flow; då kan jag tycka att jag inte att jag har tid med något annat. (skrattar).
Go´morron!
Min väninna som har torsdagsträffar med mig är sjuk just nu, så vi SMS:ar och träffas på Facebook. Ringa till varandra går ju inte nu, för jag har ju inget tal längre. Tur att data-världen finns i sådana lägen!
En jobbkompis har hört av sig och kommer antagligen över till mig en "liten timme", som hon säger.
Nu ska jag kolla på del11 av Sex and the City, som jag har spelat in. Jag sitter och känner in atmosfären i serien och känner att den liknar Britney Jones väldigt mycket. Jag älskar att se den, så nu laddar jag för en dag med långfilmen, som finns att hyra nu.
Alla underbara bloggare
Sommartjejens tavla
Den tavlan har Somris fått av mig och till min stora förtjusning pryder den en vägg i sitt hem.
lvist av apelFöräldrar
Jag blev förälder, mamma, när jag fick våra tre döttrar på 70-och 80-talet. Flickorna har nu vuxit upp och bildat egna familjer och blivit föräldrar. Så går livet vidare genom mina barn.
Sara är min äldsta dotter och hon är också förälder. Hon bor ganska nära mig. Hennes stora intresse är heminredning. Genom det intresset gör hon det mycket mysigt för sin familj. Det är hennes man, NIsse, och deras två barn, som heter Hans och Greta, som får njuta av det. Och jag när jag kommer på besök, förstås.
Somris(Sommartjejen), som är min mellandotter bor en bit utanför Göteborg, som är några timmars resa med bil härifrån. Med Internets hjälp hörs vi på någon sekund. Vi behöver båda ha kontakt ofta, så den tekniken är utmärkt för oss. Hon älskar sin familj och sitt hem. Hon älskar även datorer och TV-serier. Ofta har hon mysiga filmkvällar med sin man, Olle, och sina barn Viktor och H.
Nhea är min yngsta dotter. Hon bor en timmes väg ifrån mig i sitt nybyggda hus nära havet. Hon är en glad och kvicktänkt tjej, som snabbt klarade sig själv och blev väldigt självständig. Hon gillar att träffa sina tjejkompisar, som också har barn nu .Hon håller just på att bygga ett hus ihop med sin man, Lasse. Och så älskar hon sin lilla Alice, som kom förra året.
Parteam
Jag har känt min man sedan jag var sju år. Då gick vi i samma skola och vi lekte ofta,ofta ihop. Vi kom ifrån varandra en tid. Träffades igen som tonåringar och blev "ihop" på "riktigt". Vi gifte oss på 70-talet och har nu varit gifta i 37 år. Vi är ett väl sammansvetsat parteam. Oskiljaktiga tills döden skiljer oss åt.
Två av mina döttrar
Jag har tre döttar, som heter Sara, Somris(Sommartjejen) och Nhea.
Både Somris och Nhea bloggar precis som jag.
Somris startade sin blogg, när hon försökte bli gravid. En graviditet, som i så fall skulle bli över sommaren, därav namnet "Sommartjejen". Det blev inte så just då, till vår stora sorg , men hon fortsatte att blogga ändå. Och många har säkert följt henne under årens lopp. Efter mycket om och men kom så äntligen lilla Viktor, som man just nu kan följa på sin väg in i Dagisvärlden.
Nhea har bloggat länge om sitt liv och just nu berättar hon om sin lilla Alice och sitt liv i sitt nybyggda hem på sin blogg.
Nhea är mycket peppande i sitt sätt att vara och en väldigt inkännande personlighet. Somris ger sina besökare en stor inlevelse i sitt dagliga liv och ber ofta om goda råd. Bloggarna betyder att många delar deras liv och ger dem ett stort stöd, mycket glädje och många goda råd.
Tack
Kusinträff
Vår i luften
Ofattbar överraskning
Förra året läste jag "Tisdagarna med Morrie" ,enbart därför, att jag just fick den diagnosen i februari 2008.
Novis
Idag
tänker
Purpurapelkvist i vintertid
Åh, så mycket kärlek
Lördag
Blå himmel och vatten. Kärleksröda blommor.
Besök av Lilltrollet
Västkusten
Kärleksfulla symboler
