när man jobbar i veckorna. Jag får mail som berättar om shoppingturer och adventsförberedelser och jag ser på FB att alla har mycket på gång nu. Nästa helg ska fönstren vara pyntade med Adventsstjärnor och Adventsljusstakar.

Jag, som alltid har haft nära till barnasinnet, älskade att baka, pyssla och pynta till Advent och jul. Mina barn drogs med i min iver, så nu är det de, som gör sina hem så mysiga den här tiden. Det är ju så roligt att hålla på med det tillsammans med barnen! Barnen, som väntar med spänning på att det ska bli julafton.

Jag blev så fokuserad på alla mina pyntidéer, så att jag var oftast helt slut när julafton kom. Jag tror, att jag har lyckats förmedla lite eftertankevarning till mina barn, så att de bromsar sig i tid. Ofta stannar de upp och har mysiga glöggkvällar under december månad. De värderar mysfaktorn högt och det känns så bra.

I år får jag vara åskådare under pyntningen. Greta kommer och pyntar när inte mormor kan göra det själv. Det var en helt naturlig sak för henne -:"Då får vi göra det åt henne!", sa hon bestämt till Sara. Jag ska sitta och titta med spänning på hur hon väljer att ställa mitt pynt.

När jag var barn kändes ett år som evigheter. Nu, som vuxen, känns det inte alls som om det var särskilt länge sedan, som det var Advent. Åren alldeles innan ALS märkte jag, att jag började minska ner på pyntandet. Tyckte att det blev mest besvärligt med allt plockande fram och tillbaka. Jag var nog rätt så trött då, förstår jag nu.

Idag har jag inte varit så aktiv som igår. Jag vaknade klockan 10.20. Två timmar senare än på vardagarna. Jag blev så trög och slemmig av att ligga så mycket. Börjar inte komma igång förrän nu klockan 17.41!

Jag fick ingen push av vädret heller, för dagen idag vaknade aldrig. Det var skymning från morgon till kväll. Nu droppar det också för fullt på fönsterbrädena. Riktig ruggig dag blev det. När jag var liten så var det väl snö hela vintern, eller minns jag fel...