när svärföräldrarna vägrar att ta emot hjälp i sitt hem av personal, fast de inte klarar av att sköta varken sig själva eller sitt hem.

-"De vill minsann inte ha någon, som kommer och rotar i deras lådor." Sådana kommentarer sitter de och slänger ur sig rakt ut, trots att de vet om hur mycket hjälp jag har nu. Och trots att de vet hur jobbigt Mannen har det med mig nu.

I början försökte jag "så ett frö" genom att lovprisa min personal för att få dem att tänka om, men nu blir jag enbart arg när de besvärar Mannen med sin stolthet. Tur är väl att Mannen ligger lågt och inte lägger ner så mycket krut på dem just nu. Han försöker ju jobba på som vanligt. Han kan inte gå ifrån sitt jobb när som helst, så till min stora förvåning beställde svärfar en taxi idag, när han skulle åka på provtagning på Sjukhuset.

Jag undrar vem som är mest avigt inställd till hjälp i hemmet. Svärfar, tror jag, för när svärmor nyligen gick till läkaren för sin senilitet, då insåg hon att hon behöver hjälp, så nu vill hon helt plötsligt flytta till ett äldreboende där det finns personal dygnet runt. Det vill svärfar absolut inte göra, så när hon fick besök av senilutredarna smet svärfar ut. Hur kan man svika sin fru så, undrar jag?

Just nu är båda svärföräldrarna så knackiga, så att jag inte vet hur det ska gå för dem framöver. Jag får förlita mig på att det senilteam, som är inkopplat hittar på en bra lösning för dem. Och att svärfar "köper" den lösningen.

Jag känner en viss oro inför december månad. Det är den tid då jag vill att det ska vara mysigt med julklappsplaner, tända adventljusstakar och julmusik. Bort med orostankarna! I morgon kommer Sara och Greta och pyntar hos mig.